Drömdejten i jordgubbslandet på Rödön

Han har pratat om att plocka jordgubbar i flera år, men det har aldrig blivit av. Fyra veckors intensiv skörd på sommaren har alltid fallit bort mellan andra planer, jobb och det där som heter livet. Men i fredags hämtade jag honom från flyget i Trondheim och på lördagen var det sol. “Kom, vi ska på dejt” sa jag till honom och avslöjade på förhand vad vi skulle göra för jag är för dålig på att hålla inne på hemligheter som jag vet gör honom glad.

Det är många bilar på parkeringsplatsen vid jordubbslandet på Rödön. Alla vill ha jordgubbar medan de finns. De flesta har med egna hinkar att plocka i. Många har med sådana där små hinkar, den modell som rymmer turkisk yoghurt. Det får plats 20 jordgubbar i den. “Ni är här på en rekorddag” säger en av de unga killarna som styr kunderna ut till rätt ställen i landet. Vi får en bred jordgubbslänga om 10-20 meter att plocka på och eftersom vi inte har egna hinkar så köper vi på plats. “En stor och en liten” säger jag först. Men efter en kvart går jag och köper tre hinkar till. Och när det gått 40 minuter har vi dels nästan brutit ryggen men också fyllt alla hinkarna med 30 liter jordgubbar och känner oss mätta på det där plockandet.

770 kronor kostar det. Plus hinkarna för 100 spänn. Och nu måste vi åka till ICA Maxi och köpa glasburkar och massa rårörsocker också. Sylt kostar pengar men så får det vara. Det kostar också massa pengar att snickra och odla och alla andra DIY-projekt.

När vi kommer hem tillbringar vi eftermiddagen med att koka sylt på hallon. Jo jag råkade ju köpa en hel platta med hallon också. Det doftar sött i hela köket medan hallonen kokar och sedan hälls upp på burk. Vi vakuum-förpackar en del sylt också. Googlar ny frysbox eftersom den frys vi har inte räcker. Den sprängs snart med bär, fisk och kött. Sådant jag köper från lokala gårdar häromkring och vilt från Vilhelmina.

Vi rensar jordgubbar till midnatt. “Vi måste effektivisera produktionslinjen” säger jag och styr och ställer. Vår nya favorit är att ha ganska stora jordgubbsbitar i sylten. Det hänger damm av rårörsocker i luften när vi häller det över jordgubbarna. Det ska ligga och dra sig över natten. Jag vet inte varför, det är en grej min kille envisas med. Jag envisas å min sida med att säga att jordgubbar faktiskt ska lättsockras innan man fryser in dem men han håller inte med. Jag visar honom tio sidor från internet som intygar min tes och han blir tyst. Sedan övergår jag till att fundera på om en liten jordgubbe har mer yta per viktenhet än en stor, men då är jag alldeles för trött så jag orkar inte leta. Små jordgubbar är sötare och jag tänker att det är ytan på jordgubben som liksom är mer än stora gubbar. I alla fall så sägs det att jordgubbar i norr är sötare än de som odlas i söder, just tack vare antal soltimmar. Men det förstår vi då rakt inte för allting hänger ju under blasten i alla fall.

Dagen efter, vilket är idag, ställs de stora kastrullerna fram på spisen. Bänkarna är belamrade med glasburkar och han svär och håller på så jag blir alldeles orolig och undrar vad det är för katastrof som är förestående men. Det är ett lock som inte passar på burken. “Nu får jag slänga skiten” utbrister han och ser inte att jag vridit på locket lite mer ordentligt bara. Det passar.

Och så håller vi på hela dagen och jag ser fram emot när den stora frysen kommer och undrar samtidigt när vi blev såhär vuxna?