Sådant jag kämpar med just nu

Jag fick ett sms kl 08.30 i lördags morse, från min kompis Katrin som bor 20 minuter bort från mig. Ska vi åka och hälsa på Katta som en överraskning, frågade hon. Jag svarade JA inom 20 minuter. Och så kom det sig att jag packade in Hazel, en flaska bättre champagne och och en day bag i bilen, åkte förbi Krus i Undersåker och köpte en levain och croissanter som passade bra till den pistagecréme jag också hade med, och hämtade Katrin på vägen.

Katta bor 4 timmar bort. I Dalarna. Jag försökte luska vad hon hade för sig men det verkade som att hon var hemma. Och någon gång mellan 3 och 4 på eftermiddagen var vi där och överraskade.

Kanske var det galet egentligen. Men också precis så oförnuftigt gjort så som livet behöver vara ibland, särskilt nu när mitt liv är en bit under råge fyllt med prestation. Det är en annorlunda omställning jag inte tänkt skulle bli så… tråkig.

För just uttråkad är känslan jag beskriver mitt liv just nu när folk frågar. Och av oklar anledning frågar folk ofta. Får du också frågan ofta hur ditt liv är?

Allt är väldigt bra och mycket rimligt och sådär. Jag går runt och myser och har inte sjutton deadlines per vecka. Jag tror att jag mår bra av lagom många deadlines för när jag har lite att göra så gör jag varje grej rätt så långsamt. Men det är annorlunda att gå från att jobba 150% till att jobba typ 70%, vilket är vad jag uppskattar att jag gör idag. Jag är en person som är väldigt, väldigt, väldigt bra på att jobba mycket. Att jobba lite har jag aldrig gjort sedan jag kom hem till Sverige när jag var 23.

Så man kan säga att jag kämpar med att hitta meningsfullheten i det. Kämpar lite med att inte känna kniven mot strupen ändå. För trots luft i kalendern skjuter jag fram saker så att det ändå blir tidspress och leveransstress. Så dumt kan jag tänka. Men det är såhär jag levererar som bäst, fortsätter tanken.

Jag fortsätter att ta det lite piano för att växla upp i höst. Jag gillar ju att jobba: jag tycker om att utvecklas med det jag gör. Och så tycker jag om att ta det lugnt i perioder. Den lugna perioden just nu blir nog hela våren och sommaren 2022 men det känns som att jag snart kommer bli hungrig på utmaningar igen. Nu i maj kommer jag att ha omsatt lika mycket som jag gjorde 2021 och då har jag ändå 3-4 månader kvar på budgetåret. Det här att bli ekonomisk oberoende är verkligen inte något för mig. Jag skulle bli deprimerad. Kanske börja med droger. Vem vet? Jag kan verkligen förstå hur det går utför med folk som söker meningsfullhet när de släpper alla samhällsnormer. Vi behöver ändå lite meningsfullhet i våra liv som människor. Gemenskap. Allt det där.

Vi skålade i skumpa på Valborgsmässoafton, promenerade förbi en majbrasa och så gick vi hem och lagade pizza och drack Pinotage. Dagen efter åt vi långfrukost, gick skogspromenad och så körde vi hemåt igen. 4 timmar till.

En förträfflig helg. Mer oförnuft i livet!