Min helg

Jag kan ta denna helg tio gånger om tack. Inte för att det hänt så värst storartade saker, utan främst för att det varit ljuvligt att bo i ett hus med stor fjälltomt när solen skiner och myggen ännu inte vaknat. Vi har eldat i vårt stora eldfat och så värst mycket mer han inte behövts för att livet ska kännas fulländat.

Det kändes lite som att veckan faktiskt var helg så när det blev fredag tränade jag med min PT Isabelle och när hon frågade vad jag skulle göra i helgen så kändes det rätt bra att svara inte så mycket. Ingen storslagen resa till Mallis, ingen roadtrip till något smultronställe långt bort. Inget alls stod på agendan, förutom en utflyttningsfest på lördagen.

Min kille kom hem rätt så sent så vi skålade in helgen med en suröl och taleggio på Tuc-kex ute i kvällssolen. Kanske var klockan redan åtta då. Vem vet. Alldeles jättesent vet jag i alla fall att klockan var när vi korkade upp ett Sybille Kuntz naturvin och jag blev serverad en sahimi bowl. Nej men ljuvligt. Precis min typ av mat, sa jag till honom medan han sköt sin åt sidan och gjorde en leverpastejmacka istället. Det är inte det att han föraktar lite för enkel mat. Han föraktar sin egna inte helt lyckade mat. Tydligen var det fel på riset. Ris som inte är perfekt är en dödssynd här hemma.

När det blev lördag vaknade vi tidigt. Han för att jobba, jag för att fixa frukost. Jag hade gjort en äggost från Bohuslän och eftersom äggost låter så äckligt så kallar vi den för ostkaka från Bohuslän istället. Det är lite oklart vilken typ av rätt det är men jag hade den som frukostefterrätt som vi åt efter surdegsbrödsfrallorna från Krus.

Jag slumrade kvar i sängen efteråt och när orken infann sig gick jag en långpromenad med Hazel. När klockan blev runt lunch körde jag till Krus för att köpa utflyttningspresent (vad kan vara bättre än frukostcroissanter!) och på soffan utanför entrén hittade jag vänner som ropade hej och så satte jag mig ner och blev kvar i drygt en timma och hann heja på många vänner och bekanta som också gjorde sig ärende dit för att handla bullar och croissanter.

När jag körde hem kom en kompis förbi och vi satt och eldade och diskuterade livets stora frågor. En stilla eld uppmanar till sådana diskussioner. Terapiseld istället för terapisoffa.

Tiden rinner snabbt iväg på helgen. Lite som vårfloden i en älv. Jag gjorde två sorters sylt; en på skogshallon och en kompott på rabarber strax innan vi skulle iväg på fest. Och så satte jag på mig ett grönt sammetsset med oversize skjorta och byxor och så vita sneakers till det. Kände mig som en rappare som saknade sina tunga guldkedjor. Jag är i och för sig så långt ifrån en rappare man kan komma men jag hittade en ny artist, Skander, som jag gillade mycket. Låter lite som Parham, men ändå inte. Bilden nedan gör sig inte rättvisa i hur jag kände mig men det är i alla fall detta set från Asos som jag har. Perfekt för en chill kväll.

Man måste ju ändå älska utflyttningsfest som koncept. Vi spelade beer pong och när det blev midnatt grillade vi korv och klockan 02.00 rullade vi upp på uppfarten här hos oss. Vårfåglarna hade storslaget mingel och jag spelade Stenströms låt Nätterna när jag promenerade under de kulörta lyktorna. Sommarlivet ändå.

Jag trodde jag skulle vara trött och seg när jag vaknade imorse vid 09.00 men eftersom jag drack alkoholfritt kvällen innan så var jag bara trött. Indikatorn Body Battery på min Garmin Venu Plus visar just nu 33. Min kille, som drack drinkar på RedBull studsade i sängen. Jag vet ingen som påverkas så mycket av koffein som han. Jag önskade Croque Monsieur och vi gjorde dem i mackjärn över elden där ute på fjälltomten. Vädret var bättre än prognosen så det är bäst att passa på. Till frukostförrätt blev det en liten, liten skål med tjockyoghurt (man vågar knappt uttala vilket land den är från, även om den är tillverkad i Sverige förstås) med min hallonsylt. Ljuvligt. Och så kaffe med utsikt. Ljuvligare.

Vi satt där ute länge. Fixade lite på tomten och jag inspekterade mina rabarber. När sommarregnet kom så blev vi spontant bjudna på fika hos en kompis nedströms så vi åkte dit och åt kladdkaka och pratade husbygge. Och två timmar senare när vi körde hem så hade det hänt något med världen utanför. Det var som att hela världen slagit ut. Medan jag tog påtår brast knopparna. Så jävla fint var det. Inte på alla träd förstås. De allra segaste och äldsta björkarna låter sig inte charmas så lätt. Men nog skiftade de allra flesta träden i grönt längs E14 när vi körde hemåt. Så vi gjorde en ny eld och satt ner en stund för att ta in allt. Och den ljumma kvällssolen med. Middagen fick vänta. Det fanns för mycket liv att ta vara på.