Jag tältar när andan faller på men tycker att det är rätt jobbigt att vandra med tung packning. Därför blir själva tältplatsen målet med vandringen, snarare än att gå långt och tälta när jag blir trött. Ofta tycker jag att drygt en mils vandring, eller max två, med tung ryggsäck känns lagom. Då finns tid att resa tält och sitta och göra ingenting en stund vilket är det mest njutbara.
Dolce far niente (konsten att göra ingenting). För mig hör det ihop med det lilla äventyrliga med att tälta. Kanske ändrar jag mig en annan gång och önskar något mer strävsamt. I min fantasi nedan är det alltid soligt väder, myggfritt och vindstilla när jag tältar. Men mina bilder från olika tältnätter visar på annorlunda.
Nu när det grönskar i söder men vi här i norr fortfarande lever med tjälen i marken och snö i skogarna så längtar varje cell i kroppen efter musblad på fjällbjörkarna.
Under några år har en tältnatt i Bunnerfjällen stått högt upp på min önskelista. En dag för några år sedan körde vi mot Handöl och genom Täljstensområdet och parkerade några kilometer in vid en grusväg. En enklare stig i lätt motlut tog oss upp mot fjället och när stigen tog slut väntade inbjudande fjällhed som lockade oss att vandra rätt ut i det fria. Det kändes ovanligt för att vara runt Åre där markerna ofta är rätt otillgängliga utanför den trampade leden med mycket myrmark och väta. Jag rekommenderar karta om kompass om du ska hit för att tälta.
Anarisstugan är en väldigt liten fjällstuga i STFs regi och hör därför också till en av de stugor som inte så många letar sig till. I sommar vill jag verkligen vandra från Vallbo till Anarisstugan och tälta någonstans där i krokarna. Jag har bara varit hit vintertid och snötäcket avslöjade redan då att marken är stenig. Detta får nog bli en flerdagarstur. Lunndörren ligger nära och lockar och jag kommer absolut att packa med en bok för denna tur för just nu vet jag inget härligare än att sitta på min plats på fjället och läsa bok i den sena eftermiddagssolen.
Såhär såg det ut en dag på vårvintern:
Det finns fina tältplatser på Åreskutan också. Min absoluta favorit är att tälta där kvällssolen är som allra vackrast på den västra sidan av Västerskutan vid Lillskut-kanten. Där finns en kåta (som är låst) som du kan ha som riktmärke. På platåerna där ovanför, och i områden intill, känns friheten nära trots att du är på samma fjäll som skidliftar och kommers. Perfekt en dag när du vill hinna med mycket. Parkera i Ullådalen och gå halvvägs uppför backen så hittar du leden som tar dig västerut. Jag minns inte exakt hur långt du behöver gå. Kanske 3 km? Men det kan också vara 5 km men nog inte så långt som 7 km. Du som ofta är där i krokarna får gärna berätta för mig.
Jag vet att många tältar vid Nulltjärn (ja det har jag också gjort) eller vid Ottsjöns strandkant (på andra sidan sjön från Ottsjö by). Visst kan man göra det om andan faller på, men risken är att fler har kommit på samma sak. Jag och en vän tog med sovsäckarna och sov i ett vindskydd i Ottsjö en gång, och det är det desto färre som gör. Ett tips för den som vill testa något annat! En annan gång sov vi i bara sovsäck på en fjälltopp i Bydalen. Det går också finfint att göra när det är lämpligt väder.
Det mäktigaste med att tälta är att vara nära ljuset och mörkret, ljuden och vindarna. Och att tälta när ljuset är som mest skimrande, under de eviga juninätterna. Ja det är magiskt.
Här finns fler länkar för dig, klicka så får du fler tips:
Fjäll med mindre folk – hit vill jag
Godaste smaken av Real Turmat frysmat
