Hej från här och nu!

Regnet smattrar mot fönstret och jag älskar det. Jag borrar ner mitt mentala fokus i skärmen och levererar. Följer upp sommarkampanjer, är på filminspelningar, bokar höstens annonser och håller på. I torsdags och måndags kväll letade vi fint kvällsljus för att spela in en reklamfilm med en kommande pannlampa som släpps nästa höst. Vi filmade till långt in i mörkret och jag stupade i säng strax efter 02. Trött förvisso, men ändå med en lyxig känsla av att ha få varit på en fjälltopp till sent in på kvällen på jobbet.

Min kille har varit borta i prick 18 dagar och även om jag älskar honom så uppskattar jag att få vara på egen hand lite nu och då. “Lite nu och då” innefattar 2 veckor i ett rullande schema framöver, precis som innan Covid 19 kom till världen. Sedan han åkte har många av väggarna i huset fått ny färg och vi har skördat rätt mycket vinbär från buskarna. Hela sovrummet är fyllt med ihopskruvade köksstommar och sängarna står redo att monteras ihop. Men nu behövs han: min kille, för att få ihop helheten. Framförallt ser jag fram emot att vi ska snickra grejer. Köksbord, en sittbänk till köket som ska stå längs en vägg och så sittbänkar till vår eldplats där ute. Lister till väggarna som vi ska ställa kokböcker på och så elementskydd och en del annat. Jag har aldrig snickrat. Men jag tänker att jag ska lära mig. Innan i somras hade jag aldrig flugfiskat. Men det lärde jag ju mig också.

En av de bästa grejerna med denna tidiga hösttermin är att jag börjat träna med Isabelle. Hon har sitt gym i en lada och vi kör massa tunga saker och börjar typ varje pass med marklyft. Jag har tränat regelbundet med PT de senaste tre åren nu och jag är så nöjd med alla pass med Frida där vi jobbade på muskelkontakt och explosivitet vilket gjorde enorm skillnad i min styrka och allt jag kunnat göra därefter. Det lade en god grund till att jag nu kan träna tungt. Två timmar i veckan är planen och gärna kompletterat med ett tredje styrkepass som jag kör själv men, eh, det har inte hänt ännu pga känner mig så mosig. Skulle önska att en vecka bestod av 8-9 dagar för att få till den helheten.

Livet känns överlag rätt så bra och det är en märklig känsla att inte vilja bort till nästa grej. Att verkligen få omfamna idag. Den här stunden. Även om jag i just detta nu inte mår helt toppen efter min andra vaccinationsspruta mår jag ändå helt hundra inombords. Jag är tacksam och lycklig. Nöjd och tillfreds. Den känslan är ganska flyktig men jag hoppas jag kan grabba tag i den och hålla i den lite.

Ikväll ska jag hämta min kille i Östersund och ungefär då ska det sluta regna. I helgen vill jag äta kräftor, träna ett tungt styrkepass, springa lite stig, snickra något litet och kanske gå ut på byn för en middag. Det blir bra.