Jag la upp en story på Instagram om hur jag kände mig. Som om jag bara fixade, målade, grejade och liksom inte upplevede någonting. Medan alla andra roadtrippar, bestiger berg, har skimrande solnedgångar, maxar dagarna och inte ens besväras av mygg och knott. Juli är sådär för mig överlag. Så som jag förstår att andra upplever jul eller midsommar eller nyår. Jag älskar juni och jag älskar augusti, de kommer med lugn och förväntan med också utan prestationer. Varje dag i juli är som en nyårsfest.
Så jag är glad för att det snart är augusti!
Det kändes deppigt igår men mot eftermiddagen var jag ute ur det grå. Jag har inte särskilt mycket ångest och är för det mesta fylld av framtidslängtan. Men ibland trillar jag dit. Jag fick väldigt många kommentarer om allt från att omfamna det långsamma till fina turtips där jag varken möter särskilt mycket folk eller som kräver mycket av mig. Och att många av oss mår bra av att göra något; ta oss för. Så slängde en koll i kalendern för att få reda i framtidstänket, gjorde en allvarlig plan att ta mig till det där folkfria stället och så vek jag kläder och städade lite här hemma (vilket dock behöver pågå några dagar till för att det ska se resonligt ut). Sedan började det åska och regna och när dundret dragit förbi gick jag ut i regnet och badade. Och så mådde jag bättre! BARA SÅDÄR. Otroligt.
Jag får sådan där låtsasångest när det går för lång tid mellan saker som jag minns. Upplevelser. När dagarna bara går i en seg sörja. Därför kan jag inte ligga på stranden en vecka i rad. En dag, javisst. Men sedan vill jag vidare. Upptäcka något annat. Få känna något annat.
Och idag är det fredag och SNART AUGUSTI och på söndag åker min kille till Norge för sin första jobbrotation sedan Corona bröt ut och kanske fortsätter hans Norgejobb som vanligt sedan. Men man vet ju aldrig. Innan dess hoppas jag vi kan få ner solf¨ångarna på taket på huset, få upp lite puts och sedan får jag ta mig till Ikea själv för att köpa kök och annat. Det blir bra.
6 kommentarer
Juli är ju härligt pga börjar med ljusa sommarnätter och slutar med att man får se stjärnorna igen, men känner precis som du med stressen att maxa. I år har det dock varit himla bra, har jobbat varannan vecka och det har gjort det lättare på nåt vis!
Längtar upp att få se ert hus <3
Juli skaver hos mig också. Den där semestermånaden då man ska ha ledigt och det ska badas, grillas, umgås och allt ska vara underbart! Blir stressad av att tiden går, ljuset har redan vänt och har man det så där fantastiskt som man borde? Nej, tacka vet jag juni, grönskans, ljusets och förväntningarnas tid (ännu inga ”krav”). Och augusti, då har man accepterat mörkret, att sommaren går mot sitt slut och laddar istället för höstens utmaningar och mys!
E X A K T
Jag drabbas av det motsatta: låtsasångest (bra ord) för att juli tar slut. Juli, den LEDIGA månaden. Veckorna då vi reser och upplever tillsammans i familjen. Två år utan utlandsresor men med nya vyer inom landet och lata dagar i stugan. Vi badar, äter, läser, sover. Jag älskar det. Och så tar det slut.
ah, kan förstå ditt perspektiv med – även om jag inte delar det 😀