Idag för fyra år sedan låg jag på uppvaket och hade resten av livet kvar. Har du ont frågade de men varje cell i min kropp var lycklig och jag kände ingenting annat. Den operationen jag gjorde då var den bästa spa-upplevelsen i mitt liv.
Jag opererades för spinal stenos och här kan du läsa om den dagen. Det var den 7 april 2017.
Och här är hela bakgrunden till det och allt det där med ryggmärgsödem som jag fick efteråt.
I april förra året skrev jag ytterligare ett inlägg om hela jäkla skiten och allt det episka och allt det lyckliga och nu såhär fyra år senare känns den resan som ett avslutat kapitel. Jag lovade mig själv att aldrig sluta vara tacksam för det som hände och att alltid fortsätta känna. Jag har varit rädd för att tappa kopplingen och närvaron till allt det som var då och just nu händer det och jag kommer överleva det med.
Jag kommer hitta annat fantastiskt som markerar före och efter stora saker och jag har lyckan och tacksamheten boendes i andra aspekter. Men april kommer ändå vara något alldeles särskilt och när jag åker ner mot riktig vår och barmark om några dagar ska jag springa på sopade stadsgator och känna livet i fötterna ändå.
