Jul på Dalavis

I stolt annonssamarbete med Visit Dalarna

Förra året var jag till Dalarna precis före jul men i år så kom Dalarna till mig. Julen är inte inställd, bara lite omställd och för att skapa magi på mitt egna vis bjöd jag med några av de jag tycker allra mest om att också få uppleva Dalarna, fast hemma i vår egna skog. Vill du istället ha en riktig vinter i Dalarna så ska du klicka här!

Det bästa med att resa är att uppleva lokala smaker och mathantverk. När jag åker till USA vill jag äta riktig amerikansk bbq, när jag åker till Asien vill jag äta streetfood från oansenliga ställen men som bjuder på enorma smaker – och när jag åker till Dalarna vill jag gärna köpa tunnbröd gjord på lokalt vis, bär och sylt kokade på riktigt vis från just den trakten och ost och chark från gårdarna i närheten. Alla de där smakerna gör att minnen fäster och kan plockas fram under lång tid framöver.

Min kompis Katta i Särna överraskar mig med lokalt bakad stomp när jag hälsar på och jag skulle önska att jag kunde säga att vi äter nyfångad fisk när jag är där men riktigt sådant skitfiske har vi inte haft. Än. Istället för att förlita mig på min egna fiskelycka åker jag gärna och handlar mat från människor; det är min matfilosofi. Taste of Dalarna är din guide till lokala smakupplevelser i Dalarna så klicka på länken om du är nyfiken och vill planera ett eller flera stopp nästa gång du är där.

Visst har du hört att det står Mora som födelseort i mitt pass? Jag tycker att det känns rätt så reko ändå även om jag faktiskt föddes i Bollnäs. Men min morfar bodde i Mora under några årtionden och vad passade bättre än att bjuda min mormor och morfar på mathantverk från Dalarna nu när det snart är jul.

På önskelistan stod snötyngda granar och magiskt vinterlandskap, precis som jag tänker att det är i Dalarna till jul. Men Hälsingeskogarna bjöd på vitmossa, vindstilla och skogsbad och vi tände eld i en eldkorg och marschaller och oljelampa och så dukade vi upp till stämningsfull jul på dalavis med massor av mathantverk. Kolla bara vad som fanns i den här julkorgen!

Där ute i skogen dukade jag och min kille upp ett bord med duk och dekorerade både bord och tallarna runt omkring med kransar och hjärtan och så plockade vi upp godsak efter godsak ur korgen:

Skedvi knäckebröd med det underbara namnet wintervört, Murboannas traditionellt kärnade delikatessmör och den lokala falukorven Gruvkorven från Kulinariet och sedan drog min kille efter andan när han såg en stor burk med Lissellas senap i korgen. Redan då förstod jag att den var bra! Men låt oss också stanna vi smöret en stund. Riktigt bra smör är en lyx på vilket bord som helst så jag uppmanar dig: välj något annat än det vanliga nästa gång. Lokalt kärnat smör är bland det lyxigaste jag vet!

Jag tycker också väldigt mycket om ost och dukade till min stora glädje en Baggbo Blå mild mögelost och en krämig vitmögelost med namnet Koppaslahyttans Underbara. Den senare var fantastiskt god tillsammans med marmelad från Björgårdens syltmakeri. Från Rättviks tunnbageri dukade vi fram två sorters tunnbröd varav det ena med havssalt och så gott att jag och min kille inte kunde låta bli att tjuvsmaka både en och två gånger innan våra gäster anslöt till vår Dalajul där ute i skogen.

Strutskorv, utbrast min mormor skeptiskt när jag serverade delikatesserna från Dalarna på en bricka med sedan smakade hon och beskrev det som väldigt gott och sedan skålade hon i julmust med morfar som också kom från Sahlins Struts. Julmusten alltså, inte morfar. Till sist bjöd vi på jordgubbschoklad och chokladbräck och så vildmarksglöggen från Muddus hjortron som är en liten dyrgrip att drickas med andakt!

Mina gäster anslöt till tända marschaller som visade vägen och sedan satt vi en lång, lång stund på stenar där ute i skogen och firade jul på Dalavis. Eller i alla fall med utmärkta delikatesser från Dalarna. Bakom oss sprakade eldkorgen och mörkret sänkte sig sakta ovan våra huvuden medan jag serverade mormor ost på tunnbröd och bubblig julmust till morfar. Jag tog om av korven flera gånger och pappa var hundvakt till Hazelwing och Millie som båda blev glada när jag råkade tappa en bit av korven på marken. Det var inte med mening, jag lovar!

Detta blev sannerligen en tidig juldag att minnas för lång tid framöver. Goda smaker och en omtänksam miljö har den effekten. Att äta mat från människor, lokala gårdar och producenter, känns välsignat och är en medveten handling som skänker en fin känsla i själen. När jag brer Lissellas julsenap på Gruvkorven till frukost på julaftons morgon så är det med förvissning om att det jag äter är omsorgsfullt producerat, ett mathantverk gjort med kärlek. Att äta medvetet, det tycker jag är fint.

Jag kommer minnas morfar skratt när han och mormor delade julmusten och mormor som utbrast ”alla tiders” så som hon ofta gör. Mamma som satt med toppluvan och skar upp smakbitar av ost som jag delade ut och min kille som matade elden med vedträn men som också har fingerfärdigheten att duka upp en korg med mathantverk på ett så alldeles fantastiskt sätt på två lastpallar med en duk ovanpå. Och så pappa som finner sig i allt och är med på alla tänkbara äventyr och som denna dag fann sig i en skog i Hälsingland med en alldeles särskild Dalakänsla.

När det är rätt tid ser jag fram emot att åka över gränsen till Dalarna och besöka alla mina favoritställen. Min fina vän i Särna förstås, men också brukshotellen, gästgifverierna, caféerna, gårdsbutikerna och så mina favoriter: de hantverksmässiga bagerierna. Jag hoppas på mer vinter i Dalarna!