Jag har nästan alltid haft en tydlig känsla om att jag är VÄRD. Var den kommer från vet jag inte. Var det för att jag kände mig väldigt älskad av mina föräldrar? Kanske att de bekräftade mig för MIG och inte vad jag presterade och åstadkom? Kanske kommer det sig från att de pratade med mig som en betydelsefull person redan när jag var liten? Who knows. Eftersom jag bara varit jag i alla år och aldrig fått vara någon annan så går det inte att riktigt jämföra hur det skulle blivit annars.
För mig är det självklart att jag ska befinna mig i ett meningsfullt sammanhang med människor som med goda intentioner tillför varandra något. Det där ”något” är svårt att definiera exakt vad det är men det är enkelt att beskriva vad det inte är. Det jag valt att tillhöra bland såväl arbetsgivare och kollegor, vänner och partners är en känsla långt från elakhet, offerkoftsältande, negativitet i energi och vibe med ont uppsåt.
Jag minns att jag nästan bara haft bra chefer och när jag tänker till ett extra varv så minns jag också att när jag stött på en dålig chef så har jag aktivt sökt mig till något bättre. För mig har det varit så självklart att känna mig VÄRD att jag snabbt förstått när jag måste flytta på mig när ett sammanhang utvecklats till något dåligt. Eller när jag måste göra min åsikt hörd och faktiskt våga peka mot en annan riktning. Inte bara vara tyst och likgiltig och gömma mig i den fromma muren som består av ”alla andra”. Jag funkar inte så.
”Du är ganska auktoritär” sa en ny bekant till mig och menade det som en komplimang. ”En naturlig ledare” följde hon upp med och jag tyckte att det lät mycket bättre.
En feltolkning av det jag menar är att uppfatta mig som obstinat och motsträvig. Jag är trygg, mjuk och medgörlig och jväldigt lojal mot syftet när vi är överrens om det. Och om jag uppfattar att det som sker på t.ex. min arbetsplats faktiskt fäller krokben för våra gemensamma mål så kommer jag vara den första att ifrågasätta och säga stopp. För mig är det viktigt. På samma sätt som jag dedikerar all min tankekraft och hjärnenergi till min ledare när jag känner respekt inför ledarskapet.
Dålig företagskultur är således inget för mig. Obefintligt ledarskap är inte heller något för mig. Destruktiva relationer och missunsamma sammanhang är totalt oklistrigt för min personlighet. Jag glider undan, avslutar och försvinner vidare i något annat. Jag är krass i den framåtandan. Jag stannar inte kvar och ställer upp och kvävs i all oändlighet. Min känsla av att känna VÄRDE är för stark.
Kanske är det därför jag alltid tränat med glädje oavsett om det varit flertimmars cykelpass inomhus eller alla mil jag sprungit långt och känge. Jag kan med handen på hjärtat alltid säga att det varit för att jag känt mig VÄRD det. Det finns inte en träningskalori som undsluppit mitt fysiska väsen som drivits på av ångest eller självhat. Jag har sprungit sena kvällspass för att jag känt ilska eller frustration eller sorg och ledsamhet. Det finns en mängd känslor som måste ut genom hjärtat och själen och pressas ut genom huden. Men att känna mig noll VÄRD har inte varit en av dem.
Asics skickade hem ett stort paket till mig häromveckan. This is for me var budskapet och det var länge sedan jag fick ett pressutskick på det sättet, med ett budskap och en uppmaning. På bilderna har jag på mig plaggen och skorna men This is for me är större än ett pressutskick och det blev extra relevant för mig denna veckan när jag kämpar med en rad saker professionellt som jag länge tagit som självklart. Som affärsmannaskap, ledarskap och utveckling.
Jag skrev för några veckor sedan en Instapost om kroppspositivitet och att jag aldrig känt det som en särskilt engagerande fråga för mig för det har alltid varit så självklart att vi alla har olika känslor för vår kropp oberoende av hur vi ser ut. Det är en no brainer. Precis som det är självklart för mig att rörelse är hälsa och att rörelse skapar en positiv självbild på ett mycket bättre sätt än vad stillasittande gör.
Min kropp ser ut som den gör och jag tillåter den att göra det. Jag känner mig hälsosam när jag kan använda min kropp till allt det jag vill. Utifrån den definitionen var jag inte alls hälsosam för några år sedan när min ryggskada satte stopp för nästan all rörelse. Efter operationen gick jag ner 25 kilo i någon form av euforiskt lyckorus över att all den inbyggda smärtstressen som bodde i min kropp försvann i ett poff och nu har jag gått upp runt 12 kilo igen men jag är starkare än någonsin och både mer funktionell i vad jag fysiskt kan göra och säkert mindre sårbar i såväl stryrka som smidighet.
Jag brukar säga att hälsa är basen som vi bygger allt annat på i våra liv men this is for me är basen. Du är viktigast i ditt liv. Du är viktigast för bara då kan du på lång sikt vara en god mamma, en god partner, vän och kollega. En god ledare eller en god förebild för alla i din omgivning.
Så jag uppmanar dig att fundera på hur du förhåller dig till att vara VÄRD. Vilka tankar tankar bär du på medvetet och omedvetet. Hur påverkar de dig i din träning, din yrkesroll och med dina vänner? Får allt det som du omger dig med varje dag dig att känna dig mer VÄRD eller mindre VÄRD? Och vad kan du göra för att allt det som får dig att känna dig mer VÄRD ska fylla dig med mer energi än allt det som får dig att känna dig mindre VÄRD?
TACK för din kommentar med din reflektion eller för att du klickar på hjärtat!
19 kommentarer
Tack för alla kloka texter.
Du inspirerar mig att vilja och våga tro på mig själv.
Har en lång bit kvar till att känna mig VÄRD.
Kanske får bli mitt ord för 2021….ja jag har snott den iden från dig ? att ha årsord/ledord istället för nyårslöften. TACK för den insikten
Btw….älskar podden?
det är ett väldigt bra ord, perfekt för 2021 om du frågar mig!
“klicka på hjärtat” – gärna, väldigt likeable inlägg! Men hjärtat är borta? Funktionen verkar ha försvunnit 🙁
(…eller byt plats?)
Härliga Sara!
Minns fortfarande våran tid på samma arbetsplats som väldigt intressant just för att du är du. Du hade en egen plan hur du ville jobba, var (inte 1 kontorsplats enbart) och en äkta nyfikenhet som smittar! Det är otroligt härligt att läsa dina inlägg och ett sundhetstänk som inte är helt lätt idag att landa i. Håller helt med om vikten av ärlighet – ledarskap – och goda vibes omkring sig – överallt. Och just ledarskap är ju så otroligt roligt, utmanande, nervöst, energigivande och mycket mycket om man ser på det som en cirkulär utvecklingsresa!
Ja jag var nog tydlig redan där! Roligt att du hängt med här under så många år!
Sara, jag har sagt det förut och jag säger det igen: Du är så klok och inspirerande! Jag önskar mig ett sammanhang där du samtalar med tonårstjejer om dessa saker. Vi vuxna behöver verkligen ta del av dina tankar, och tänk hur mycket tjejer precis på väg ut i livet skulle behöva det! Jag hoppas på ett sådant sammanhang någon gång!
Tack snälla! Det betyder mycket att höra det från dig!! Jag bidrar gärna, hör av dig om rätt tillfälle dyker upp från ditt håll!
Det gör jag gärna!!!
*Stolt ny bekant här* <3
Mycket klokt och insiktsfullt, som vanligt. Älskar att ta del av dina tankar, de är alltid så rakt på sak och peppiga!
Jag känner igen mig i mycket och brukar själv tänka "if you don't belong, don't be long".
Därför tror jag att det är så viktigt att aktivt söka och välja sina relationer i livet. Precis som man i mångt och mycket bygger sitt liv med jobb, livsstil, intressen och allt däremellan så är det ibland som att gemene man inte tänker att man ju kan göra precis samma sak med relationer. Man behöver inte nöja sig.
Exempelvis: i och med att jag och min sambo just nu lever ett liv där vi flyttar runt i och med hans hockeykarriär, så slussas jag ofta in i sällskap som är anknuna till hockeyn. Det är jättefint och en naturlig inkörsport till nya vänner och bekantskaper. Jag har träffat många fantastiska vänner via hockeyn! Men jag träffar också många som jag inte alls klickar eller har något gemensamt med. För sånt är livet, bara för att man blir tilldelad ett sällskap i form av ett arbetsteam, släkt eller som i mitt fall: umgängeskretsar så betyder inte det att man måste älska alla och bli vänner för det.
Därför ser jag alltid till att själv aktivt söka vänner och bekantskaper även utanför de bubblor jag råkar hamna i. För jag ansvarar själv för vilka jag omger mig med. This is for me, osv.
Intressanta tankar Sanne! Och jag är så glad att du kom in i mitt liv!
Såå spännande med en kronologisk insikt i det egna värdet. Vad viktigt att (framförallt som kvinna) få det värdet inpräntat från föräldrarna så tidigt. Det sätter tror jag mycket från början, även om det i värsta fall kan få följden att en ständigt blir angripen som “jobbig, “auktoritär”, “stark personlighet” – egentligen är det först nu jag har mognat såpass att jag kan vara snäll mot mig själv, våga prata låååångsamt och kräva att folk (ofta män) lyssnar klart och inte avbryter… Hakar också på att det är lika viktigt att föra den dialogen med chefen, som ju också gör en lärande resa i varje nytt ledarskap – nog så krävande. Till sist måste jag rekommendera Kärlek & Anarki på Nettan, förutom den vibrerande kärlekssagan (och uppfriskande kvinnlig regi) så är det såå intressanta personligheter – särskilt den undflyende chefen (tuppen ja på den som känner igen det beteendet!). Slut från mig!
Du är klok Nina. Tack för att du alltid bidrar med din kloka input! Måste verkligen kolla på Kärlek & Anarki! Får bli helgens projekt i stormen!
Kloka ord – och så j-a tänkvärda. Har inte själv tänkt i de banorna.
Professionellt har jag alltid haft bra ledarskap runt mig och känt mig VÄRD och som en bra förebild och ledare. Flytat på mig om det varit fel.
Men privat är jag nog en katastrof och värderar mig själv väldigt lågt, vill vara alla till lags, att alla skall tycka jag är ok, säger inte ifrån när jag borde, gör inte de saker jag vet är bra för mig, trots att min partner genom åren ständigt uppmanat och uppmuntrat har jag inte tyckt mig vara VÄRD. Skall nu tänka om och starta på nytt – tack Sara!
Varför är det skillnad mellan ditt privata jag och ditt yrkesverksamma jag? Så intressant att fundera på!
Jag har alltid känt mig VÄRD, såväl i det privata som i det professionella, och har inget problem att stå upp för mig själv och det jag tror på! Men till skillnad från dig Sara har jag ofta funnit mig själv bland obefintligt ledarskap med dålig företagskultur som följd…
Ibland frågar jag mig själv om jag är oförmögen att känna igen dåliga ledare innan det är ”för sent”? Innan jag känner mig tvungen att bryta upp och leta mig vidare. En energikrävande situation…
Det skulle därför vara intressant om du ville dela med dig av dina erfarenheter – hur utvärderar du en ledare/chef under en intervjusituation för att säkerställa en god och långsiktigt fungerande relation?
Hur kommer det sig att du hamnar där?
Jag kan ibland känna att jag borde ta en chans när jag får den; dvs på en intervju eller förut på en dejt så kunde jag känna att “yes jag vann” när de ville gå vidare. Men jag missade att fundera på vad JAG ville. Jag var så inne i att jag skulle pleasa och tillföra både i jobb och relationer att jag missade vad min vinning skulle bli, dvs det andra perspektivet!
Missade att svara på din fråga inser jag. För mig är det väldigt viktigt att fråga om företagskultur och ledarskap under intervjun; det är nog en av mina allra första frågor. HUR motparten svarar på frågan ger mig en tydlig uppfattning! Ofta så jobbar det inte alls med det, och det märks verkligen på svaret.
Som vanligt en klok text som manar till reflektion och eftertanke.
Att känna sig VÄRD – det ska jag fundera över vad det innebär för mig och vad jag gör av det.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver men reflekterar också över att jag inte alltid gör det jag faktiskt är VÄRD. Tid för eftertanke och förhoppningsvis lite tweekar på mitt liv för förändring. Ledarskapet jag arbetar under just nu är något jag inte gillar och där kanske jag måste ta mig en fundering på vad jag kan göra för att känna mig VÄRD.
Tack för kloka ord – det är min “mindfulness” att läsa dina inlägg
Eva, blir så glad av din kommentar. Älskar att mitt ställe på internet är mindfulness och ger upphov för reflektion!