Hej november

Jag läser Stockholmsbloggar och slås av Coronafilten. Det är sådan skillnad på stämning i luften när man bor i en storstad och i en by på landet som går på droger ibland när storstaden hälsar på. Jag kan förstå Coronakänslan i Stockholm, men jag känner den inte här på fjället. En vanlig dag är vi inte fler än femton på ICA ändå. Jag skulle kunna leva på som jag brukar och träffa ungefär samma fem personer även om vi aldrig hört talas om Corona. Undantaget var höstlovet som precis passerat. Många inresta var i byn och jag förstår hur det är varje timme varje dag i en storstad.

Jag är stark just nu. Jag har växlat upp min styrketräning och herregud i veckan fick jag också springa och göra yoga. Vem är jag ens som avslutade oktober så starkt och som tänker gå in i november på samma sätt?

Jag var mentalt stark under våren också och skulle gärna vilja ha en analys över det. När världen går in i en kris duckar jag inte. Jag minns en tanke från mars som snurrade i mitt huvud: jag hade så gärna velat sitta bland världsledarna och diskutera ekonomiska beslut för framtiden. Inte bestämma om rekommendationer och 50-personersregler. Men de där ekonomiska analyserna och konsekvenstänket. Drömuppdrag!

Nu sitter jag hemma istället och konsekvenstänker en del men framförallt samlar jag på mig energi. Det är en drivkraft jag har. Att inte ge upp inför det jag inte kan påverka. Jag tror på livet på landet i sådana här tider och det märks att allt fler tänker samma. Det ska bli intressant att se om 5-10 år hur Corona påverkat samhället i stort. Stora samhällstrender kommer att födas ur detta.

Och med det ger jag mig själv som löfte att gå all in på ordet stark i november.