Jag har frost mellan tårna och den späda morgonsolen strilar sprött mellan träden. De är nakna nu. Morgonen gryr senare och ljuset är förgängligt. Vattnet är svart och stilla. Skärvorna från det tunna istäcket krasar i vassen och förgörs när morgonen är förbi. Så också den här stunden. Så jag omfamnar den i lugna andetag under vattenytan och låter kylan pirra under huden. Känslan är stark och levande.
14 kommentarer
Så vacker! Och vilka fantastiska bilder!
Tack det var en helt fantastisk morgon!
Älskar alla dina inlägg. Du är klok. Önskar ett inlägg om kärlek och relationer.
Tack Emelie! Det kommer nog när jag får feeling.
Vilken morgon det var <3 Så fint beskrivet!
En wow-morgon!
Mycket fina bilder och välskrivet text 🙂
tack
Vackert!
tack 🙂
Kommer inte hända. Men good for you!
Kram från underbara som vanligt, Ottsjö 🙂
hahaha bästa Nina! KRAM
Fint inlägg, läckra bilder <3
tack snälla