Din styrka är din svaghet. Och min.

I samma veva som Covid 19 gick förbi kön och förändrade världsprioriteringarna gick jag en utbildning i styrkebaserat ledarskap. Kort förklarat så handlar det om att förstå att våra styrkor är våra svagheter och att det – tadaa – optimala är att vara ”lite lagom i sin styrka”. För när styrkan går överstyr och blir obalanserad så blir det en svaghet.

Typ såhär: många av oss (tjejer) är prestationsmänniskor. Vi älskar att (över)prestera och känna oss behövda, perfekta och kanske till och med lite oumbärliga. Vår uppenbara styrka (när den är i balans) är att vi kan göra riktigt bra ifrån oss på jobbet. När vi är för mycket i vår styrka kan den leda till stress, oro och utmattning. Eller en person som är noggrann och verkligen vill göra rätt in i varje liten detalj är förmodligen suveränt duktig på det hon gör när styrkan är i balans, men blir det för mycket noggrannhet (för mycket styrka) så tar varje liten grej och varje projekt lite för lång tid och den energi och perfektion som plöjs ner i uppgiften blir orealistisk. Good enough är ju oftast det bästa ändå.

Min styrka är att jag är strategisk och planerad. Jag utgår alltid från en plan och min tanke är att med en plan så finns det alltid utrymme för det oväntade som uppstår. Jag har verkligen använt min styrka i mina jobb och nått stor framgång både i yrkeslivet och privat. Men det innebär också att jag är utmanad i känslan som uppstår inom mig när jag inte kan göra en plan. Just nu utmanar hösten mig i den känslan. På grund av omständigheter som jag ska *avslöja* nedan är jag oförmögen att planera min höst på ett effektivt sätt. Du som är insatt i DISC-analyser och dessutom fördjupat dig i drivkrafter förstår min känsla i detta: eftersom effektivitet är min primära drivkraft.

Överlag är jag tillräckligt balanserad för att det här med hösten och alla frågetecken inte ska riva in min själ och skapa kaos. Då var det värre för några år sedan när jag dessutom inte upplevde att jag hade kontroll över min ekonomiska situation eftersom vi stod med en oplanerad utgift som vi inte hade styrsel på (inte på grund av vår oförmåga utan på grund av en leverantör som inte förstod avtal).

Hösten 2020 bjuder på andra oförutsedda saker som jag själv inte styr över (hej hej kontrollbehov!) och som därför stör min effektivitet när det kommer till livsplanering och livsdesign.

Här bjuder jag på lite verklighet om det:

Mitt jobb är lite speciellt och det är min killes också. Hans huvudsakliga jobb är egentligen som instrumentrörläggare på plattform i Norge. Men på grund av Covid 19 har han inte varit ute på havet sedan i mars. Nu ska det tydligen bli ändring på det och hans nya rotation (som vanligtvis är 2 veckor på plattform och 4 veckor ledigt) kommer förmodligen med rätt kort varsel med start i oktober. Oavsett hur det schemat formar sig skulle jag helst gärna haft det igår för att kunna planera vår äventyrshöst tillsammans. Just nu svarar jag ”jag vet inte” på typ alla frågor från vänner om vi ska hitta på något tillsammans framöver.

Jag fattar att situationen landar rätt långt upp bland lyxproblemen men det stör mitt planerande huvud eftersom jag är en prestationsplanerare och dessutom har äventyr som inkomstkälla.

Vi håller på att sälja vår lägenhet i Stockholm för att istället skramla ihop kapital till att köpa något eget här i Åre. Att genomgå alla steg i den processen (med diverse renoverinsstrul) har stressat min effektivitetsådra men jag har överlevt det med blodtrycket någorlunda stadigt. Lägenheten har blivit fantastiskt fin och i veckan får vi bilderna som mäklaren ska använda i sin försäljning. Men vi. vet. ju. inte. hur. det. går. Det är en utmanande tanke för mig! Marknaden är lite upp och ner och är i både gas och broms framtidigt så det är svårt att ens gissa. Kommer det ens någon spekulant på visning? Kan vi ens räkna med att ha den såld på den här sidan årsskiftet?

Jag har lagt ner alla tankar på att köpa tomt eller hus eller att ens ägna en tanke åt det innan försäljningen gått igenom för jag vill inte ha två tankar i huvudet samtidigt och jag vägrar fantasiflytta in i ett drömhus jag råkar upptäcka innan jag vet att det är rimligt.

Min Frihetsbil är hos Trucker i Nykvarn och det är egentligen inget problem i sig för sist vi var där och hälsade på för någon vecka bestämde vi när den skulle köras upp till Åre igen och det var väldigt skönt för min planering. Att leva äventyrsliv utan bil i Jämtland är inte genomförbart om du frågar mig och framförallt är det fruktansvärt tråkigt att välja bland tre rundor när jag och Hazel är ute och går eller springer. Som en räddare i nöden eller prins på vit häst så kom vi på den lysande idén att plocka fram min killes samlarbil ur garaget. En uppkittad BMW med lågprofildäck och hästkrafter likvärdigt en armé. Det är som du hör ingen äventyrsbil. Men den rullar utmärkt bra på asfalt så vi har varit några vändor till Storulvån. Kolla vad magiskt:

Och det sista då. Kommande vecka är min VD:s sista vecka på jobbet. Hon har lett skutan i fem år och rekryterade hela ledningsgruppen inför det stora förändringsarbetet hon och vi genomfört tillsammans. Vi har seglat riktigt bra tillsammans och ökat omsättningen varje år. 2020/2021 såg ut att bli ett rekordår på många plan för några månader sedan och sedan kom Covid 19 och skakade om hotellbranschen som vi jobbar inom men ändå lyckades vi göra en stark majmånad resultatmässigt och framförallt så ökade vi vår omsättning i juli jämfört med föregående år. I ledningsgruppen har vi verkligen dragit nytta av alla våras styrkor och styrt tydligt framåt på både kort och lång sikt.

Vi har haft ett tydligt koncepttänk och jobbat både sunt och strategiskt. Det är klart att jag funderar över min egen framtid nu när min närmsta chef slutar. Hur blir mina kommande månader fram till årsskiftet och vad kommer att utmana mig härnäst?

Den frågan gnager inte i mig. Den trycker nyfiket på alla knapar och skapar pirr och förväntan och ger mig en trygg känsla av att livet är spännande. Och det är lite så jag sammanfattar alla höstens otydligheter. För de driver mig inte till att bita ner naglarna. Snarare uppmanar de mig att surfa på den våg som kommer till mig. Det är rätt nice ändå. Att bara leva lite. Det innebär dock att det inte blir någon längtanslista just nu. Det blir däremot mycket livspirr och tacksamhet när det väl händer.

Ett sista medskick till dig: du vet, ibland kan vi ju störa oss på våra medmänniskor och kanske rätt ofta också kompisar och kollegor. Förmodligen är det när de är väldigt mycket i sina styrkor, eller hur! Den insikten har gett mig väldigt mycket mer förståelse för mina egna känslor gentemot andra.