Jag sitter på Fosch artisan Pâtisserie på Löjtnansgatan 8 ganska nära Musikhögskolan på den delen av Östermalm jag sällan är i. Men jag kommer att vilja vara här ofta. Klockan är 9 på morgonen och med min Macbook under armen beställde jag frukost; surdegsfralla med ägg, en mandelcroissant och en liten kaffe latte. Den kvart jag suttit här har det varit lugnt på Fosch, men små sällskap har hela tiden kommit och gått. Några är här för att köpa morgonens croissanter till sitt sällskap där hemma. Förmodligen bor de i någon av de rätt så opersonliga men nybyggda lägenheterna i närheten. Just nu står en ung man i kassan med randiga shorts och en bukett blommor. Jag förstår att man kan trivas här. Nära stan men ändå med lugnet inpå. I de här kvarteren är man nästan bara om man bor här, till skillnad från Kommendörsgatan där jag för det mesta bor när jag är i Stockholm.
Fosch drivs av fransmannen Damien Foschiatti och Gotländska Malin Eklund och allt bakas med medvetna råvaror med mjöl från Warbro Kvarn och Saltå Kvarn och med de franska specialiteterna som givna höjdpunkter. Frosch har vunnit DN Gulddraken och är flerårig vinnare av Svenska Gastronomipriset. De har höga recensioner på sociala medier men kommentarer som “gott men obegripligt dyrt” irriterar mig något enormt och påvisar en stor nonchalans för vilket hantverk detta är och de råvaror som används. Jag vill hylla de aktörer som använder riktigt bra råvaror och som levererar en bra produkt – och som vågar ta betalt för det. Det är ett hållbart sätt att arbeta på. Dyrast är inte alltid bäst, men prisvärt är begreppet jag tycker att vi ska använda!
Veckan i Stockholm är som jag tidigare skrivit en kulinarisk vecka med kvällar som vi tillbringar på stan. Vi tillbringade några timmar på Adam & Albins Ön i måndagskväll i skön kvällssol och konstaterade att stämningen var en mix av svensk (coronavänlig) festival och Spanien. Men maten är bättre på Adam & Albins Misshumasshu och vi ser fram emot att testa “vanliga” Adam/Albin så snart de öppnar efter semestern.
Jag är inte i Stockholm på semester utan jobbar på som vanligt med rätt så fria arbetstider medan min kille vaknar 06.15 varje morgon för att vara startklar på Karolinska 45 minuter senare. Jag går upp en halvtimma senare och börjar dagen med yoga. Jag har gjort så ett bra tag nu. Inte varje morgon, men så ofta som möjligt. I början valde jag yogafilmer på YouTube som var 10-15 minuter långa men nu vill jag gärna att yogan ska få ta mer plats och väljer bland utbudet som är nästan en timme långa. Jag har hittat mina favoriter i profilerna Adrienne och Kassandra och blandar intensiva yogamorgnar med mer lugna och långsamma. Och nu har en särskild sorts känsla börjat infinna sig. Jag längtar efter mer yoga för att få den där känslan efteråt. Den där känslan som är svår att beskriva men som kanske sammanfattas med ordet tillfredsställelse. Samma känsla som drev mig till tidiga morgonbad i november förra året för att det känns så skönt när det kalla rinner av och värmen tar över.
Min själ mår rätt så bra även om det skaver lite här och där. Sådär som det kanske alltid gör när man inte är i det där sköna tillståndet av eufori. Jag är ideligen på jakt efter sätt att komma dit för att må så bra är som en drog. Men jag känner mig stabil. Snudd på tråkig. Jag känner ingen som helst längtan efter att resa till platser med mycket människor och jag saknar inte att bo i Stockholm även om jag älskar att vara här just nu.
Det bor en liten irritation i mig hur människor blivit lata. “Jag är ny på mtb, vad ska jag ha för cykel?” i en grupp om mtb på Facebook och en önskan om någon form av lista av massa cykelmodeller som inte kommer ge något av värde eftersom det är som att fråga “jag har precis tagit för körkort vad ska jag köpa för bil”. // “Sara, vilka är dina bästa tips till Åre?” i ett DM till mig förmodligen mycket väl medveten om att jag skiver en blogg och varsågoda – här är alla mina hundratals tips till Åre och nej de kommer inte få plats i ett DM-svar tillbaka. // “Jag ska köra Skåne-Lappland, vad får jag inte missa längs vägen?” och hallå vad förvänta man sig för svar? // “Din tröja är så fin, vet du om den finns på XX i Malmö?” som om den som hade tröjan på sig vore kundtjönst //.
Oskyldiga frågor men ändå ett bevis på att ingen orkar länge söka efter svar själv. Alla svar ska serveras och langas fram. Det är ett tecken i tiden och det är ohälsosamt. Jag deltar allt mer sällan i diskussionerna men observerar alla mönster. Och att den digitala mognaden hela tiden fortgår. Bloggarna kommer att leva vidare på samma sätt som Facebook och Instagram. Ingen av dessa kanaler och plattformar är längre hetast, de har däremot nått stadier av självklarhet och vi kommer att söka svar på allting i livet på olika sätt.
16 kommentarer
Haha, jag blir också irriterad på sådana “lata” frågor. Men jag är ju en pedant och en nörd. Kan jag förvänta mig att alla andra är det också? Nä. Dessutom vet jag att man som nybörjare sällan vet vad man ens ska leta efter för att komma rätt. Man är ju mest exalterad och ens egna funderingar är ju de viktigaste i stunden. Och just därför är det så skönt att det finns forum på nätet där folks kan slänga ut sådana frågor – precis som man gör över en fikarast på jobbet. “Hörni jag tänker börja cykla i skogen, vilken hoj ska jag ha?”. Dagens Internet är gårdagens matsal eller rökruta.
I jobbsammanhang eller gentemot hårt arbetande bloggare däremot är ett sådant beteende ett tecken på hemsk lathet.
intressant input, det där med rökrutan stämmer ju så väl!
Jag bara älskar att leta information jag behöver själv. Men har många gånger stött på hemsidor och information på FB-sidor där fel information stått och jobbet jag gjort har varit helt meningslöst då jag till slut fått ringa eller mejla alla fall och fått svar – du måste höra av dig direkt till oss för rätt pris! Därför skickar jag ofta nu mejl för prisförslag/bokningsförfrågan eller annat för att sen kolla upp på hemsidan eller liknande för att se om det stämmer någorlunda. ?
Rätt information och uppdaterade hemsidor är så bra och skönt att kunna ”stöka” omkring själv och leta info!
Mail är ju perfekt, så som du beskriver gör jag också!
Åh vilken igenkänning och vi har pratat rätt mycket om det på jobbet de senaste månaderna, när vi upplever att antalet frågor har ökat så mycket. Vi har ju en informationsintensiv sajt, men tycker ändå den är rätt logisk, sök- och navigerbar och ändå; “Vi är tre personer som vill komma v33. Vad kostar det att hyra cyklar för oss?” Då har vi både prislistor och såklart ett bokningssök där en till och med slipper räkna själv 🙂
Jag har faktiskt funderat på om det också kan bero på mer än lättja – om det kan vara en reaktion på minskad personlig kontakt i alla möjilga sammanhang, att man behöver den där trygga guiden som kan berätta, eftersom man kanske inte litar på att man hittar den rätta eller bästa infon själv när det finns så mycket. Vet inte, men märkligt är det, att man hellre väntar på ett mail- eller messengersvar eller sätter sig i telefonkö istället för att göra en enkel sökning direkt. 🙂
… maybe because they don‘t know how beautiful it can be to find by themselves what they are looking for.
Ja men precis, allt ska Googlas DIREKT, en kan inte sitta i ett sällskap och resonera sig fram till något rimligt.
Har också tänkt på sådana som ska ha tips hit och dit. Det blir dessutom rätt så svårt att vara källkritisk för egen del, när man inte vet vad den som tipsar har för syfte med tipset.
ja exakt. och inte bara källkritiskt utan det finns ju massa saker som passar olika personer. minns när jag var i NYC och hade listat alla Sandra beijers tips. Inget av hennes rekommenderade ställen passade mig pga vi gillar olika saker!!
I‘m looking at the picture right now and imagine how you sat there yesterday and wrote this blog. I remember all these answers I got here without asking for. Then I wonder what you would have thought about if you had not drunk a kaffe latte but a kaffe that tastes like an hour of yoga. I know there is no such thing. But if … it would be priceless. …
Well, that’s what drugs are for? It’s not food, but at least a pill that gives the same feeling. But I think that I will stick to the real deal.
I have no idea about drugs. But i also think: there‘s no real feel but in the real deal.
Detta med latheten hos vissa har jag också reflekterat över. All information är så lättillgänglig för dom flesta nu för tiden, ofta bara en sökning bort. Ibland undrar jag om folk frågar för att känna att de skapar kontakt med exv influencers, eller helt enkelt bara är lata.
Skönt på något sätt att dela den reflektionen med fler!! Intressant tanke du är inne på, men jag tycker också att mönstret är så uppenbart i många Facebookgrupper. Ingen orkar leta – alla vill ha det serverat även där. Och det innebär att man inte ens vet varifrån informationen kommer och om den är värd något!
Grrr – det där känner jag igen alltför väl. Både i jobbsammanhang och privat. Jag:” bla bla står i dokument med dokumentnr: xyz123 (tycker därmed att jag har varit bjussig och t o m skickat m doknr)”. lat jävel: ” kan du skicka en länk? Och berätta vilket stycke? ”. Ger mig krupp varje gång.
hahahaha exakt!!