Mörkberget och meningen med vardagen

Jag har hört talas om Mörkberget i Järvsö några gånger och namnet har gjort mig nyfiken. Stigarna på berget är utmärkta i Trailforks och jag listade Mörkberget som en stig att springa, vandra eller kanske cykla i det här inlägget om tips till Järvsö.

Idag var jag i Järvsö över dagen och planerade för säljmöte på telefon (jag satt en timma i bilen vid en parkeringsficka längs Kalvstigen, utmärkt spot för telefonmöte), en löprunda på nya stigar och lunch på Bergshotellet med någon timmas skärmtid. Jag är korttidspermitterad och jobbar runt 12-13 timmar i veckan vilket inte är så mycket. Tanken på att göra “ingenting” är härlig tycker jag. I teorin. Men jag mår inte bra av det i verkligheten.

Jag är en person som mår som allra bäst när jag får uträtta saker. Den typ av arbetsdag som ger mig mest energi på kvällen är när jag haft aktiva möten och där jag uträttat mycket på min att göra-lista. Man kan ju tro att det skulle suga musten ur en men jag tillhör den personlighetstypen som behöver uträtta, leverera och utföra för att må bra i själen. Därför trivs jag med arbete och har insett att jag måste skapa stimulans på annat sätt just nu.

Min lösning är att skapa intentioner och planer för varje dag, det ger mig meningsfullhet med min vardag. Som idag när jag åkte till Järvsö för att både springa och jobba. Innan jag lägger mig gör jag en stunds yinyoga och avslutar med meditation. Imorgon vill jag vakna till soluppgången och jobba några timmar före frukost. Efteråt vill jag cykla en långtur på skogsvägar på min cyclocross och efter en stunds vila och lite skärmtid göra ett cirkelpass. Varje dag behöver ha en mening och jag vill inte se tillbaka på den här tiden som ett töcken.

Om du är en personlighetstyp långt bort från min tycker du förmodligen att jag låter överdrivet rastlös och hektisk. Men om du är som mig förstår du var jag menar.

Jag hittar min medvetna närvaro i cyklingen och löpningen. Jag tänkte på det senast igår när jag susade fram på min cyclocross med fullt fokus på att undvika stenar, rötter och potthål – stigcykling har inte plats för tankar på annat håll än här och nu. Detsamma gäller för min löpning.

Stigen på Mörkberget var fantastisk. Solen värmde och det doftade av varma barrträd. Fåglarna kvittrade ovan huvudet och himlen var blå.

Att hitta till Mörkberget och där stigen börjar är knepigt för det finns ingen beskrivning på internet. Så här ska du få en: skriv in Vik Mörkbergsvägen på din gps, instruktionen du får visar var du ska svänga av landsvägen. När du svängt av ska du fortsätta runt 200 meter tills du kommer till en gård. Precis innan infarten till gården ser du en skylt till vänster. Eller egentligen två. Mörkberget och Mount Everest. Här börjar stigen och här kan du parkera (utrymmet har plats för två bilar typ).

Skogen på Mörkberget är helt ljuvlig och perfekt för löpning. Det går snällt uppför i början och blir lite brantare efterhand. Leden är röd på Trailforks vilket känns rimligt. Det är inte så mycket rötter men lite sten här och var.

Mörkberget är ett populärt tillhåll för klättring med snudd på lodrät bergsvägg och jag fattar grejen även om jag inte klättrar själv. Det är inte så långt till toppen, kanske runt 2 km på sin höjd. Vill du springa längre så fortsätter stigen men jag vet inte hur länge och att utforska det är ett litet äventyr i sig. Kanske vet du var den tar vägen?

Jag avrundade min dag i Järvsö med att äta en sen lunch på Bergshotellet och blev glad över att de serverade hemgjord glass till efterrätt. Det var runt tio smaker uppdukade och lika många sorters toppings om inte mer. Vilken grej va.

Det blir nog lunch på Bergshotellet snart igen. Kanske har jag precis cyklat på Mörkberget då? Eller Agnesleden. Eller kanske både och.