Ayurveda, anti-inflammatorisk kost & endokrinologi

Ju mer man lär sig nya saker desto mer upptäcker man hur mycket man inte vet. Det gäller även kroppen. Vi är alla experter på vår egna kropp på ett sätt. På ett annat sätt vet vi samtidigt så oerhört lite om hur allting funkar.

Det jag vill lära mig mer om är hur jag mår som jag gör och hur jag kan styra det. Vi är alla så lika men ändå så olika. Vissa saker syns utanpå. Men annat har vi ingen aning om. Varför drabbas vissa av olika typer av sjukdomar medan andra inte gör det. Redan där finns anledning att förstå att vi inte fungerar exakt likadant.

Under många år har jag plockat upp en och annan ledtråd om vad som får mig att må bättre och vad som får mig att må sämre. Det var små och stora saker. Till exempel förstod jag tidigt att jag är en sådan person som mår bättre när jag äter en mindre andel kolhydrater. Jag håller mig mätt länge på fett. Att tillföra socker när jag tränar långt och länge gör liten skillnad; min kropp längtar snarare efter ett glas mjölk än en dextrosol.

Jag har försökt mig på raw food och baka sockerfria sötsaker och handlade hem dadlar och nötter och grejer. Det var ju så NYTTIGT. Men för mig funkar det inte alls. Min kropp kändes olustig och onöjd. Jag har ätit många gånger per dag med fokus på mellanmål för det ska ju också vara så BRA. Men jag blir bara hungrigare av det och äter mer utan att någon gång känna mig mätt och nöjd.

Ayurvedan var den första ”mallen” som fick mig att förstå hur vi alla är olika. Kunskapen jag fått tidigare var genom en eländig debatt som stod mellan LCHF:are och veganer och allt däremellan. Det var krig i kommentarsfälten. Ayurveda, som står för kunskap om balans, accepterar att vi är olika och ger kunskap och livsråd utefter våra olika typer.

Läs mer om vad jag skrivit om Ayurveda här!

De senaste tre åren har jag förstått att när vi är i balans så funkar allting och vi behöver inte tänka så himla mycket. Det är ett fantastiskt okomplicerat stadium att vara i när hunger och sug funkar som det ska, och sömn och stress och det mentala välmåendet.

Men gång på gång uppstår situationer och tillfällen i livet när vi kastas ur balans. Snarare är det faktiskt så att balans inte ens är ett långvarigt tillstånd utan mer summan av allt det vi gör. Balansen är belöningen för när vi gör rätt. Vad vi däremot behöver göra beror på den situation som uppstått i vårt liv.

För tre år sedan opererade jag ryggen och jag är oändligt tacksam för allt jag lärt mig från den resan. Hur mycket stress som bodde i min kropp innan det. Det spelade ingen roll vad jag åt eller hur mycket jag sprang. Mitt endokrina system var satt helt ur balans och jag hade inte kunskapen att förstå vad jag skulle göra åt det. Eller ens ATT jag kunde göra något åt det. Allt jag var medveten om var att hur jag mådde och såg ut berodde på träning, fett, protein, kolhydrater och antal steg jag gick per dag.

Bilder från mars 2017 en månad före min operation. Då kunde jag knappt gå, men det syntes aldrig på bild.

Läs mer om min ryggoperation och allt som hände här: spinal stenos & ryggmärgsödem

Då visste jag ingenting om hur hormoner funkade. Hur stress påverkar det inre. Och hjärnan och därmed hur vi tänker. Jag hade ingen aning om hur jag i synnerhet är mer känslig mot vissa saker, jämfört med andra (som i sin tur är känslig mot helt andra saker).

Dagen efter operationen kändes min kropp helt annorlunda. Framförallt hur jag var sugen och ville ha helt andra saker. Det är faktiskt den sjukaste grej jag varit med om. Från att ha ätit en godispåse varje kväll före operationen (kortvarig belöning på en extrem inbalans i kroppen) var godis det sista jag ville ha dagen efter operation. Än idag är det där sockersuget långt borta.

Det var en helt annan typ av enormt hormoniellt skådespel som skedde i min kropp den där vintern för tre år sedan efter min operation och jag hade verkligen velat få en riktig teori om vad som hände. Jag gick ner 25 kilo i vikt utan att jag ens visste vad som hände. Jag behövde knappt någon sömn och jag sprang uppför fjäll som är jobbiga att vandra uppför idag. Det var världens grej!

Jag levde i en fantastisk roller coaster och dejtade roliga människor och blev tillsammans med den bästa av dem.

Hormoner som sagt. Det har inte bara att göra med vad vi stoppar i oss. Utan hur vi lever och tänker och vad som pågår i hjärnan.

Juni 2018 och 14 månader efter operation (mitt i ryggmärgsödemet) och jag mådde fortfarande toppen

Något år senare fick jag en backlash i min rygg och röntgades och fick diagnosen ryggmärgsödem. Men jag mådde ändå bra.

Ytterligare ett år senare var ryggen läkt men jag kände mig tunn i sinnet och tyngd av ekonomiska utmaningar. Stressen seglade upp inom mig och jag förstod sommaren därpå hur mycket det påverkade min kropp.

Jag gick upp i vikt. Var fast i ett tänk om att jag hade ett okej liv men att det inte var mer än så. Jag var långt bort från mitt high on life-tillstånd. Och jag ville veta hur det kunde bli så. En kväll började jag lyssna på Maria Borelius ljudbok om ett anti-inflammatoriskt liv och genom den la jag några fler pusselbitar till min egna erfarenhet.

Läs mer om anti-inflammatorisk kost här (ett av mina mest lästa inlägg)

Maria Borelius pratade om ren och enkel mat. Den typ av mat som jag flera år tidigare ätit och som jag kallade för ”clean eating”. Mat som innehöll kolhydrater men inte det där som jag upplevde att jag mådde dåligt av: som industribröd och halvfabrikat. Maria pratade också om förundran och stress. De där sakerna som faktiskt är själva anledningarna till varför jag varit så noga med att ändra mitt liv; flytta till Åre och vara nära det som ger mig en känsla av frihet.

Det anti-inflammatoriska tänket har varit en stor tillgång för mig och gett mig aha-upplevelser och känsla av ”just ja”. Men det är först de senaste månaderna som jag börjat lyfta på locket till ett ytterligare ben som är så sjukt spännande: endokrinologi. Alltså vårt hormoniella system.

Det bästa sättet att förstå om vi är i hormoniell balans (som kvinna) är att utgå från menscykeln. Är den regelbunden och du har mens utan smärta så är det (så som jag förstått det) tecken på att du är i god balans. Före min operation var min mens sjukt oregelbunden. Direkt efteråt var den som en klocka och förra året blev den oregelbunden igen. Tänk vad mycket vi kan förstå utefter den.

Jag äter inga hormoniella preventivmedel och gör du det så vet du egentligen inte hur din kropp är eller hur du skulle må utan dem. Det skriver jag utan att ha någon som helst åsikt om det. Mår man bra så mår man bra!

Jag testade hormonspiral förra sommaren och blev en helt annan person (jag blev arg och funderade till och med på att göra slut med min kille) och slutade tvärt med det trots att sjukvården tyckte att jag skulle ”hålla ut”. Hålla ut? För att få vadå? Aldrig, tänkte jag!

Juli 2018 och jag var ömsom happy as f* och ömsom skitförbannad och hade lika gärna kunnat göra slut med min kille

Jenny Koos och Martina Johansson är två personer som jag nyfiket följer för att lära mig mer om hormoner och de har väldigt olika ingångsvinklar. Är du nyfiken så rekommenderar jag att du letar upp dem och börjar följa! De har varit gäster i poddar, finns på instagram t.ex. Jag hade svårt att följa dem när jag inte var nyfiken på att veta mer; men de blev båda mycket mer intressanta när jag insåg att jag gärna ville lyssna på vad de hade att säga. De inbjuder alltså inte till slöscroll!

Jag har testat ett högre intag av d-vitamin den senaste månaden och det gör jag utifrån vad jag läst mig till hos Jenny Koos. Och jag är mycket väl medveten om att det finns extremt pålästa människor som menar att det inte leder någonvart och är meningslöst men återigen: våra obalanser är så olika!

Det jag läst om är inte vad folk i allmänhet ska eller inte ska göra. Jag har snarare läst på utifrån det som beskriver mig och jag anammar viss del av den kunskapen från ayurvedan och viss del från Maria Borelius böcker och viss del från det jag lär mig mer om just nu.

Exempel på det jag gör och som jag insett att jag mår bra av är:

Att andas UT kraftfullt när jag upplever direkt stress. Ofta andas vi bara in och in och in. Just detta tips fick jag från Lasse ”Brandmannen” Gustavson och DET FUNKAR! Det kan vara ett telefonsamtal jag får om något som ger direkt stressreaktion. Då andas jag UT i korta men kraftfulla puffar.

Jag äter inte frukost till vardags. Detta är något jag har med mig från Ayurvedan där jag är någon form av mix av Kapha och Vata. Det är klart att jag gör undantag ibland men det viktigaste är att jag låter hungern styra och jag är inte direkt hungrig på morgonen. För mig är det därför extremt enkelt att inte äta frukost. Balans ska ju vara och kännas effortless!

Jag har minskat mitt intag av kaffe drastiskt. Det har med stressen att göra. Kaffe kan anses som både nyttigt och som en belastning och ge ökat kortisol. Jag började dricka grönt te för att det ju är mysigt att hålla i en kopp med något varmt.

Jag är för det mesta noga med hur jag sover och vill lägga mig i tid för att jag (äntligen) har kunskap om allt läkande som sker i kroppen i tidigt på natten. Framförallt lägger jag mig i tid i vardagen. Sedan tillkommer en och annan kväll där jag trillar i säng klockan 02 och det är inte hela världen. Men då är det VÄRT det. Precis som att hantverksbakat bröd och bullar också är värt det för mig trots kolhydraterna som jag är så känslig för.

Jag vill också vakna i tid. Gärna mellan 7-8 som senast. Jag vill inte fastna i “kapha-tid” som gör att vi känner oss slöa och tunga trots att vi ju fått “sova ut”.

Jag styrketränar mer. Styrketräning har enormt många positiva hormoniella fördelar och det i sig har gett mig så mycket mer motivation till att gå till gymmet för att lyfta, dra och putta på saker.

Jag utvärderar vad som är värt att jag slår knut på mig själv och vad som inte är det (ledtråd: inte så himla mycket faktiskt). Stress i sig är jag enormt noga med. Till skillnad från den översta punkten som handlar om sådant som händer mig så finns det mycket stress som vi skapar i vårt egna huvud.

Jag tar mig tid för närhet. Fysisk närhet är extremt välgörande för det kickar igång oxytocin. Ligg mer, helt enkelt!

Jag slöscrollar inte sociala medier (och har inte gjort på flera år) och jag avföljer människor som ger mig dålig energi. På samma sätt har jag också börjat mer med ”jag skiter i andra och sköter mig själv” pga orkar inte lägga energi på vad alla andra ska tycka.

Tack vare ovan har jag mer oförnuft i mitt liv. Det ger mig kickar. Ett nakenbad i en fjällsjö till exempel. En spontan kvällstur uppför ett berg i månskenet mitt i natten. Detta är ju det bästa av allt: jag är en festligare och roligare människa när jag gör allt detta som jag fattar kan upplevas som präktigt!

Jag är långt ifrån färdiglärd och jag är inte i kronisk balans (I wish). Däremot märker jag att när jag gör sådant jag vet att jag mår bra av så blir liksom allting enkelt.

Det är som att allt rinner av mig, jag är inte sugen på saker jag inte känner att jag inte borde äta, inget känns svårt att företa mig och jag har en härlig uppåtenergi i kroppen. Det är en överjävligt skön känsla. Förutom att jag själv mår bra så är jag en mycket roligare person med alla andra: långt ifrån präktig och trött.

Men så händer livet och någonting tufsar till balansen och det är så det är. Pga livet är livet. Och då är jag tacksam över att jag samlar på mig fler och fler verktyg för att förstå vad jag ska göra för att ligga rätt i den där vågskålen igen.

Jag skrev en delvis självironisk instagrampost häromdagen som sammanfattar allt det här och min uppgraderade syn på hälsa:

“En hälsosam morgon: jag vaknade strax före Kapha-tid och stegade ut i skidliften för en timmas skidåkning i Järvsö. Sedan tog jag i och för sig en kaffe för det ingick i manchestermorgonen och då steg nog kortisolet men soluppgången strax innan bidrog med förundran vilket är starkt antiinflammatoriskt. Detta mina vänner är det nya hälsospråket. Enbart fett och protein är ett minne blott. Nu är det Ayurveda och Endikrinologi som gäller!”

TACK för att du klickar i hjärtat om du gillade detta inlägg!