I helgen var jag till Borgafjäll för nästan första gången i mitt liv. Jag har varit här några timmar för tre år sedan, men då var jag här i jobbmöte så det räknas inte. Den här gången däremot packade vi bilen full med grejer, lastade på ett släp, hyrde en av Borgagårdens stugor och bokade frukost och tog dessutom med oss två vänner: mina kollegor Miranda och Mikael.
Planen för helgen var att köra skoter. Jag blev nyfiken för några veckor sedan då en annan bekant pratade om just Borgagården och hur fint det var på fjället. ”Det måste testas” tänkte jag och styrde upp lite.
Vi tog med oss två skotrar på flaket och en skoter på släpet och hade lite andra nödvändigheter i bagaget. En Muurikka till exempel. Och champagne. För en bra skoterhelg behöver en del flärd.
Förra veckan stod Jocke (som driver Borgagården tillsammans med Cecilia) med en måttstock utanför huset och sa att det snöat. Mycket. Och natten till söndag snöade det ännu mer. Sådan där lätt och fluffig snö som man blir glad av in i själen. Drömsnö! Och på lördagsmorgon fick vi dessutom en drömmig soluppgång före frukost.
Första skoterdagen körde vi rätt mycket led och styrde mot Lill-Månkes stuga som ligger i området vid Gitsfjäll (som är ett av de områden med tillåten friåkning, dvs körning utanför led). Det blev en sväng om nästan 6 mil där vi stannade för långlunch.
”Jag tänkte laga dekonstruerade kroppkakor” förklarade Danny och packade upp gnocchi, färsk persilja, fläsk, lök och andra väsentligheter. Sedan brassade han allt på Muurikkan och ringlade över balsamico för en ”italiensk” touch. Efteråt serverades kokkaffe från Lemmel-kaffe som jag fått från min andra kollega Lisa (tack snälla).
Miranda skottade fram en matsal i den djupa snön och så satt vi där och saknade knappt någonting i livet.
Efteråt körde vi upp på ett fjäll och rundade ett annat innan vi styrde hemåt och kom fram lagom till att det blivit mörkt. Då dukade vi fram skumpa och charketurier och gick lite senare vidare till Saloon Borgagården; den lokala puben som var att gå in i vilda västern.
På Saloon Borgagården hänger en vägg full med cowboyhattar och du väljer vilken som ska vara din för kvällen. Ibland sjunger någon från scen, ibland spelar någon spel, ibland händer något helt annat. Vi drog ett parti Yatzy och förälskade oss ännu mer i suröl. Och utanför fönstret yrde snön.
I söndags, vår andra skoterdag, var det DJUP lössnö och vi körde uppför och nerför Lillfjället. Det var rätt så brant. Sedan hamnade vi i Korpodalen vilket också är känt för alla friåkningsytor.
”Vad är tjusningen med all skoteråkning, Sara” har någon undrat och det är så svårt att svara på. Det är magiskt att susa fram över vidderna långt ovan trädgränsen för när annars får man sådana frihetskänslor? När annars får man känna sig så liten? Det är magiskt att köra mellan snötyngda granar i tät skog för när annars är man på sådana här ställen så långt bort och så gömt från alla andra? När annars är man mitt ute i ingenstans och gör upp en eld och får vara precis där och då utan att något annat gör sig påmint.
Att köra skoter är inte som att cykla mtb och det är inte som att köra bil. Det är inte som att springa stig eller vandra långt bort. Det är inte nödvändigtvis bättre än något annat av det där. Det är annorlunda. Kittlande och frihetsmäktigt. Jag älskar det!
Sent i söndags kväll var vi hemma igen med vårt ekipage. Vi bar in alla grejer i lägenheten – som nu ser ut som ett kaos – och ska packa om för om några dagar åkte vi upp mot Gautosjö som ligger ännu längre norrut.
Borgagården var ett härligt ställe och jag vill gärna åka tillbaka. Här finns skidbackar, fina fjäll för toppturer och en hel del annat att göra. Perfekt utgångspunkt för att stanna en vecka eller så – och bara göra härliga saker!
3 kommentarer
“..och så satt vi där och saknade knappt någonting i livet” – MITT i prick vad friluftslivet handlar om. Så jävla fint formulerat
yes precis så är det ju! älskar det!