Idag släppte vi andra avsnittet av podden Oförnuft & Känsla med Sara Rönne och Jessica Clarén och nu finns den inte bara på iTunes men även på Spotify och Acast. Vi släpper avsnitt på onsdagar varannan vecka och planen är att vi ska spela in på måndagar.
Fast i måndags blev det inget av det för jag var för upptagen med att vara ute i skogen och köra snöskoter. Vi kom hem vid klockan 22 och gjorde korv med bröd till middag strax före midnatt. Livet på en skön måndagspinne helt enkelt.
Jag och Jessica pratar om kroppen i vårt andra avsnitt. Det. Finns. Så. Mycket. Att. Säga. Så mycket att det liksom blir svårt att ens börja.
Men det jag reflekterar över såhär i efterhand är det som kanske gör skillnaden mellan ett sunt förhållande till sin kropp jämfört med ett destruktivt – även om kanske inte någon har ett helt okomplicerat förhållande till den.
Vi bor både i våra huvuden och i våra kroppar. Jag har min kropp men jag är inte min kropp. Eller snarare, mitt värde ligger inte i min kropp. Mitt värde ligger mer i mitt huvud. Ju mer man lär sig göra skillnad på det, ju mer kan man se sin kropp som ett verktyg för den riktning som huvudet vill.
Jag har länge haft funderingar kring det här med kropp jag inte gett utryck för i bloggen bara för att det blir så komplicerat att LÄSA orden eftersom det ger uttyck för så många egna tolkningar.
Jag tar upp två av mina åsikter i podden och du får lyssna på det där.
Det vi också pratar om är att en kropp som är optimerad för hälsa inte är detsamma som en kropp optimerad för prestation. Det är lätt att glömma bort. Den där kroppen som är ruskigt snabb och tränad för att vara bland de snabbaste i världen i längdspåret mår inte som bäst om det skulle gå att tävla i hälsa. Det gör inte heller nödvändigtvis den där personen som du tycker är så himla snygg. Men allt ovan blir himla problematiskt när alla – samhället i stort och smått – vill få oss att tro annorlunda. Det är gammal skåpmat förvisso, men vi glömmer hela tiden bort det.
Tack för att du klickar i hjärtat om du gillar detta och podden. Och hör gärna av dig med funderingar eller förslag på ämnen!
19 kommentarer
Ska bli spännande att lyssna!
?
Om jag anser att relationen till min kropp är sund, finns det en risk att eventuell podd-lyssning får mig på fel spår pga problematisering, exemplifiering etc? Jag gillar att jag är avslappnad, men tror att jag inte är så stark i det “egentligen” eller att jag är lättpåverkad.
Jag har lyssnat på massvis av dina tidigare poddar och inte upplevt något problem, så jag hoppas du bara säger “lyssna”.
Svår fråga att ge svar på. Men jag skulle nog säga ”lyssna” ändå – dock så är det helt upp till dig ändå.
Hej!
Tycker A-mamman kommer med bra tips på ämne.
För det är ju just detta med nya relationer! Jag tycker det är skitsvårt! Jag har ingen som vill springa ultra med mig, paddla kajak, tycker det är kul att prata tokiga utmaningar. För jag lever i ett Svensson-liv… Inget fel i det (eller?). Men jag reflekterade igår att flera av dom jag följer på social media (övervägande kvinnor) är egenföretagare, frilansare, vet exakt vilka drömmar dom har och har knappt några hinder för att följa dom. Jag har kommit fram till att det spelar ingen roll om jag lever köpfri, sorterar sopor i molekyler, har flera små knasiga drömmar och visioner så länge som jag är fast min/vår jäkla duktiga-flicka-syndrom. Jag kom på mig en dag av att älska kicken av att känna mig duktig på jobbet. Varför då egentligen??? Är jag så jäkla luttrad? Det är ju inte det jag vill!!! Jag vill diskutera mer om hur man bryter mönster i ett Svensson-liv och att bli “oduktig flicka”. För jag har förstått att det är där jag måste börja…
spännande! det där med att bryta normer. för det börjar ju i att själva kliva över en norm eller två – och de signaler man själv sänder ut. ska fundera några varv på denna. men det handlar ju om precis allt!
Jag vet! Det handlar om allt, om alla val och känslor som blandas in. Men kanske handlar det just om att gå emot sina rädslor och sina tvivel. I somras tog jag ett beslut att köra nästan 80 mil, bo hos främlingar för att springa ultran Idre fjällmara, och sedan köra hem ca 80 mil. Folk i min närhet bara skrek rakt ut: SÅ KAN MAN VÄL INTE GÖRA??!!
Oh yes, I could…
Det låter som om vi borde “bonda” – jag skulle älskat att ha någon att åka till Idre Fjällmara med 🙂 Hur var det? Jag skulle nog inte mäktat med löpningen i berg, men drömma kan man ju alltid.
Jag tycker också att så många jag följer lever helt andra liv och kan prioritera äventyr, resor och träning. Jag kommer kanske aldrig byta liv så radikalt men måste få in mer friluftsliv i min vardag, känner jag.
älskar att ni bondar! ni borde connecta någonstans!
Förslag på ämne: hur man hittar människor med liknande intressen. Inte bara att man kan kontakta den lokala schackklubben eller så, utan mer: hur och var hittar man vänner (eller en partner) som gillar t ex att tälta i vildmarken, som vill hoppa fallskärm på semestern eller lägga en massa pengar på en pick up med sleddeck 😉 Alltså hur man kan hitta ett sammanhang eller kanske faktiskt byta ut en del av sitt umgänge för att följa sina drömmar.
haha ja hur fan hittar man en sådan partner egentligen? men vänskap generellt är en grej vi absolut ska prata om. och kärlek. bra tips!!
Nu vet jag inte hur din livssituation ser ut men mitt bästa tips är att skaffa ett jobb som anknyter till friluftsliv/sport eller den typen av turism. Jag har länge varit “ensam” i mitt friluftsliv – dvs. jag har kompisar som är intresserade och som jag sporadiskt gör saker med men ofta är jag mest drivande, eller så kommer livet emellan och gör det svårt att matcha gemensamma planer. Nu är jag omgiven av friluftsmänniskor varje dag! Det diskuteras kajakpaddling i lunchrummet, vi skippar baren och tar AW på klättergymmet, det står två tält i ena kontorsrummet för att vi haft produktgenomgång och senast häromdagen frågade en kollega om vi inte skulle ta och springa ett fjällopp ihop i sommar. Så ja, det är nog mitt största tips – skaffa ett jobb inom det! 🙂
Finns såå många olika tjänster, företag, organisationer eller myndigheter. Allt från Naturkompaniet, Outnorth och Addnature till Svenska Turistföreningen, Friluftsfrämjandet, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen osv. Admin-tjänster, sälj-tjänster, inköp, butiksjobb, chefspositioner, b2b, kundservice, sekreterare, ekonomi och vidare i oändlighet.
Man MÅSTE såklart inte jobba inom friluftsliv för att skapa den basen. Men det gör allt helt plötsligt flippar ens fördelning av umgänge från att innehålla kanske 10% friluftsintresserade till typ 70%. Om du är i och omkring det hela tiden så blir det mindre projekt att ta sig ut, och då blir det lättare och oftare gjort också.
Sorry, kanske långt svar och Sara har nog många bra tips. Men ville bara dela ett!
Haha och ett PS till – man attraherar nog likasinnade. Så ställ in tindern eller dejtingprofilen med bara friluftsbilder så kommer de som är intresserade av samma sak att dras till det. Och de andra sållas bort 😉 Brände på med en uppsjö skid-, cykel- och klätterbilder och här sitter jag med min tinder-sambo 2 år senare – han är såklart klättrare. Och åker snowboard. Och cyklar.
älskar tindertipset!!
såååå härligt att du delar tips Jenny!!!
Gud vilket bra tips! Kanske skulle jag byta jobb efter mååånga år på samma arbetsplats!
Ang partner så har jag redan en, jag är och tänkte förbli gift med honom, men tycker ändå att frågan är intressant. Kanske för att mitt friluftsintresse blivit mer påtagligt med åren och börjar pocka på uppmärksamhet nu.
då är frågan en annan (som jag är nyfiken på): hur utvecklas man åt samma håll som sin partner under många år? eller kan man utvecklas åt olika håll men ändå dela livet?
Oj, jag har inget svar på den frågan, men kanske någon annan har? Jag hoppas förstås att man kan dela livet och vara lyckliga tillsammans. Och i mitt fall är vi inte extremt olika, men sådana par finns kanske också?
alla kombinationer finns nog, det är det som är det magiska!