Av alla dagarna under jul så tycker jag om Juldagen allra mest. Den är kravlös och rofylld och både förnöjd från dagen innan och framåtblickande mot det som kommer sedan.
Julafton är fin den med, men laddad med förväntan oavsett hur mycket man skalar bort. Ju fler personer som fyller husen, desto mer förväntan byggs upp. Jag tror att det är oundvikligt. Och jag tror inte att det behöver vara helt dåligt.
Det är inte alltid jag firar jul hemma hos min familj. Jag minns fortfarande julen i Åre för två år sedan med glädje trots att det bara var jag och min kille hemma – men desto fler vänner i skidbacken.
I år firade jag jul hemma på gården i Hälsingland. Vi har en relativt ny tradition som vi alla tycker om; att börja morgonen i mörkret på något alldeles särskilt ställe – där vi tänt många marschaller. Det blir en ljusfest som inleder julafton och vi dricker glögg och äter saffransbullar.
I år uppgraderade vi glöggen till hemgjord varm saft och det är vad jag tänker dricka hädanefter, tillsammans med mulled wine som jag tycker är fantastiskt gott (och inte lika sött).
Vilket ställe vi börjar morgonen på varierar. Ett år var vi på andra sidan älven. Förra året tände vi en eld i en glänta i morfars skog. I år var vi vid sommarstugan vid sjön Mållången som vi renoverar just nu.
När vi kommer hem dukar vi upp till frukost och sitter länge vid kaffekoppen. Pappa är juicemästare och kör nästan hälften apelsin och hälften citron och min kille har efter 2 år ännu inte vant sig och tycker att vi överlag har en tendens att göra det mesta alltför syrligt.
Fast just det här året var min kille inte med.
Till frukost ger vi varandra julklappar. Efter några år med olika strategier landade vi i år i att ge varandra en julklapp var inom familjen – och sedan ha ett julklappsspel senare på kvällen när vi samlades fler för det stora julbordet.
Jag fick bland annat en offroadkurs på lerig bana uppe i Jämtland. Och så fick jag ett förarbevis för båt. Eller i alla fall själva kursen. Och vackra örhängen i guld med en stor barockpärla. Det var en perfekt mix av julklappar som jag är väldigt tacksam för; från lera till guld!
När frukosten var uppäten vid lunch gjorde alla lite vad de ville och jag bestämde mig för att ta ut cykeln på en vintertur. Min cyclocross med dubbdäck är en av de bästa sakerna jag vet med vintern. Jag är lite för kräsen med både väder och distans för att imponera med antal mil på de mest inbitna cyklisterna men grejen med allt man gör är att det ska vara roligt. Annars kan man skita i det.
Jag rullade på blank isgata mot Sörbo och vek av på gömda skogsvägar upp mot Hundtjärnarna. Det var tomt och tyst där ute. Minusgraderna samlades till runt sju vilket gjorde alla uppförsbackar tacksamma och nedförslöporna kyliga. Att välja kuperade vägar och inte vara ute så himla länge, är två av de tips jag delade med mig till tidningen Cykla inför vintern.
På eftermiddagen kan jag faktiskt inte samla nog med ro för att kolla på Kalle Anka men det är tacksamt att vi alla samlats hos min mormor och morfar och att vi glömt en del saker hemma som jag kör för att hämta mitt mellan Ferdinand och de andra vykorten. Snart nog är den där Kalle Anka-timman slut och vi dukar upp julbordet och samlas kring maten i några timmar. Sillen och laxen är mina favoriter men jag lägger ändå en stackars köttbulle på tallriken. I år är det ett extra stort dessertbord med kakor och tårtor och mandelmusslor som trängs med varandra. Jag tar dubbla tallrikar och måste sedan lägga mig raklång på soffan en stund.
Några timmar senare kommer vi hem till oss igen och avslutar julafton med att spela kort till varsitt glas Tempranillo. Min bror lär mig poker och jag spelar rätt så bra. Men jag är ändå bäst på femkort.
Och en bit efter midnatt går vi och lägger oss och jag somnar i vanlig ordning direkt när jag lagt huvudet på kudden. Ett av mina hälsotecken på att jag mår bra. Det var en fin julafton. På juldagen upprepar sig både långfrukosten och cyklingen. Och på kvällen gör vi vår sedvanliga vinprovning. Fint det med!
