Direktrapport från livet

Jag har varit i Åre sedan sent i torsdags kväll. När jag åkte härifrån var byn ungefär som vanligt. Det var försäsongskänsla och mest bara jag hemma i det område jag bor i. När jag kom hem var det annorlunda. Alla husen var tända och parkeringen var full.

Någon som hyrt ett hus bredvid mig var ute med sina hundar och tittade konstigt på mig; som om jag var den nya i längan och som inte hade koll på något eller var saker låg. ”Välkommen hit till oss” svarade jag inombords och parkerade längs vägen eftersom någon dessutom tagit min parkering. Och så bar jag in oräkneliga kollin från bilen och ställde allt i hallen och där har det fått stå sedan dess eftersom jag kan vara sämst i världshistorien på att packa upp och dessutom inte har några ambitioner att levla upp på det.

I fredags var jag till jobbet och hade dessutom träningskläderna i väskan och blev medryckt till en Pure Strength-klass på SATS. Och med det var träningsvärken levererad till helgen. Det bästa mötet på dagen tog jag på Åre Ölkafé med Sofie Lantto som gör ett formgivningsuppdrag åt oss på jobbet.

…och sedan gick jag direkt på AW på Sadelbaren med mina kollegor! Sadelbaren är ny för säsongen; ombyggd från nattklubben Country Club. Du går in vid sidan om Åregården och innanför dörren tar du vänster för att komma till baren och höger för att komma till restaurang Capo.

Sadelbaren är ett perfekt komplement i Åre till allt annat. I stora läderfåtöljer kan du slå dig ner för ett glas bubbel och faktiskt prata med ditt sällskap. Efter skidåkningen har de lite lugnare trubadurer vilket jag också tror kan bli ett bra alternativ till de gånger man inte vill ha röj (vilket är varje gång om du frågar mig).

Efter ett tag kom vi på att vi var hungriga och så gick vi till klassikern Werséns och precis när vi beställt kom min vän Katta och så fortsatte kvällen och blev natt och vid 01 gick vi hem.

I lördags åkte vi skidor. Det vilar en nöjd känsla varje gång jag skriver det och det är märkligt egentligen. Men alpin skidåkning verkar ha tagit samma plats som styrketräningen för mig. Jag kan både styrketräning och skidåkning. Jag vet exakt vad jag ska göra och känner mig hemma i både gymmet och i backen. Och herregud jag är ju gammal skidlärare till och med! Men ändå har jag en känsla av att jag inte får till det. Jag kommer inte dit. Förstår du känslan jag menar?

Duveds linbana har morgonöppet från kl 08 nu under jul och nyår och det är verkligen ett supertips tillsammans med kvällsskidåkningen där på tisdagar och lördagar. Inte lika mycket folk och ofta riktigt bra preparerat. Dessutom en fin backe med mycket åkning!

”Man ska ha roligt nu och ha något roligt att se fram emot sedan” delade Katta med sig i liften och det livsmottot agerade vi på direkt. Vi hade roligt och åkte några åk till och sedan for vi hem och drack hot shot. Galliano, kaffe och grädde. Och så lagade jag blomkålsgratäng och skulle svänga ihop en ärtpuré men min stavmixer brann upp och sedan slutade dessutom min Nespresso att fungera! Kaffekatastrofen var ett faktum men Katta tog fram en plan b och gjorde kokkaffe i kastrull på induktionsspisen. Allt går att lösa!

I lördags kväll hade vi styrelsemöte med vinklubben. Alla tror att det är en himla avancerad grej men det är ett gäng vänner från jobbet som ses och dricker vin bara. Temat kan vara allt från ”tyska damer” (tyska kvinnliga vinmakare) eller ett land rätt och slätt men igår körde vi ”flaska efter etikett” och fick därmed ett riktigt hopkok av viner. Det var skoj hur som helst och det blev ännu en sen kväll. Och ännu en långsam morgon framför en eld i kaminen och nakna fötter mot en mjuk matta.

Dagarna fram till 2020 kommer gå i ungefär samma stil. Lite jobb, lite utomhus, lite vin, lite långsamhet. Men det roligaste av allt är att jag bokat in mig på meditation! Dels en meditation som ska stänga 2019. Och en meditation på nyårsdagen som ska öppna upp för 2020. Jag ser så mycket fram emot det!