I stolt annonssamarbete med Icebug. Använd kampanjkoden TRANINGSGLADJE1915 för 15% rabatt på icebug.se
Jag minns fortfarande de pirrigt första stegen i början av april hemma hos Maria utanför Uppsala. Jag hade inte sprungit på jättelänge och jag var så förväntansfull på känslan. På löpningen. På att det var barmark.
Det är för det mesta väldigt drömmigt att bo i Åre men när det är april och maj och sociala medier svämmar över med vårkänslor så har vi fortfarande (vår)vinter hos oss. Fantastiskt för skidåkning. Inte lika fantastiskt för torr stiglöpning.
Men i våras var det inte vara längtan efter torra stigar som gjorde sig påmind. Det var också längtan efter revansch på förra årets löpsäsong som aldrig blev av eftersom jag hade ett envist ryggmärgsödem.
”Undvik all belastning” var min idrottsläkares ordination och tillsammans med hans kollega på Spine Center så lirkade vi fram rehabövningar som skulle läka ryggen. ”Det kommer gå fort när du hittar rätt” sa min läkare och efter några gånger så gjorde vi just det. Hittade rätt.
Nu har det gått snart ett halvår sedan jag sprang mina första steg och jag minns fortfarande lyckan i solnedgången.
I söndags när jag sprang kände jag samma pirr i tårna och jag har bestämt mig för att aldrig släppa den känslan. Att oavsett var jag springer så ska jag påminna mig själv om att jag är tacksam. För två år sedan, när jag sprang Kungsleden i fjällen efter min ryggmärgsoperation, sade jag åt mig själv att varje löpsteg var som att springa på rosa moln. Särskilt efter smärtan före operationen då varje steg gjorde mig gråtfärdig.
Oktobersöndag längs Platåleden i Ottsjö
Jag tänkte mig att det här inlägget skulle bli som en hyllning till den löpsäsong jag haft i sommar. Men utan att för den delen lägga skorna på hyllan. För jag springer året om. Jag springer med Icebugdubbar under fötterna när det är halt och jag springer med en riktigt grym pannlampa som gör vinterkvällarna magiska. Särskilt när det snöar.
Igår valde jag metalldubbsfritt. Jag hade kunnat sätta på mig mina vinterskor; en Icebugmodell jag faktiskt inte vet vad den heter eftersom jag haft den så länge (i fyra år minst!) med metalldubb. De skorna går stadigt på isen. Men det var inte riktigt isläge längs Platåleden i Ottsjö. Det var nyfrusen lera och lätt packad snö på myren. Det var solglimt i ögat och det var blåhimmel och någon enstaka minusgrad och det var fantastiskt.
Jag sprang i mina Acceleritas vilket är den sko från Icebug jag använder mest med Icebug DTS (Distance Training Shoe) som knapp tvåa.
De två modellerna står i kontrast till varandra. Acceleritas är superlätt och tunn och smidig. DTS är lite mer som en ”klassisk” löparsko och känns mer ombonad. Jag väljer Acceleritas till fjällstig och DTS till enklare stig där det förekommer en del grusväg.
Med mina Acceleritas på fötterna
Under hela min resa till alperna använde jag Icebug DTS. Jag sprang med den på en led i Chamonix som gick i blandad terräng men som inte var särskilt teknisk. Jag skulle också använda DTS:en i elljusspår. Då är den klockren med sitt fasta grepp och lite mer dämpning.
Icebug DTS på fötterna och samma rosa Houdinimössa på huvudet
I myr och våtmark är Acceleritas oslagbar. Det blöta går in och lika snabbt ut igen. Fötterna blir inte kalla och skon blir aldrig tung.
Jag har också ett par Oribi 4 som är rätt lik Acceleritas men som inte är lika extrem. Men den har jag faktiskt använt minst. Inte för att det är något fel på den modellen, men för att jag i flera år älskat Acceleritas så mycket.
Icebug Oribi på väg uppför Järvsöklack i somras
I alperna krymper glaciärerna påtagligt mycket och vid Mont Blanc kunde vi se med blotta ögat hur mycket mindre snötäcket blivit på bara några år. Och vad som räknas ske inom 50 år. I Sverige kryper trädgränsen högre upp på fjället.
Köp inte skor om du inte behöver menar Icebug och förklarar det såhär:
”Utgångspunkten är väldigt enkel: Du kan inte rädda planeten genom att köpa skor från Icebug, eller genom att köpa någon annan produkt överhuvudtaget eftersom all konsumtion förbrukar resurser. Men om du verkligen behöver ett par skor så gör vi vad vi kan för att begränsa de skador som uppstår på miljön. (Det finns inga riktigt miljövänliga konsumtionsvaror – därför borde vi inte använda det ordet.)”
Icebug vill ta en ledande roll i hållbarhet i branschen och berättar hur här. Med färre material i skon blir det enklare att byta till bättre alternativ, till exempel återvunnen polyester.
Många undrar om man kan tvätta sina skor. Ibland är det vita sneakers frågan gäller, men är du som mig så har du lerat ner dina trailskor många gånger om. Och är du som mig så vet du hur de kan börja lukta efter ett löppass i blöt myr.
Icebug säger att skorna tål maskintvätt i 30 °C men rekommenderar dig att tvätta dem för hand, eftersom det ger bättre kontroll över vattenförbrukningen. Ta bort skosnören och innersulor innan du tvättar i maskin. Låt skorna torka, helst inte i direkt solljus.
Är du som mig så tar du med skorna in i duschen, direkt efter löppasset. Då är leran lätt att tvätta bort och du ställer dem att torka och har dem torra snart igen till nästa pass.
Till vintern får lite andra typer av skor ta plats hos Icebug. Mer dubb, mer vädertåligt material. Och skor som inte enbart är för löpning utan även stadsskor och skor som är mer som kängor. Och med nya innovationer för att spara på resurserna:
”Nästan allt läder är ersatt med Leather Working Groups guld- eller silverstandard. Vi har också tillsatt biomassa och återvunnet material i innersulornas skum samt gått över till 20 procent återvunnet material (produktionsrester) i BUGrip-yttersulorna på våra walking- och hikingmodeller. De material som står på tur att bytas är mellansulornas skum, PU- och TPU-förstärkningarna, stödlagren och de olika lim som används.”
Min löpsäsong är inte slut. Den tar aldrig slut. Men den går in i vinterfokus med underställ och den där pannlampan jag nämnde.
Det innebär också att jag nu påbörjar en ny bucket list till nästa gång det blir barmarkslöpning. Jag vill ha en härlig outdoorhelg på Gotland i maj med både stiglöpning och stigcykling. Jag vill ha mer fjällöpning på sensommaren. Och så vill jag gärna springa lite i alperna.
Och i vinter, ja då vill jag springa reflexbanor i Stockholm. Något jag började sammanställa i det här inlägget: reflexbanor i Stockholm
6 kommentarer
ÅÅh vad jag är glad att jag har hittat till din blogg, med superhärliga bilder och inspiration från början till slut. Tack!
Vad glad jag blir Fredrika – VÄLKOMMEN!
Man blir bortskämd med mycket barmark här söder över (på gott och ont haha). Men när jag hälsat på vintertid i Gällivare så har jag varit tvungen att låna pappas broddar(?) när jag insåg att det går inte att promenera i vanliga löpskor särskilt bra på snö. Och för löpning är de ett absolut måste. Men undrar lite hur skillnaden är mellan ett par ordentliga skor som dessa du skriver om och att dra på ett par vanliga broddar som man kan ha på vilka skor som helst, har du testat det också innan?
ja, tänk om jag bott i skåne liksom! hade kunnat springa trail nääästan jämt! jag har bara gått i broddar och tycker inte det är samma sak. men beror såklart på hur mycket man springer. gör man ett enstaka löppass så funkar broddar säkert fint. men jag är överlag petig med skor och vill ha mycket känsla i mina skor. kan absolut inte springa i skor med traktorkänsla till exempel. men för någon annan så är det där helt annorlunda. finns också broddar man kan skruva in i t.ex. ett par gamla skor. kanske funkar det också? har faktiskt aldrig provat. andra personer är superkänsliga och kan få lite ont i benhinnorna när det är “fel dubb” just för att det blir en annan typ av landning. så jag tycker såhär: vill man testa vinterlöpning och tycker det är halkigt i sina vanliga skor – testa sådana där broddar man bara trär på! vill man springa mer, testa dubbade skor.
Jag har ett par trailskor med gummidubb som känns ok om det är snöigt men några gånger per år är det blankis på delar av vägen som jag springer, och dessutom finns ingen bra mark bredvid att gå ut på, samt att det stundtals lutar lite svagt. Här kan jag inte ens gå utan metalldubb, det är omöjligt! Men med de dubbar jag har som man trär på foten så är det bara att jogga på 🙂
Har man lite asfalt i början/slutet på sin runda så är det perfekt att kunna ta av dubbarna.
bra input! jag sprang med mina gummidubb i snön i detta inlägg – funkade också bra. så det är inte så mycket för snön som metalldubb är bra – utan för isen!