Efter två år tillsammans (i november) och drygt ett år som sambos (i maj) så har vi hittat en form för vårt liv. Det har landat rätt så nyligen.
Min kille flyttade upp till Åre förra sommaren och jobbar sedan ett halvår i Norge där han är två veckor – för att sedan vara ledig från det jobbet i fyra veckor. Ledig är han ju inte riktigt, det har snarare handlat om att hitta ett sätt att jobba hemma i Sverige som är hållbart och framförallt roligt. En form av jobb som handlar om att göra det möjligt för oss att leva med guldkant, eftersom jobbet i Norge är det jobb som betalar räkningarna.
I måndags sa vi hejdå till varandra för att återigen ses som två veckor. Då är det mitten av oktober och året är i en ny fas. Jag tycker om att leva mitt liv och mitt år som i olika projekt och det är såklart att just vår vardag passar oss utifrån det. Det är ett av skälen till varför det blev vi.
De fyra veckorna i oktober och november kommer att handla om löpning och cykling och fisk och skaldjur. Jag är noga med att vi gemensamt sätter kompassen för hur vi vill ha det framöver. Ingenting får lämnas åt slumpen eller försvinna i ett hål med ingenting. Det är en typisk sådan grej som ger mig livskris.
Under tiden som han är borta kommer jag ha fullt upp med egna planer. Just nu är jag på en jobbresa i alperna och när jag kommer hem är det bara drygt en vecka kvar tills han kommer hem och vi klistrar ihop våra liv på nytt.
Har du missat vem han är så är detta inlägget för dig!
