Jag tycker att det märks mer och mer. Att folk börjar tröttna på det fenomen som snodde åt sig en del bloggtrafik och som tog musten ur en del bloggare. Instagram.
”Jag känner inte igen mitt flöde” sägs det här och var, med lite olika typ av ord och uttryck. Det går för fort på instagram. Det trängs för mycket. Och framförallt får man inte bestämma själv. Det är någon annan som sätter spelreglerna och efter ett tag när de ändras för mycket så är det inte så jävla roligt längre.
Bloggen är död har många utropat i några år. Men inget kunde vara mer fel. Bloggen är basen för allt content efter några år där det inte hänt så mycket annat än att några tröttnat så återvänder ljuset igen. Bloggen står snart i fokus igen.
Googlevärlden är ett hav och det styr vi användare inte heller över men vi kan i alla fall segla på det. Spelreglerna har varit rätt så lika rätt så länge.
Det finns en kommersiell uppsida på webben (oavsett om det är bloggar eller sajter eller portaler eller hemsidor eller vad du än kallar det) som gör det lönsamt för alla. SEO är en infallsvinkel. Och att folk söker information är samma sak på andra sidan myntet. Sedan får besökaren själv välja.
En annan trend är att visa mer personlighet – eftersom en snygg yta blivit så vanligt att det blivit tråkigt. På instagram.
Isabella Löwengrip skrev senast för ett halvår sedan att hon skulle bli mindre personlig men hon har nu vänt och blivit ännu mer personlig. Inte för att hon nödvändigtvis känner att hon måste ”prata ut” med sina följare – utan för att det personliga lockar mer än en snygg image. Jag ser samma trend breda ut sig hos allt fler. Det mer dagboksaktiga som var en bloggrej för många år sedan fasades ut för proffsbilder och dyra dagens outfits och ett liv att vara avundsjuk på. Men nu är det personliga tillbaka mer än någonsin med tankar, reflektioner och ett uns snygg diskbänksrealism även om det handlar om livstankar snarare än ett stökigt kök.
Många bloggare har gjort business av sina plattformar. Adderat på en shop eller sajtinnehåll så att det blivit portal. Personlighet särskiljer och attraherar besök på samma sätt som det andra kommersiella i samhället. Vi köper inte saker pga pris längre. Vi köper saker för att identifiera oss med budskap och identitet. Content är superviktigt av just det skälet.
Alla bilderna är från Bergen – ett riktigt bra weekendtips!
Vad bestod den där bloggdöden i då? Den som det pratats om. Som med allt annat handlar det om mognad. Det som var så hajpat i begynnelsen blev mer vardag. Rätt många bloggare orkade med. Tappade intresset. Det var helt enkelt inget för dem. Men många av dem som blev kvar har byggt företag med ursprung i sin plattform. Gjort stora saker utanför de digitala ramarna men med bloggen som någon form av bas. Det har varit smart.
11 kommentarer
Håller med! Bloggar, både kommersiella och icke-kommersiella, är slow och comfort food för själen. Både för den som läser och för den som bloggar förstås 😀
comfort food för själen låter bra!
Du har nog rätt. Det känns som ett större lugn att landa framför en blogg istället för instagram. Jag har en fråga. Har du byggt din blogg själv? WordPress?
Min blogg är byggd på wordpress men ett tema som jag, Jessica Claren och Elna Dahlstrand har. Sedan har jag anlitat en kodare för att fixa till några detaljer som jag vill ha. Det gjorde jag även på mina tidigare teman. Jag är dålig på kod men är noga med min blogg så de pengarna är extremt värda och jag ser det som kontinuerlig utveckling.
Bloggen är jättefin. Inspirerande!! =)
Tack Kajsa!
Håller med – bloggen är verkligen inte död!! Blev inspirerad av dig och dina ord här och skrev ett eget inlägg om det idag: https://fitnessochhalsa.se/2019/10/bloggen-ar-inte-dod/
Håller med. Började med att ta bort influencers på Instagram, pga ville inte ha perfekta bilder och professionella konton i mitt flöde. Ville bara ha vänner och ingen hets.
Slutade med att jag tog bort Instagram helt. Och Facebook. Följde den s.k. Digitala trötthets-trenden. Men egentligen är jag inte mindre digital.
Jag läser fortfarande mina 8 favoritbloggar. Eller har återvänt till dem rättare sagt. För det hann jag inte med sociala medier. Och jag har kvar snapchat med mina närmsta vänner.
Kvar av mitt digitala liv är alltså det jag personligen själv väljer, och räknar som kvalitetstid. Och där ingår inte vettlöst scrollande på Insta, och att bombas med Facetunade kroppar, VSCO-filtrade selfies och ytliga captions. Utan snarare att ta del av någons tankar, att följa ett liv/en person som jag genuint inspireras av, och att hålla tät kontakt med mina RIKTIGA vänner. De där jag ringer när något händer. Inte de där avlägsna gamla jag får dopaminkick-likes av på Insta.
avlägsna gamla bekanta*
så intressant Jenny, TACK för att du delar med dig!!