Är klimatdiskussionerna något som skaver inom dig, något du försöker stänga dörren för eller kanske något som rentav engagerar dig? Vad händer om vi vänder på allt snack om klimat och istället för ångest och skam skapar känslor som glädje och framåtanda. I septemberavsnittet av Träningsglädje TALKS pratar jag klimatglädje med Emilia Arvidsson som är aktuell med en bok med samma titel.
Emilia har sedan lång tid tillbaka fångat mitt engagemang genom hennes inställning och entusiasm. Medan det ångestfyllda klimatpratet tydligt pågår i min sfär och jag förstår att vi behöver göra massor av saker så är det Emilia som tänder lampan för mig och som lockar fram mitt engagemang.
Emilias bok Klimatglädje släpps i oktober men går att förboka här!
I podden berättar om hur hon tog sig an åtta olika utmaningar, eller experiment, som skulle komma att förändra hur hon lever. Vad händer när du lever köpfritt? Hur kan vi se på vattnet i kranen som en av de största gåvorna vi har? Hur känns det att ändra sina matvanor radikalt. I boken har Emilia intervjuat några av Sveriges främsta forskare och experter som bidrar med sin kunskap och svarar på frågan om vad som fungerar för klimatet. Och det hon vill dela med sig av är motivationen och kunskapen att leva gott, på alla fronter.
Just det där sista är viktigt: att leva gott på alla fronter. Det tror jag är viktigt för att få fler att bli engagerade.
Av de åtta olika delarna som Emilia delat upp engagemanget i så är det helt klart maten som engagerar mig mest. Jag läste senast förra veckan att vi SLÄNGER var femte matkasse vi köper. Det är så mycket mat som försvinner i papperskorgen. Samtidigt som vi jobbar och sliter för att dra in pengarna till lönekontot så vaskar vi alltså en av fem matkassar. Jag som går igång på ekonomisk frihet ser ju genast hur den där femte matkassen skulle kunna bli rätt bra pengar på börsen.
Minskat matsvinn är något som jag känner stort engagemang för och utmaningen att laga mat på sådant som finns hemma är något som jag satt tänderna i sedan i somras.
Jag har sedan flera år haft som matfilosofi att ”handla mat från människor”. Jag bor i en lägenhet i fjällen och tycker ärligt inte att det är jättekul att odla själv. Jag är hellre ute och springer eller cyklar och håller knappt liv i mina krukväxter. Men jag älskar att köpa ägg, grönsaker och kött från mitt närområde. Jag var glad i hela kroppen när jag åkte till Reko-ringens utdelning i Undersåker utanför Åre i fredags för att hämta mejeriprodukter från Månsta Gårdsmejeri en bit från Svenstavik, potatis som odlats inte långt borta här i Jämtland, små söta morötter, rödlök, isbergssallad och annat som plockats upp ur jorden nästgårds. Jag lastade en stor kartong med 30 ägg från Tullus ägg i min bil och såklart även nybakade kanel- och kardemummabullar från Majas i Undersåker. Samma härliga känsla har jag varje gång jag köper mat från människor – jämfört med när jag köper industrimat från stora tillverkare. ”Hellre bra än billigt” tänker jag och undviker matvaror med långa listor på ingredienser jag knappt förstår.
Och så har vi det där uppenbara: allt det vi köper. Många går all in och kallar sig ”köpfria”. Men Emilia nämner begreppet ”köpfrihet” och jag håller med. Eller såhär: köpfrihet handlar om att vara medveten om sina köp. Jag säger att det är när jag hela tiden ser skyltfönster känner att jag behöver ha saker. När jag är en bit därifrån; oavsett om det är på fjället i Åre eller en bit från shoppinggatorna i stan, så är jag fullkomligt nöjd som det är.
Men det finns konsumtion som jag gärna unnar mig: tjänster. Jag älskar att jag köpt PT-timmar som ett sätt att investera i mig själv under hösten, till exempel. Jag köper gärna det där bakade brödet från den lokala bagaren eller en flat white från Kafferosteriet här i Åre. ”Ta med din egna kaffetermos” uppmanar Emilia och ja, det är såklart smart.
Jag är inte en köpfri person och har inga sådana ambitioner, men däremot är jag medveten om vad jag köper. Det jag lägger mina pengar på är sådant jag använder. Vad menar jag med det? Jo: ett par skidor som ger mig flera säsongers naturglädje på snön. Löparskor som fyller mina helger med äventyr. En jacka så att jag kan vara ute i alla väder.
Och så säljer jag också. Min utmaning till mig själv är att sälja saker för 1000 kr i veckan. På så sätt säljer jag vidare sådant jag inte längre använder och det kan komma någon annan till gagn som kanske behövde just den där saken – utan att det behöver produceras nytt. Och jag kan investera den där pengen på börsen. Win för alla.
Vi pratar lite kort om det här med att bo i kollektiv och det samtalet mynnar ut i att det händer något när vi connectar med andra människor. Och just det är något som Victor på Svenska Spel beskriver i poddens inledning.
Victor en är av de som är engagerade i lunchträningarna på Svenska Spels Stockholmskontor som de kör två gånger i veckan. Från början handlade det om en kul grej och nu vill alltfler vara med. Lunchpassen läggs in i de gemensamma kalendrarna som finns på kontoret, så att övriga möten planeras utefter träningen. Det är kanske ett av de bästa tipsen för att träningen ska bli av, särskilt om den ska ske på lunchen!
Svenska spel är sponsor till den här podden och inom koncernen Svenska Spel finns omkring 2000 medarbetare på kontoren i Solna, Visby och Göteborg och på de fyra casinona. Här finns alla möjliga tjänster, från Systemutvecklare och Servicedesigners till Dealers och Kockar. Just nu letar Svenska Spel efter nya talanger. Gå in här och läs om alla lediga tjänster!
Podden Träningsglädje TALKS finns i alla podappar och på Itunes. Här hittar du alla avsnitt!
4 kommentarer
Åh, spännande, måste lyssna. Min inställning är att de mesta förändringarna vi behöver göra innebär något positivt för oss. Om vi köper mindre kan vi jobba mindre, får mer tid, kan ägna den åt relationer, träning, upplevelser eller vad vi vill. Så skriver under på klimatglädje!
Precis så!