Jag var i Visby en natt den här veckan. Syftet var att prata mountainbike i min pod med en kille på Svenska Spel som är engagerad i mtb-klubben där. Jag har förstått rätt länge att det finns riktigt bra stigcykling på Gotland, men vårt snack klickade igång min mtb-trigger och jag vill verkligen ta med min Speedfox till Gotland. Off season är absolut bästa tiden och eftersom jag inte kommer hinna cykla mtb på Gotland i höst så har jag redan skrivit in maj 2020 i min kalender.
Det fanns ett annat stort mentalt #goal med mitt dygn i Visby och det var att bada i havet. Jag minns så väl det första doppet på Österlen under vår tre dagars löpning i somras. Och jag kommer att minnas doppet igår på Kallbadhuset i Visby.
Horisonten lurade mörk och dramatiskt men havet låg lugnt och stilla framför mina fötter. Det hade regnat under dagen och det var fuktigt i luften. Några stackars aprikosa solstrimmor syntes i kameralinsen som hoppet i allt mörker.
Jag var inte helt ensam på bryggan. I bastun i Kallbadhuset hördes glada tillrop och det var fler som ville friska upp sin själ denna tisdagskväll. Och så var det jag.
”Jag är som en fågel som alltid flyger” har jag sagt till min kille en gång. Många fåglar flyger i flock. Du vet, när man kollar rakt upp i himlen och ser typ 20-30 fåglar som flyger i snygg formation mot någonstans. Gemensamt. Hade de flugit var och en för sig vet jag inte om de hamnat på samma ställe.
Min kille flyger med mig och jag behöver honom där som en trygg punkt så att vi ska flyga till samma ställe. Det är kanske en märklig liknelse men jag är liksom alltid på väg. Släpps jag fri så kan vad som helst hända. På riktigt alltså. Jag ser världen som väldigt liten på det sättet. Och alla tillfällen är möjligheter.
Jag är dålig på att vara still i tanken även om jag mycket väl kan ligga still i en soffa en hel helg.
Mina beslut styrs efter en tydlig kompass och för mig består den av två ledord: frihet och utveckling. Jag kan inte tänka mig något värre än att harva på i samma hjul i femton år. Samma jobb, samma rutiner, samma löparspår. Jag måste hela tiden mata mig med förändring. Lära mig något nytt, upptäcka något annat, samla ny kunskap, fler intryck.
Samtidigt får inte allting förändras precis samtidigt. Jag vill ju ha kontroll också! Styra själv. Jag kastar mig inte ut i äventyr utan plan. Av tårtbitarna karriär, relationer och hälsa släpper jag bara lös en i taget.
Mitt dygn i Visby blev en startpunkt för rätt så nya tankar utifrån min kompass. Jag minns en dag förrförra vintern när jag hade ett utvecklingssamtal med en klok vän och landade i hur jag ville bygga den här bloggen. Att det var ramverket frihet, upplevelser och äventyr jag skulle omfamna och fokusera på. Det börjar bli dags för ett sådant utvecklingssamtal igen. Vad ska min nästa grej bli?
8 kommentarer
Känner väl igen mig i detta. Ser det bådesom en styrka men också ibland rätt frustrerade. Jag tänker hela tiden på vad jag ska göra härnäst och kan liksom inte bara sitta still i båten så särskilt länge. Lever med en man som är precis tvärtom. Utmanande!
Haha ja ibland vill man som bara vara nöjd just här och nu med det man har
Åh jag har ett tema som jag tycker det vore SÅ spännande om du gav dig på!
I CANNOT WAIT
P.S. Sjukt snygga bilder på den dramatiska himlen!
tack!!
Jag är ju den där tråkiga typen som snarare tycker att man inte behöver ändra på något som är bra, haha. Såklart vore min utmaning att söka mer förändring, stor eller liten. Men din blogg är i alla fall toppen och jag älskar dina vackra bilder på natur och äventyr samt lite snack om träning. Du levererar verkligen inspiration för rörelse, friluftsliv och upplevelser.
haha tycker det är härligt ändå att du fortsätter läsa trots att vi är så olika!