Vi cyklar mtb i Stekenjokk

Jag var lite tveksam till att ta med våra mountainbikes när vi packade för att åka norröver. Jag tänkte mest att vi skulle springa på härliga ställen i Stekenjokk och längs vildmarksvägen. Men vi har cyklat istället – och fått fantastisk fjällkänsla!

Om du kör förbi Stekenjokk och har tid över så JA – ta med cyklarna. Och om du har några lediga dagar och inte vet vad du ska göra så JA – planera för två eller tre dagars mtb-cykling i Stekenjokk. Det är så värt det!

Vi slog upp tältet vid en jokk ungefär vid högsta punkten för Vildmarksvägen och ungefär där cykelleden mellan Stekenjokk och Vielmesmakke, Klimpfjäll, börjar. Den sträckan är på totalt 18 km enkel väg och följer en rätt så stenig jeepväg över fjället. Det är en del höjdmeter i början och leden beskrivs som medelsvår vilket jag tycker är rätt så riktigt. Inte för att leden är så teknisk, men för att den ändå kräver en del.

Den här leden är enligt min research på internet den mest omskrivna leden och jag förstår det. Det är konstant mäktig utsikt och du är liksom mitt på fjället med utsikt åt alla håll prick hela tiden.

Kolla här bara:

Vi rullade iväg rätt sent. Klockan var nog närmre klockan 18 och vi hade inte för avsikt att cykla hela vägen till Klimpfjäll. Istället körde vi förbi Tjallingen (den högsta punkten på sträckan) och vände sedan och fick riktigt fin utförslöpa hem.

Vi hade sällskap av en fantastisk golden hour hela tiden och det var milt i luften och blåste knappt alls. Vilket var både bra och dåligt. Skönt såklart, men MYGGEN!

”Jag är sugen på en öl” sa jag när vi kom tillbaka till tältet och så tog vi med den till jokken där vi badade av allt fjälldamm vi samlat på oss under cyklingen. Det var inte läge att stå och känna hur kallt det var med tån. Myggen var som galna i det ljumma vädret och det var på fler sätt skönt att lägga sig under vattenytan. Dels är det uppfriskande att känna det kalla vattnet omsluta hela kroppen. Och så gillar inte myggen att bada!

När det blev lite svalare försvann myggen helt och det var skönt att slippa surret runt öronen. Danny serverade sour cream chips på sitt sätt och lagade kycklingwraps och vi fick se solen gå ner bakom fjällen.

Dagen efter var vi ute på lite andra utflykter och var återigen cykelklara lite för sent för att hinna med en långtur. Klockan 17 börjde vi rulla Tjåkkelevägen vilket är runt 6 km jeepväg mot Tjåkkelestugorna och ett sameviste. Den här leden är enkel med höjdmeter som enda utmaning. Vi mötte några cyklister på rätt så ”vanliga” cyklar och visst går det med även om det är mer bekvämt för oss som cyklar heldämpade stigcyklar.

Ta med extra slang på alla dessa leder. Det är rätt vass sten och gillar du att stå på och utmana lite även utför så finns risk för punktering.

När vi var längst bort på Tjåkkeleleden och hade nått samevistet funderade vi på om vi skulle cykla ytterligare 20 km som skulle ta oss mot Bijeransarn längs Ransarån och tillbaka mot Stekenjokk men ledbeskrivningen sa minst 4 timmar vilket skulle innebära att vi skulle vara tillbaks vid bilen vid 22. Dessutom är det en teknisk krävande etapp – men som beskrivningen också är rolig. Vi velade fram och tillbaka men denna gången fick förnuftet avgöra. Vi hade varken förstärkningsplagg eller energi med oss så det var inte läge denna gång.

Istället vände vi tillbaka, satte cyklarna på taket och åkte förbi Saxnäs och Trappforsen och packade om i väskorna och vandrade några kilometer med tält, fiskespö och middagspackning till en sjö långt ut i skogen.

Det finns många mtb-leder i Stekenjokk som jag är nyfiken på och som finns kvar till nästa gång. Norgefararleden på 25 km och enligt beskrivningen runt 10 timmar är ett heldagsäventyr från Kittelfjäll till Tjåkkelestugorna – och sedan kan du cykla Tjåkkeleleden till Stekenjokk.

Det som är lite klurigt med cyklingen här är att det finns väldigt få rundleder. Allt går från a till b.  Men det finns säkert sätt att klura ut det med!

Packa med löparskor, tält och fiskeutrustning så har du en komplett semester. Det är ungefär så som vi gör just nu!