Jag lovade mer kontraster i ett tidigare inlägg. Mycket på grund av att jag älskar att läsa om ärlighet, men också för att jag vill ge en nyanserad bild av min verklighet. ”Ni verkar ha semester jämt” skrev någon men det har vi såklart inte. Däremot vill jag leva jämt. Och för att göra det så ”måste” jag – ironiskt nog – jobba jämt.
I somras var det två tillfällen då jag inte kollade min mail eller hade jobbsaker i huvudet: under de tre dagar då jag sprang på Österlen. Och under en vecka med djuphavsfiske i Norge i början av augusti. Alla andra dagar hade jag mitt jobb delvis i huvudet – och alltid redo att göra något, svara på mail eller ta action på något som behöver göras.
Min dator är alltid med oavsett vad jag är och det jag aldrig glömmer bort är min sladd. El och nät på mobilen är det viktigaste jag har med mig.
Att jag ”alltid jobbar” gör att jag också kan känna mig ledig ofta. Det är en kombo jag övat på en del och som jag fyller på med lika delar onlinetid som offlinetid för att få det att funka. Jag känner många som är lika uppkopplade som jag. Men jag känner rätt få som är så uppkopplade – men som också klarar av att leva så nedkopplat som jag gör.
Min kille har åkt på sin jobbrotation till Norge och för mig väntar två veckor på egen hand. Det vill säga utan någon som lagar min middag… det känns alltid som att de där två jobbveckorna mellan hans fyra lediga veckor liksom skiftar en hel säsong. De fyra juli- och augustiveckor då han var ledig representerade högsommaren och när han kommer hem är det september och höst på riktigt.
Att han åker bort och jobbar är lika vemodigt varje gång, men ger också min vardag lite av en paus. ”Jag gillar vardag men tar den helst i små doser” var det en bloggläsare som skrev och sedan lånade jag det uttrycket till min Tinder (jag träffade för övrigt inte Danny på Tinder utan på Snapchat – som du kan läsa om här) för jag tycker att det är så klockrent för hur jag ser på just vardag.
På onsdag åker jag till Stockholm för både jobb och nöje och kommer hem till Åre igen på söndag. Jag brukar göra Stockholmslistor inför varje gång jag åker ”hem” till Stockholm. Punkterna innehåller sådant jag vill äta, göra, uppleva, se och känna. Just den här gången står bland annat gott kaffe på den där listan. Och att träffa härliga människor.
Jag har redan gjort alla höstens listor men den övergripande känslan handlar om pengar. Efter en inledning av 2019 som handlat mycket om att investera så ligger det en önskan om ekonomisk försiktighet och stabilitet för andra halvan av året. Börsen verkar inte hålla med om det. Det allmänna börsläget visar rätt tråkiga siffror och mina fonder som växt stadigt gör inte det längre.
Så jag sysselsätter mig med att daytradea och tänker ”många bäckar små”. Jag missade en uppgång på 80% för Ayjima vilket var lite surt men hade ett rätt litet innehav ändå. Men jag tar med mig lärdomen att lita på min magkänsla och att hålla i min plan. Det är lätt att bli girig och vänta för länge – och så är den där toppen över och aktien rasar igen.
Mitt ”sälja mina grejer”-projekt tog en paus under sommaren men nu säljer jag saker varje vecka igen. Tanken är att sälja sådant jag inte använder på ett regelbundet sätt. Målet är att sälja för 1000 kr per vecka. Pengarna vill jag sätta in på ett av mina sparkonton så att det kan användas till något jag faktiskt vill ha. Som ett par topptursskidor jag råkade köpa i lördags.
Eller ”råkade” är fel ord. Jag har velat köpa topptursskidor i två år men inte kommit till skott. Mina toppturspjäxor köpte jag för just två år sedan och sedan dess har de stått orörda. Nu har jag ett par Mother Tree som jag ska köpa bindningar till – och sedan i vinter ska jag inte säga ”nej jag har inga skidor” de gånger mina vänner frågar mig om jag vill med ut på tur. Äntligen har jag skidor!
Idag när jag går till jobbet har jag träningsväskan med mig. Få saker känns mer tillfredsställande än att vara en tränande person. Den senaste veckan har mina power hours fyllts med spinning, styrketräning, löpning, turer på fjället och en hel del annat. Insidan av min hud är färgglad. Jag är lycklig!
Tack för att du klickar i hjärtat om du gillar denna typ av inlägg. Eller delar med dig av en kommentar!
6 kommentarer
Så olika liv man kan leva! Jag gillar kontraster, i sjok. Skulle inte klara att vara uppkopplad så konstinierligt/mycket, utan vill släppa jobbet helt i fem veckor på sommaren. Bli uttråkad, längta. Bo på landet utan wi-fi, wc, diskmaskin. Enkelt liv som sen byts mot stan. Och då älskar jag vardag ett tag! Rutiner, träning, nystart osv. Sen lockar det där med semester och äventyr året om också en del, men det är ändå svårt med mindre barn och familjeliv. Skola, aktiviteter mm. Härligt iaf att det finns många olika sätt!
jag älskar att man är olika!! det är ju det som är grejen, att vi inte är stöpt i en enda mall. 😀
Haha, jag skrattade lite för mig själv när du skrev “utan att någon lagar min middag'”..
Jag är gift med världens (!) bästa kock och jag får lite av panik när han är borta. Och ännu mer om jag måste laga middag till honom. Då får jag minnesluckor, kan ingenting. Jag bunkrar med yoghurt…
Kan tillägga att jag jobbar i kök… och är inte helt värdelös.
hahahah jättekul ju!!! jag bryr mig inte så mkt om att laga mat när han är borta men när jag ska laga mat till honom då har jag – precis som du – liksom “glömt” allt. så roligt!
Gillar verkligen det där med att vara en tränande person! Vad man än tränar, hur man än ser ut, vad man än har för mål, så är det väl härligt att vara en tränande person?! Försökte peppa en kollega med den tanken, när hon kommit igång så smått. Jag gillar träningsinspiration i bloggar och på Instagram och jag känner mig gärna som en del av tänkt målgrupp när sportkedjor och kläd- och skoföretag gör reklam för sådant som rör sport och träning. Join the movement, liksom 🙂
PS Önskar att jag var sponsrad men det är jag inte
haha ja, det är härliga attribut man gärna vill vara en del av i den tanken