Jag har en timma kvar på denna fredag att köra en fredagslista så här är den. Jag lånade den från Sandra Beijer och tyckte den var kul eftersom den inte var så himla ”härlig”. Jag har insett att jag gillar det som inte är så tillrättalagt. Älskar serien The Affair (Netflix) och tycker att podden Daddy Issues med Julia och Julia är kul. Jag gillar det äkta och rättframma och allt sådant där. Jag tror inte att man uppfattar mig som sådan, min yta är nog lite för städad. Men så är det i alla fall. Jag är mer galen än du tror.
Unpopular opinion:
Oftast är det bara att göra. Fråga inte så mycket, bara gör. Det känns som att folk har svårt för det men svaret på många ”men hur gjorde du” är ”jag bara gjorde”. Det finns helt enkelt inget vettigt svar. Ingen fusklapp till provet – utmaningen – som ger dig alla rätt prick hela tiden. Det är för övrigt inte då man lär sig. Man lär sig genom att testa, testa och testa. Bara gör, för fan.
Guilty pleasure:
Jag är en sucker för protein. Jag älskar att äta typ halloumi, kvalitetskorv, ägg, mozzarella och sådant till middag. Jag vill ha kyckling med mycket sås. Och lite, lite ris på sidan. Jag får ont i magen när jag äter helvego. När jag ugnsrostar grejer som jag tycker är supergott eller när min kille letar bockhornsklöver en hel dag i butik och sedan tillbringar hela kvällen med att göra autentisk falafel. Det är gott men det landar inte rätt i min kropp. Ge mig tre ägg med mayo och kaviar så är jag nöjd sedan.
Jobbsvaghet:
Jag är bra på förändringsfaser men dör av tristess när jag ska förvalta grejer.
Irriterande egenskap:
Har ingen!
Skoja.
Jag kan nog vara dålig på att höra av mig rätt så ofta. Och glömma bort materiella saker. Är svindålig på att ta med present när jag går bort. Jag kan nog också vara extremt krass och gillar man ärlighet så är det bra men det är ofta rätt så jobbigt att lyssna till ärliga grejer.
Störda matvanor:
Jag kan äta bara ägg i säkert en vecka. Eller tio. På riktigt.
Udda saker jag tycker är snyggt på killar:
En jävligt snygg keps.
12 kommentarer
Nu svarade jag på en kommentar ovan men du är ju inne på samma som Anders Hansson även i den andra kommentaren – att inte se livet som ett enda krav på lycka. Min fråga handlar däremot som “bara gör, för fan”. Jag vill hålla med om det och kommentera/ två saker:
Det ena är såklart att ta ansvar för att jag gift mig, skaffat två barn som behöver tas omhand och nu även en hundjefel som kommer bli ett nytt “måste” enligt en del i min familj… men också att jag valt ett yrke som inte är så flexibelt (alla kan/vill ju inte jobba med content) dvs bor jag i Sverige så måste jag nästan bo i Stockholm (jag kan försöka bli konsult men det är en trång nisch och kräver skitmycket jobb för att komma in i den). Är ditt liv annorlunda på grund av dina yrkes (och pojkväns :-)val?
Det andra är att det väl ändå är MASSOR av planering som krävs i ett liv som ditt? Dvs både i mikro och makro (det går väl inte att ba` “nämen, ska vi dra till Polen en långhelg, imorgon?” och det köps väl inte lägenheter på skidorter på en kvart? Och hur får en ihop tre eller fyra kompisar att sticka iväg tillsammans utan massiva excelark och tusen sidor långa messengertrådar? Snälla bekräfta för mig att även du sitter och knåpar som tusan i olika planeringsverkktyg och agendor annars måste jag skjuta mig (obs jag i år fick ihop fyra vänner till en långhelg i New York i mars, OCH fyra ANDRA vänner till en långhelg i Frankrike i september – men jag är utmattad….men gillar ändå planeringsbiten…).
skrev ett långt svar som… försvann. jag får frågan inte bara om livet utan även mindre saker som hur man börjar med aktier, till exempel. men ja, jag är en projektledare AV RANG. jävlar vad jag kan planera alltså!!! men allt det där andra du säger låter liiiite som hinder som man bestämmer på förhand. men det är klart, sina omständigheter i livet måste man ta ansvar för. med barn är det svårare att flänga runt etc. men det är som med allt i livet, det mesta går att påverka och de val man gör gör man ju av en anledning. sedan kan andras val se härliga ut på sociala medier, men det är sällan hela sanningen som visas. och jag är noga med att poängtera att ju mer ledig jag är och ju mer frihet jag har, desto mer jobbar jag också! 🙂 hoppas du återhämtar dig inför resorna!!
Jamen precis – det var lite det jag var ute efter med att folk tar frasen “bara gört” för lätt – har du väl bestämt dig för att göra om de där drömmarna till planer så krävs det också jobb (med eller utan barn). Annars står du för dina val, som sagt. Det är väl det de där timmarna på kvällen går till istället för Netflix eller surfande… Och många har ifrågasatt mina livsval också, t.ex. att flänga runt i världen (stackars mina barn till exempel som måste flytta till hemska länder). Fick till och med en fråga från en samtalsterapeut en gång – i ett helt annat sammanhang – som handlade om att jag “föraktar” (hon använde tom det ordet!!) de som köper radhus och bor på samma ställe hela livet… Jag avslutade terapin med den personen. Kram och heja!
Ja. Klart man måste planera, men det är ju verkligen en form av “det är bara att göra”. Det jag är lite emot är att många tror att det krävs något annat än att bara börja. Och det tror jag inte det gör. 🙂
en öppen fråga, av nyfikenhet! Vad säger du spontant om begreppet “bekräftelsebehov”?
Känns som det blivit en svordom
vad säger du ? Hur skulle du vikta ditt eget, om du har något? =)
Intressant fråga! Jag tror att bekräftelsebehov, precis som selfies, är något man rynkar näsan åt som begrepp. Men jag tror att vi alla har bekräftelsebehov. Och att vi nog bör inse att det inte är fel i sig. Men jag tror att vi är så fast i jante-tänket att det kommer ta ett tag innan vi inser allt bra vi kan göra med bekräftelse. Jag menar, att ge någon en komplimang ger energi både att ge och att ta. Och det är ju att ge bekräftelse. Men när normen säger något, ja då är det svårt att ställa sig utanför. Svårt – men viktigt.
“Trådkap” – lyssna på Anders Hanssons Sommarprat! En stor del handlar såklart om hans forskning om hjärnan och en faktor han tar med är just behovet av bekräftelse som en del i människans överlevnadshistoria – att inte bli utstött ur gemenskapen för då dör man. Detta i samband med sociala medier, bl.a.
Hej
Här kommer en kommentar som kanske inte har något med ditt inlägg att göra. Eller så har det allt med det att göra. Jag är snart 36. Jag tycker jag borde vara som mest stabil. Men är tydligen som mest jävla vilse. Vad är bra? För mig. Var går min a gränser? Vad vill jag? Vad ska jag göra med resten av tiden? Vad ska jag dra för slutsatser av erfarenheter? Borde jag inte kommit längre? Varför upplever jag för första gången i livet så mycket ångest? Varför är jag inte lyckligare? Vad fan är lycka? Tänk om jag aldrig blir lycklig? Kan alla människor bli det?
Som sagt, detta kanske inte har nåt med det du skriver att göra. Men snälla. sluta inte skriva. Du är min morgonyoga. Och min distraktion när ångesten kommer. Min avkoppling när det brusar. Tack!
Tack för en stor kommentar. Du är inne på meningen med livet tror jag. Och dina frågor delar du med så många av oss. För mig har det funkat bra att faktiskt börja prata om allt det där med mina vänner. Att få lufta orden och tankarna ger inre ro, utan att man kanske får så många konkreta svar. För jag tror inte att det finns färdiga svar. Däremot är det bra att prata. Jag har väckt jättemånga av de där känslorna bara de senaste åren och att tänka mer på det har gett mig dels mer lycka, men också mer vemod. Men jag tänker att vi nog inte behöver vara lyckliga hela tiden. Och framförallt måste vi testa vår lycka och se vad vi faktiskt blir lycklig av. Och det är ju en sjujäkla stor fråga. Kanske ska vi bara bryta upp den i mindre delar och spontant ställa frågan till oss själva: vad mår jag bra av. När vi mår bra så tar ångesttankarna mindre plats, men många av oss vet inte ens vad som får oss att må bra. Att våga låta känslan styra. Och att faktiskt välja bort några “måsten”, tror jag är en bra start. Tack igen för en stor kommentar som gav mig många tankar att fortsätta skriva om!
Haha, äggen. Så sant och jag älskar att du är nöjd med så lite 🙂 Väldigt härlig ohärlig lista, som jag nog måste sno och svara på själv 🙂
hahaha