En journalist frågade mig vilka månader som var mina bästa utifrån mitt liv i Åre och jag svarade mars, maj och september. Jag är inte förvånad över hur mars inletts här i Åre. Med blåfågel och gnistrande nysnö. Jag är jag tacksam över att få vara här just nu, och att kunna vara ute och uppleva allt väder.
Idag bestämde jag och Katrin träff på turskidor. Planen var Välliste men vi ändrade oss och åkte grusvägen förbi Fröå gruva och bort mot Huså istället. På ett lämpligt ställe stannade vi och knäppte på oss skidorna och åkte rakt ut i allt som var orört.
Det gnistrade under fötterna och solen lekte fram fräknar i ansiktet. Årets första! Morgonen inleddes med -20 grader men det mjuknade snart upp till bara några få minusgrader och efter ett lagom antal stavtag slog vi oss ner i en glänta och fikade.
Fan i helvete vad jävla skitfint det är just nu, var jag tvungen att säga flera gånger till Katrin. Sist jag öste ur mig en sådan harang av svordomar var när vi var till Ottsjö i solnedgången för ungefär ett år sedan. För just sådär tycker jag att det är ibland – så fint att det inte går att beskriva på annat sätt än i svordomar.
8 kommentarer
Jäklar i mig, vad jag längtar hem till Jämtland när jag ser dina bilder.
ja det är verkligen fantastiskt här
Gnistrande snö och turskidor, nu längtar jag ut!
idag är det snöstorm istället 🙂
Härligt 🙂
Ja, bra onsdag!
Jag känner mig aldrig så nära religiös som i vacker vinternatur – medan du verkar samspråka med djävulen *skrattgråtande emoji*
Hahahaha samma lika 🙂