Det är söndag eftermiddag och jag ska lasta in min helgväska i bilen och köra hem och fortsätta livet i Åre där jag sist lämnade det; i fredags! Häng med på vad jag gjort sedan dess.
Jag brukar ju säga att jag börjar min helg på torsdagar. Det är en finfin inställning som ger mer helgglans och mindre vardag, för det sistnämnda tar jag som bekant helst i små doser.
I fredags ställde jag klockan tidigt och vaknade ännu tidigare. Jag slog upp ögonen ungefär en gång i timmen från klockan 02.00. På morgonen skulle jag hålla en föreläsning i Åre genom Åre församling. En kvinnofrukost, dagen till ära! När jag ska ha viktiga morgonåtaganden sover jag alltid på ett märkligt sätt – rädd att försova mig…
Men jag var på plats i god tid, och tur var väl det för jag hade inte rätt adapter med mig och fick åka lite omvägar för att leta upp en sådan. Typiskt va!
På plats fanns ett härligt gäng kvinnor från 17 år upp till en bit över 90. Jag brukar hålla lite olika föreläsningar beroende på var jag är och den som jag tog med mig till Internationella Kvinnodagen har hälsa som övergripande tema – och handlar mer specifikt om att äga sitt liv, sina val och att inse att det här livet är inget genrep.
En av mina bilder i presentationen är från ett vinterbad så på stående fot bjöd jag in hela åhörarskaran att följa med på mitt och Theréses vinterbad samma eftermiddag. Och det var faktiskt flera stycken som dök upp!
Jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att vinterbada än på kvinnodagen. Det skulle i sådana fall vara varenda övrig dag på vintern vilket i och för sig också funkar fint. Präst Karin Härjegård var en av de som utmanade sig själv med ett premiärdopp i vintertemperatur och hon bjöd på fantastisk kulning efteråt!
Bild och en liten film direkt från forsen finns på min instagram: @sararonne
Efter badet körde jag ner till Hälsingland och runt klockan 21 rullade min mamma upp på uppfarten… bara för att inse att hon glömt några viktiga grejer på jobbet 6 mil bort. Jag hoppade in i bilen och så körde vi 12 mil till den fredagen. Så kan det bli ibland!
I lördags morse vaknade vi till strålande sol och tog en lugn start på dagen innan vi rullade neråt mot Öregrund och firande av en liten person som föddes just på Internationella Kvinnodagen fast ett år tidigare. Rut skulle både döpas och fira ettårsdag och en hel bygdegård fylldes med kalasfina människor.
Eftersom vi hade en bit resväg stannade vi inte så länge men min mamma skötte sin uppgift (att döpa Rut) galant och jag drack både en och två kaffekoppar och minglade runt med vänner. Sedan åkte vi hem och hade en lugn lördagskväll innan jag slocknade som ett ljus som helt brunnit ner.
Min absolut bästa tid att vakna på en lördag eller söndag är strax efter klockan 7 och sedan älskar jag att dra mig i sängen fram till kl 8. Sedan vill jag duka fram en lång frukost och känna att jag både hinner njuta av att ha all tid i världen – och samtidigt ha massor av tid kvar att faktiskt göra saker på. Precis så blev det både igår och idag!
På förmiddagen tog jag med mig min morfar på fotouppdrag och vi körde ensliga skogsvägar i orörd snö. Någon timma senare tog jag med mig Hazelwing på löptur i snålblåst och kom hem med rosiga kinder och satte mig i soffan för att göra några timmars jobb.
Och här är vi nu. Klockan är 15.50 och jag ska lasta in min helgväska i bilen och köra hem och fortsätta livet i Åre där jag sist lämnade det.
