Och så kom VM till Åre

Jag bor granne med Nationalarenan där tävlingsdelen av VM utspelar sig. På tävlingarnas första dag var vi på jobbet inbjudna på lunch och damernas Super G och jag såg Shiffrin vinna och Vonn krascha i en av sina sista starter i karriären. Kvällen innan hade hon stått på scen under VM-ingivningen och pratat om just detta – och med hela sitt kroppspråk liksom konstaterat att hon gett upp sista tävlingarna i karriären innan hon ens startat.

Bäst under invigningen var jojken från Tanja Nordfjell som kanske mest är känd som skoterprofil under namnet Miss Freeride på Instagram. Det är en genre instagramkonton jag nyss börjat följa och med min nya äventyrsbil har jag insett att det finns en hel VÄRLD med outdoorliv som är bossigt, coolt och med en skön attityd som inte ber om ursäkt för sig. Jag inspireras av det och plockar med det till mitt egna liv. Det har slagit mig flera gånger den senaste tiden hur även jag är så indoktrinerad till att be om ursäkt för mig själv och vara följsam trots att det i nästan i en efteranalys är så himla knäppt ändå. Jag vill inte bränna broar i onödan, men ibland är vi många som ha en förmåga att absorbera in en massa mindervärdesvibes – inklusive jag.

Anyways. Eftersom jag bor mitt i VM-området så är det en hel del som är lite annorlunda. I vanlig ordning kör Audi isbana utanför mitt fönster men häromdagen dök en stor luftballong upp också.

Utanför mitt jobb dök det upp ett nytt stort hus några veckor före VM; Tirol Berg. Här inne är det Österrike som gäller. Det pratas i stort sett bara tyska och det serveras lokal öl och lokal mat. Lokalt från Österrike då, inte Sverige. I torsdags blev jag inbjuden av Zillertal att vara med på en Österrikisk eftermiddag och kväll som innehöll en version av österrikisk curling, österrikisk pannkaka (Kaiserschmarren) och så ett möte med Peter Habeler som var först att bestiga Mount Everest utan syrgas år 1978.

Peter Habeler som är från området Zillertal inspirerade mig massor. Han är 77 år och är fortfarande bergsbestigare. Han har en enorm aura och jag undrar om det kommer från all den tid han tillbringar utomhus. Han är solbränd och väderbiten och med ett vitt leende som jag inte tror kommer från all bergsbestigning.

Peter står till höger!

Han sa många bra saker som många av oss som är ute mycket redan vet, och som vi såklart skriver under på eftersom vi delar hans filosofi. I strömmen av allt som vi tar intryck från; allt från katastrofnyheter till märkliga TV-program och skandalrubriker så är det naturen som ger oss lugn inombords.

Men också att naturen kräver disciplin – det är något helt annat än vad livet i en stadsmiljö vänjer oss vid där vi till exempel klagar på snöröjning, på att det inte sandas när det går från varmt till kallt och på en hel hög med andra saker som vi gärna vill kontrollera.

Allt mer forskning bekräftar att vi behöver vistas mer i naturen för att må bra. Du som läser det här vet redan det såklart. Kanske känner du, precis som jag, en nöjd känsla i bröstet att du redan gör det!

Jag har ingen egen längtan efter att bestiga berg som Peter. Men jag har en djup drivkraft och en önskan om att få göra det jag redan gör riktigt länge. Och jag blev innerligt glad när Peter visade en bild när han rätt nyligen stod på en bergstopp tillsammans med en annan vän, som var i ungefär samma ålder, typ runt 80 eller kanske lite yngre.

Om du är i de Österrikiska alperna någon gång framöver så vill jag också tipsa om holersaft, deras flädersaft. Det är SÅ gott. Ett av de minnen jag har med mig från när jag var och sprang i alperna för några år sedan var när vi kom till en hytta i en dalgång och jag var så törstig och beställde in mer och mer holersaft innan vi sprang vidare.

Okej, ovan var kanske inte den mest spännande bilden på Holersaft, men nedan är i alla fall den österrikiska alpmiljön där jag drack en orimlig mängd av precis samma sak! Den är helt klart mer spännande – och helt fantastisk! Att cykla mountainbike i sådan här miljö står på min bucket list!