Som vanligt snoozade jag imorse. Det blev nog runt 20-30 minuter ändå. Jag tycker om att ligga och dra mig på morgnarna och har ingen önskan att sluta snooza. Ibland är det en del av min morgonvana. På helgerna kan jag älska att snooza riktigt länge; att vakna rätt tidigt och veta att jag inte behöver skynda mig upp och att halvsova någon timma.
En kollega hämtade upp mig utanför mitt hus strax före klockan 9 och vi styrde mot solen och Storulvåns fjällstation. Ett heldagsmöte med fokus på sälj, strategi, event och paketering för höst, vinter och vår (nästa år) stod på schemat och som alltid när vi har dessa typer av möten så gör vi det utanför de vanliga kontorsväggarna.
Jag har på mig skalplagg från Haglöfs och mina turpjäxor från Alpina. Turskidorna är från Åsnes! Och kanske bäst av allt: säsongspremiär med solglasögon!
Snövesslan Fjällexpressen som tog oss upp till Sylarnas fjällstation. Här har jag inte varit sedan vi sprang Jämtlandstriangeln för några år sedan. Sedan dess har det renoverats en hel del och STF Sylarna har verkligen blivit SÅ fint!
Att åka vessla till STF Sylarna är ett smidigt och kul sätt att komma upp på fjället. Leden som går dit är 16 km lång och det är mestadels uppför. Det kan finnas en poäng med att skida den sträckan också, men testa att åka upp och gör en tur från Sylarnas fjällstation istället. Eller åk upp med någon som kanske inte kan ta sig dit för egen maskin.
När jag var skadad i ryggen för två år sedan åkte jag vessla upp och ner i snöstorm. Det gjorde så mycket för mig den gången!
Vi hade hela stället för oss själva eftersom sportlovsgästerna verkade vara ute på andra äventyr så vi satt bekvämt i vår hörna och drack kaffe och planerade framtid. Lite senare åt vi lunch och valde mellan souvas och dhal curry.
Framåt eftermiddagen var det dags att bege oss ner till Storulvån igen. Solskenet hade blåst förbi och det var rätt grått och molnigt och det gjorde däremot inget att jag inte hann plocka fram kameran en endaste gång under de 16 km vi skidade. Inte heller hann vi stanna mer än någon enstaka sekund. Vi fick pinna på rätt bra vare sig vi ville eller inte eftersom vi hade en tid att passa och den var inte optimal för att mysskida nerför fjället.
Den tiden var däremot optimal för att landa diskussionerna i tanken och komma fram till några fler smarta saker. Det är dubbelt bra alltså med möten utanför väggarna och rörelse i samband med det!
Jag kom hem till tulpaner på köksbordet och handskrivna lappar överallt. Min kille har precis åkt iväg till Norge för några veckors utlandsjobb och är orolig att jag bara ska orka laga äggröra. På spisen stod en gröncurrybas och på en av lapparna fanns noggranna instruktioner för hur jag skulle göra med den – och en hög med grönsaker och andra ingredienser bredvid. Jag tror att jag kommer klara mig!
Lästips: när vi åkte snövessla till Sylarna och hur det såg ut där 2017!
Lästips: när vi sprang Jämtlandstriangeln på en dag
1 kommentar