Det är tisdag och min mötesdag på jobbet. Den dag då jag inte räknar med att få så mycket gjort eftersom det mesta handlar om sociala grejer. Listan på saker att göra från möten och annat växer sig längre under dagen. Material ska skapas. Saker ska säljas. Grejer ska styras upp och kommas ihåg och prioriteras i någon form av turordning.
Jag väljer bort styrketräningspasset (dålig prioritering) och äter lunch med en kollega. Sedan sitter jag kvar en stund och jobbar och tänker att jag ska promenera hem och fortsätta där; för hemma i min arbetssoffa bockar jag av saker som mest effektivt.
Men så sms:ar min vän Louise och säger att det är magiskt ute och jag blickar upp mot berget och inser att jovisst, nog är det så.
Och hon undrar om vi ska ta ett åk och jag känner att jag borde både säga ja och nej. Jag borde säga nej för att det är sådant man gör. Men jag borde säga ja för att varför inte. Den timmes skidåkning vi kommer hinna med innan liftarna stänger kommer jag räkna hem i dubbel arbetstid sedan.
Så jag skyndar mig och innan det ens gått två minuter har jag fått på mig både skidkläder, pjäxor, hjälm och goggles. Och så är vi i Rödkullen och tar liften upp kl 14.26.
Solen skiner och ljuset är magiskt. Molnen ligger nedanför oss och det glittrar i luften. Och jag tänker att det här är världens bästa fikarast. Minus fikat.
Mina goggles kommer från Spektrum. Mitt skidställ är från Marmot och mina handskar kommer från Auclair.
Drygt en timme senare sitter vi i min soffa och jobbar och tar oss inte ur den förrän klockan är runt 22. Vi har hunnit med en middagspaus på en timme men vi känner båda sådant flow efter den där energiinjektioner i skidbacken och brainstormar nya idéer samtidigt som jag bockar av grejer på min lista – och Louise redigerar bilder.
Louise är förutom min vän också en co-worker i en del uppdrag jag gör. Och så är hon min husfotograf, det är fint att ha en sådan (det är hon som fotat bilderna i detta inlägg, förutom bilderna på henne själv då)! Och så är hon vildmarksguide. Ni förstår ju var den kombinationen kommer barka därhän. Yes, räkna med framtida äventyr!
Men framförallt kommer det bli mer skidåkning. För det är nu det börjar; de långa dagarna och det vackra ljuset. Solen som värmer lite på näsan och svängarna uppe på högzon!
10 kommentarer
Låter som riktigt bra val som borgade för en fantastisk dag! När man gör sådant får man energi och får man energi kan man vara mer effektiv. Tänk vilken svår uträkning ändå, för vi har ju blivit itutade att man inte ska hålla på och unna sig i parti och minut. Man måste vara vuxen och förståndig och allt det där. Men att inte fylla på energikontot är så förbaskat korkat. Heja dig!
verkligen!!! så dum grej som vi vant oss vid!!
Åååh, blir helt lycklig bara av att läsa detta! Wiiiii!!!
hoppas du får en förbenat fin vintrig helg!!
Snabb fråga: är det Sling Shot Jacket från Marmot? Jag har letat i flera år efter en täckjacka att åka skidor i men jag hittar bara långa “stadsjackor” eller skaljackor för sport. Googlade Marmots kläder nu, den ser go’ ut! Min jakt försvåras dock av att min skidhjälm har en lila/rosa färg – kanske borde byta…eftersom jag är noga med färger.
nej just denna är inte slingshot – den heter val d’sere jacket. den är himla mysig!!
Åhhh detta låter för underbart. Och vilka ljuvliga bilder.
win på frihet!!
Härlig rast 🙂
ja det gav mer energi än en liter kaffe! (fast sedan åkte vi hem och bryggde en liter…)