Det slår mig hårt ibland. Som igår. Tänk att det här är min vardag. Tänk att det här är livet.
Ska ni med på hike, frågade min kollega och vän mig igår. Jag var snabb på att svara ja. Solen strålade, det var krispiga minusgrader och vinterkänslan enorm. Vi styrde snabbt upp planer som innehöll eld, korv och bullar och efter jobbet sågs vi vid foten av fjället.
Planen var att fånga solnedgången men mörkret hann sänka sig innan vi var uppe på Totthummelns topp. Det var mjukt och milt bland träden på vägen upp. Stigarna var trampade före oss men ju högre upp vi kom desto mer gick vi i djupsnön. Och på toppen drev blåsten snön så vi tog sikte på lä bakom några skyddande granar.
Tänk att det här är en vanlig måndag, slog det mig samtidigt som mina vänner i Stockholm förmodligen köade för att få komma hem. Kanske slaskade de genom Stockholmsgator.
Det kan ju vara på andra sätt i Stockholm såklart. Jag uppskattar vinbarerna, myset med vänner och skyltfönster som piggar upp. Men jag avundas inte köerna.
Vi tände en eld och grillade både korv och kanelbulle. Sedan tände vi pannlamporna och gick ner igen. Och det var kanske den bästa måndagskvällen man kan tänka sig.
10 kommentarer
Ja, tänk att det där är livet och tänk att DU har klokheten att ta vara på stunder som dessa! DET är en grymt bra egenskap som jag är tacksam att du fyller vårt world wide web med. Tack, fortsätt njut av dina livslyxiga måndagar som inspirerar mig att göra detsamma!
Tack Sanna, din kommentar gjorde mig glad!
Helt fantastiskt.
Att göra det som känns bra oavsett om det är helg eller inte, äventyr förgyller vardagen 🙂
precis! tycker att t.ex. champagne är festligare på en tisdag än en lördag…
Återigen får du mig att känna att jag tagit rätt beslut, ses i januari 🙂
whooppa!! VÄLKOMMEN!
Jag tycker att Madde beskriver det så himla bra här i kommentarerna, att lära sig att uppskatta det man har och kan få på den plats man är. Det försöker jag lära mig varje dag för jag får nog erkänna att längtan till ett liv i natur och fjällvärld är något jag skulle byta till i en handvändning, men det finns många saker där jag bor som betyder mer och håller mig kvar så då får jag skapa mig en kompromiss som jag kan leva med och ändå må bra :).
Verkligen så. Och ibland behöver man ta det i en lugnare takt.
Ja precis så! Livet kan vara så olika på olika ställen men väldigt mycket handlar det ju om vad man skapat och också förmågan att uppskatta det lilla. Korv, bulle och grillning kan alla fixa om de bara tar sig för det, har man krav på galamiddag, solnedgång på någon strand och stjärnfall varje dag, ja då blir det nog tufft att känna sig nöjd med livet. Detta har jag lärt mig jättemycket om sista året och är så tacksam för, jag kan bli överlycklig över såna småsaker, underbart!
ja, det känns oändligt tacksamt på något sätt