Egentligen borde det bara finnas en enda prioritering i livet och det är att må bra. Ändå är vi många som lever efter en helt annan ordning. Som fastnar i fällan som får oss att tro att det största som räknas är månadslönen som trillar in på kontot eller hur fort vi kan klättra på karriärstegen. Eller att det enda rätta är villa och vovve och så kanske en Volvo på det. Det är så mycket som får oss att tro att en resa till Dubai gör oss i lyckliga i vintermörkret eller att en festkväll på fredag är beviset på att man har ett roligt liv.
För mig har det blivit så självklart att gå min egna väg att jag förvånas över när jag hör andra människor göra val utefter andras förväntningar. Inte föräldrars förväntningar. Utan snarare samhällets normförväntningar.
Men hur gör man för att ens inre röst ska höras starkare än bruset utanför? Jag har inget allmänfungerande manual för det. Men jag vet hur jag gjort och det är att ha riktlinjer för mitt liv. Jag vet inget om hur jag kommer att leva om fem eller tio år. Var jag kommer att bo eller vad jag kommer att jobba med. För mig är det där inte så viktigt. Men däremot vet jag vilka ledord som är viktiga för mig. Och om jag följer dem så kommer jag att må bra oavsett om jag bor i Stockholm eller Shanghai.
Mina två primära ledord är frihet och utveckling. Efter att ha testat att leva efter dem under ett par år har jag insett att de gör mig glad i själen. Frihet ger mig både ro och inspiration samtidigt. Jag behöver det för att orka vara den jag är. Känslan av att vara instängd och inlåst och att jag inte kan påverka min situation äter upp mig. Utveckling ger mig momentum och framåtanda och det föder livsglädje och ännu mer inspiration. Jag får skavsår av att känna att jag står still. Jag känner rastlöshet av att inte vara på gång. Det behöver inte vara ett fysiskt språng jag vill vara mitt i men jag vill känna att jag lär mig nya saker genom människor eller projekt. Och att jag i min tur kan dela vidare den energi jag har till min omgivning.
Jag har märkt att när jag fattat beslut som inte inkluderar frihet eller utveckling så blir det inte så bra. Rastlöshet leder till oro. Och att känna att jag inte levererar enligt min maximala förmåga är destruktivt för mig själv.
Förutom att leva enligt mina ledord så jobbar jag aktivt med att prioritera mig själv och att göra medvetna val; för då lyckas jag dessutom bättre med att leverera till andra. Oavsett om det handlar om projekt på jobbet, till mina kunder eller till vänner och min partner.
Jag lyckas inte varje dag. Men det är ett arbete som kommer pågå varje dag jag lever. Och varje dag i det här livet är värdefullt. För varje dag är livet – och inget är värt det om man inte mår bra i själen.
16 kommentarer
Ett så himla bra inlägg, så träffande och så viktigt. Jag har massor av drömmar och betar av dem en efter en. Ser inte tillvaron som något som definitivt – utan snarare att jag ser till att göra det jag vill och ha det som jag vill just nu, sen hur det ser ut om ett år spelar mindre roll. Om jag är kvar i samma jobb/vänner/stad/intressen etc. efter ett eller fem år år så är det för att jag har gjort det aktiva valet, och börjar något annat locka mer så gör jag det istället.
Jag älskar att du ser på drömmar som något du gör – inte något som bara finns i periferin!
Så bra ledord du lever efter Sara! Tänk så viktigt det är att ha ledord som hjälper oss att göra rätt val i livet. Det gör det liksom lättare att lyssna inåt!
Ja jag tror som du; att ledord är bra verktyg! Ha en fin vecka Karin!
Så rätt, jag försöker att lyssna inåt och göra det som känns rätt i hjärtat! Att läsa dina underbara texter blir balsam för själen och livsglädje! Meningar som sen hoppar upp som mantran när vacklar eller har en dålig dag. TACK SARA
Fina Helena!
MYCKET bra inlägg :). Jag skriver under på Katarinas ord om att vara präglad att vara till lags och “bara vara som alla andra”. Jag har märkt det så tydligt från främst vänner och bekanta, där det rynkas lite på näbben när jag pratar om mina fritidsintressen. Varför kan inte jag bara gilla att gå till gymmet då och då, dricka vin på fredagen och så.. varför måste jag “hålla på med sånt där bloggande”, “åka bort hemifrån på massa grejer hela tiden” osv osv.. så jag känner så väl igen resonemanget att leva efter andras förväntningar och behöva ursäkta mig för att jag tycker något är kul och får mig att må bra, något som de inte själva förstår. Att slå sig ur det är inte lätt, men jag känner att jag verkligen är på rätt väg. Jag kommer inte att ge upp mitt “vanliga” heltidsjobb för det ger mig energi men någon karriärmänniska är jag 100% inte. Inte heller behöver jag vara rik eller allt det du nämner. Jag har min gamla skruttibang-Volvo, trivs väldigt mycket i vårt lilla radhus där det är mycket som har sett bättre dagar, och jag trivs bäst när jag får bara göra det jag vill.
det är svårt att bryta invanda mönster, men också bra. och att ifrågasätta normer… 🙂
Jaaaa! Känner likadant! Så himla bra skrivet! Speciellt meningen “Jag har märkt att när jag fattat beslut som inte inkluderar frihet eller utveckling så blir det inte så bra. Rastlöshet leder till oro. Och att känna att jag inte levererar enligt min maximala förmåga är destruktivt för mig själv.” fastnade hos mig. Fungerar på precis samma vis!
Älskar bilden med dig på mtb:n högst upp! 🙂
TACK Dessi!!
Tycker du (återigen) tar upp många bra saker i en text. FÖr mig har det här varit en process som kanske verkligen blommat ut de senaste 4 åren – så jag kan verkligen, verkligen förstå att det inte är en självklarhet.
Jag är präglad på att vara till lags, att helst inte avvika för stort och att ta den säkra vägen. Men det har liksom alltid krockat med mitt verkliga jag och det är en fantastisk känsla att få förlösa den där inre drömmaren och ge efter. Skita i normer och gå sin egen väg.
Men lätt, det är inte alltid, jag kan fortfarande känna att jag behöver förklara mig eller ursäkta mig. Det lär hänga kvar, men nu kan jag iaf se det för vad det är – hjärnspöken och inte sanningen och framförallt INTE det som ska styra mitt liv!
tänk att de där insikterna ska ta sådan tid!!
Vilket träffande inlägg, jag försöker hela tiden att göra val för mig och som jag mår bra och bäst av. Att ställa om från att “följa med normer” till att följa mig själv är inte gjort över en natt, men oj vad mycket bättre det blir. Att dessutom ha en sambo att diskutera och drömma med om framtiden och vilka vägar vi vill sikta på är grymt.
det kräver en hel del övning, men det är så värt det sen. och överlag blir liksom livet lite mer levande.
vikten av att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt, det kan ju variera över tid. mitt ledord och känsla är tjollahoppsasteg. jobbar på att hitta målbilden av livsstil om 5-10 år. tror den kan se väldigt annorlunda ut mot nu.
haha ÄLSKAR ditt ledord!! måste man ha en femårsplan? jag tycker det verkar så definitivt.