Stress. Kanske en större bov än socker, skrev jag i en instastory. Samtidigt är det inte stressen som är farlig utan bristen på återhämtning, menar många.
Jag är enormt duktig på att hantera den typen av stress som innebär att jag har mycket att göra. Du kan lasta hela världen på mina axlar och jag bär den upp på berg. Det är inga problem. Men ge mig ett uns skuld och jag går under. Den stressen är jag enormt dålig på att hantera. Det är som att jag äts upp inifrån. Trots att det sällan är ett ansvar jag bär på egen hand.
Hur ser du på stress? Vilken stress kan du hantera? Vilken stress blir extra tung i själen?
8 kommentarer
Jag är nog inte ett stort fan av stress – ifall det är så att den går att undvika, strukturera bort. Belastning är ju en sak – men finns det en horisont så är jag på. Jag gillar mycket – men jag gillar också LITE. Jobbet stressar mig egentligen inte – förmodligen för att jag driver eget och själv bestämmer hur mycket gas och broms. Däremot kan jag bli stressad av sådant som faktiskt kunde ha planerats bättre. Som vilken mat som ska handlas etc.
Jag kan tycka stress är lite diffust – är det när adrenalinet pumpar? Är det när vi börjar tappa bollar? Är det när vi har ont i magen? Är det när vi inte kan sova längre?
Däremot belastning är mer konkret – si och så många kilo uppgifter kontra tiden på dygnet: mycket att göra 🙂
gillar när det går i vågor så att man får mycket av allt: gas och broms! jag tycker att stress är en känsla, inte deadlines i kalendern. man ska ha koll på den känslan.
Jag är nog ganska lik dig. Ge mig massor med uppgifter och jag löser dessa systematiskt och utan att stressa sönder mig själv. Men att känna att jag borde ringa farmor oftare kan äta upp mig.
Hade ett superstressigt jobb för två år sen. Jobbade där i 15 år och insåg aldrig att jag egentligen hade en belastning som var omänsklig. Men eftersom jag gick igång på att vara duktig på mitt jobb (och de beröm jag fick), kändes det som om jag inte kunde sänka ambitionsnivån. Det blev ett moment 22.
Idag har jag ett jobb med en chef som är noga med återhämtning. Guld värt.
Men stress är ju inte bara jobbet. Lika stressigt kan det vara att ha ansträngd ekonomi, en osund relation eller sjukdom.
Om någon del av livet är stressigt kan de flesta hantera men när flera delar blir det samtidigt kan det bli övermäktigt.
Kloka ord. Precis så upplever jag det!
Håller verkligen med om att brist på återhämtning är farligare än stressen i sig. Jag är nog relativt bra på att hantera stress i vardagen. Den svåraste att hantera just nu tycker jag är ekonomisk stress: att plugga heltid och bo i ett renoveringsobjekt är inte en direkt klockren kombo. Men jag har landat i att var sak har sin tid och snart har jag pluggat klart och kommer njuta extra mycket av en fast inkomst varje månad 🙂
ja. ekonomisk stress kan också äta upp en. men fint med din insikt som verktyg, man ska ha en sådan att påminna sig med!
Jag har aldrig tidigare upplevt den stress som jag gör nu. Sådan som jag inte kan hantera. Sådan som gör mig sjuk.
Men jag har nog jobbat mer, och med mer press.
Konstaterar annat, och det är inte återhämtning (även om jag har för lite). Det är styrmodeller, ledarskap, eskaleringskultur (framför gemensamma mål) och oklara förväntningar. Skuld? Njae, jag är nog helt ok med att både göra fel själv eller ha team som av olika anledningar inte fixar leveranser, och utan att skylla ifrån, men jag tror mycket blir värre om man allmänt känner sig otillräcklig. Även om ingen annan heller skulle kunna vara tillräcklig. Och kan ingen det, så är något fel.
Jag kommer lära mig så mycket av detta, när jag landat på fötter på andra sidan.
Ps. Kan även hantera socker.
jag tror att det kanske inte är mängden saker som är boven utan det där andra du säger: press. känslorna kring saker!