I det allra första podavsnittet av Bortom ekorrhjulet säger jag att jag inte vet vad ett misslyckande är, i ett försök att avdramatisera rädslan för att göra något på grund av rädslan för att misslyckas.
Sedan skriver Jennifer det här inlägget och jag känner att jag också vill lista mina misslyckanden. Hur går det ihop, kanske du tänker eftersom jag just skrev att jag inte vet vad det är.
Men skillnaden ligger i rädslan. Jag kan ha mål och så blev det inte som det tänkt och det får etiketten misslyckande fast det mest handlar om att man lärt sig att man ska göra annorlunda för att uppnå det där målet och det var ju inte så farligt ändå.
När det handlar om att följa drömmar så tar jag avstånd från konceptet misslyckande. Men i vardagen händer det ju hela tiden att vi inte lyckas med saker vi tänkt oss.
Här är några av mina misslyckanden den senaste tiden:
Jag flyttade från Metromode till egen domän för att jag ville sälja mer på mina egna plattformar. Jag jobbar med sälj hela tiden i alla mina jobbuppdrag och vet att sälj kräver tid och engagemang. Och jag har inte prioriterat den tiden eller det engagemanget. Jag behöver inspiration för att hitta min säljdrivkraft och den måste jag fylla på med aktivt. Det har jag varken orkat prioritera eller engagera mig i vilket i sig är ett misslyckande. Inget jag grämer mig över – men absolut något jag vill förändra!
Jag vet att jag kommer bli skadefri när jag gör min prehab men jag misslyckas med det konstant. Så. Jäkla. Dumt.
Att ha för mycket prylar är ett stort irritationsmoment för mig och jag har massa grejer jag vill sälja. Synd bara att jag aldrig prioriterar tiden att komma mig för. Sådana här saker, som att ta mig tid och lägga upp prylar på Blocket och Facebookgrupper, måste jag aktivt planera in i min kalender. Så nu gör jag det till nästa vecka! Jag säljer bland annat en cyclocross, en racercykel, en snudd på oanvänd mixer och lite sånt.
Jag har bloggat för blekt i sommar. Mitt skrivande är beroende av här och nu. Jag kan inte spara en berättelse till en vecka senare eller återuppliva ett minne efteråt. Euforin över upplevelser behövs för att få ner orden. Jag känner att många av mina inlägg från sommarens äventyr är lite bleka av väntan. Och att jag vill blogga ofta för att känna att den här platsen, min bästis i livet, verkligen lever. Jag är ingen slow blogger, jag är en now blogger.
7 kommentarer
Som läsare har inte inläggen känts bleka!
Prehab..rehab…jag måste, jag ska för att kunna springa och åka skidor..men jag kommer inte i väg. Det är roligare att göra annat. Nu gör vi det!
Åh vad fint att läsa Sara, kul att du plockade upp ämnet. Gillar din reflekterande del också. Typ det här med att inse att, nä jag bloggar bäst i nuet.
ja, att göra som alla andra är inte alltid det som är mest rätt
Haha bästa namnet! Now-blogger. Jag vet ikte vad jag är. Försöker också mer med nuet men så svårt tycker jag att hinna! Känner igen mig i det där med att inte sälja prylar. Så störande. Tar mig aldrig för att göra.
now-blogger yes!
Prehaba nu!
Det är så galet värt det att kunna springa. Fanns en tid då jag inte kunde. Nu kan jag. Så härligt! Lättast att prehaba varje dag. 15 minuter räcker längre än du tror. Få det gjort vettja!
Ska ta det till mig och verkligen GÖRA