Igår kväll tog jag en försiktig jogg i -15 grader med min hund Hazel i sele. Det fick bli mitt hejdå till Hälsingland för den här gången. Några timmar senare befann jag mig i Stockholm, bland stadsljus och cykelbanor.
Jag skadade min baksida lår lite oturligt förra veckan. Gårdagens lätta löppass var för att kolla av status. Och status är att jag inte ska springa varken snabbt, långt eller ofta just nu. Däremot går det alldeles fantastiskt bra att cykla. Sent en kväll i helgen tog jag ut min cyclocross och sa till min mamma som också befann sig i huset i Hälsingland, att jag bara skulle cykla en timma. Lite drygt två timmar senare kom jag tillbaka. Klockan var nästan 22 och lite senare än tänkt dukade vi fram middag.
Dagarna i Hälsingland är sådär. Fyllda av livsglädje och rörelse. Träningspassen avlöser varandra rätt så smärtfritt. Det finns alltid en stig jag är sugen på, oavsett om det är med mina sneakers, löparskor eller på cykel. Eller skidor, såklart. Det bara flödar av power hours.
I Stockholm är det lite annorlunda. Träningspassen är inte lika lättåtkomliga. Jag har gymkort, men gymmet lockar inte. Jag kan springa rätt utanför dörren, men gör det inte så väldigt ofta ändå. Hellas ligger nära, men är lite av ett projekt.
Däremot går jag väldigt många fler steg i Stockholm. Det blir lätt runt 12-15 000 steg på en dag eftersom jag vägrar åka tunnelbana och inte riktigt heller orkar med någon buss. För hälsans skull är mina dagar i Stockholm ingen katastrof, även om jag gärna hade fått till fler träningspass.
Och så har vi Åre. Där löppassen alltid är nära tillhands. Och numer styrketräningen också är det. Och så skidåkningen såklart.
Jag gillar mixen av allt det där. Det blir bra variation. Fast lite för lite cykling bara… när jag var ute på den där sena kvällsrundan såg jag plötsligt färska spår av vilt på den där ensliga skogsvägen som var översnöad och oplogad. Ett fyrbent djur hade gått från dike till dike på ett nästintill virrigt sätt. Jag hade pannlampan på hjälmen och runtomkring var det bara svart. Mörkt. Och plötsligt stod den där. Älgen!
Vi tittade på varandra ett tag innan den försvann över vägen och jag cyklade på rakt fram. Jag har alltid undrat när jag ska se vilt under mina cykelturer i skogen. I helgen hände det! På något sätt känns det mer exotiskt men jag brukar ju trots allt springa bredvid både ren och älg och ibland räv uppe i Åre.
11 kommentarer
Jag har verkligen haft otur med älgar i Fairbanks, aldrig att det hänt något men många close encounters. Det blir ju så då man skidar till och från jobbet och det är kolsvart ute, med bara pannlampa. En gång under vintern kom jag med cykeln och hade precis fått upp farten då jag såg baken på en älg i slutet av vår uppfart, jag hade sådan fart att jag visste att jag inte skulle kunna stanna. Så jag gjorde en sväng och krängde cykeln och nästan välte, älgen han blev nog lika paff som jag, som tur var, sedan fräste jag mot älgen. Av alla saker man kan göra så fräste jag…så jäkla lustigt så här i efterhand, men jag är ju kattmänniska så kanske inte så konstigt. Jag fortsatte fräsa ända tills han var långt borta. De står då och då om folk som blivit ihjälsparkade av just älgar i Alaska, de är helt klart farliga där, och stora.
Kan inte fatta att det inte kommit någon snö alls här. Så jag lever på bland annat dina fina bilder på snö och vinterlandskap. Just detta år åker vi inte till Bozeman och firar jul, som jag grämer mig över att vi bestämt det. Nåja, vi ska norrut efter nyår, håller tummarna på snö där!
Hoppas baksidan av ditt lår blir bättre, sådan otur. Cykling är skoj dock, ända tills minus 40 för då måste man ha vinter roddat cykeln. Det är det där fettet i pedalhylsan? (ingen aning om det heter så) som fryser till och pedalerna rörs runt men cykeln står still haha! Hoppas du får en fin vecka!
Oj jäklar, vilket drama!! Känns som älgar over there är mer aggressiva (“det har man ju sett på youtube, höhö”). Skickar över snö till dig – eller i alla fall snö på bilderna!!
förresten, cykla i -40!!!!! hur kallt!!!!!! jag har cyklat i -18 och det stack överallt!
Och jag som trodde du skulle hänga i Hälsingland resten av veckan! Men se där, Stockholm it is 😀 Bra med cykel, som liksom anpassar sig efter just dina förutsättningar. Jag sprang idag, inte med jättemycket lust, men mest för att vara lite snäll mot kroppen (och hjärnan). Igår kväll mötte jag rådjur rätt närainpå, Stockholmsälgar kanske man kan kalla dem? Den där närvaron blir så mycket bättre utan att ha näsan i närmsta skärm. Det gillar jag.
tog en liten repa nedåt storstan 😉 bra ändå att vara snäll mot kroppen, lusten kanske kom efter passet? stockholmsälg, love it!
Älgar är ju så himla fina! Jag mötte dem ofta hemma i Norrland, inte så ofta numera. Jag blir för övrigt hyfsat springsugen av dina bilder.. snart snart snart! 🙂
ja det är coola. fast ser lite medeltida ut på något sätt… och JA, snart är du i mål Madde!
Vilken härlig löparbild på vägen i snö. Längtar tills jag får vara i sådan vintermiljö! Det är liiite vitt här och var, isigt på de stigar jag ändå inte kan springa på pga förkylning, men ändå ingen fin vinter just nu. Och julen brukar inte var vit men man kan alltid hoppas.
Jag träffade på en älg när jag sprang vid stugan i Värmland en gång, jag blev typ överlycklig. Jag älskar att se vilda djur i vårt land, det må vara rovfåglar, en bäver, en älg eller till och med en orm.
älsk på drömmiga vinterlandskap!!