Vi gick hike i Rocky Mountains – och jag kunde dö lycklig

Det finns vissa grejer man gör som golvar en totalt. Kanske är man inte medveten om att det kommer ske, men det gör att upplevelsen blir ännu mer total. Lite så var det när Karin tog med mig upp i bergen, till Rocky Mountain national park och en turkos sjö som heter Emerald lake.

Morgonen då vi skulle upp i bergen ställde vi klockan på 04.00 och körde de första två timmarna i nattmörker. Ju närmre bergen vi kom desto klarare blev stjärnhimlen. När det blev gryning körde vi in i nationalparken och fick se solen gå upp över bergen.

Vi körde Trail Ridge Road som går genom Rocky Mountain national park med en högsta höjd på 3700 meter över havet. Det är galet högt upp och det är inte ovanligt att man känner att man mår dåligt eftersom man är på så hög höjd.

Dagen då vi var i The Rocky mountains var det väldigt blåsigt så vägen var stängd nedanför trädgränsen. Det är en utsatt väg – på vintern är den helt stängd och när den smälter fram på våren är det med höga väggar av snö på sidorna.

Vi bestämde oss för att gå Emerald lake trail och parkerade vid Bear lake. Härifrån är det populärt att gå på hike och även om vi var tidiga och tog våra första steg på leden mellan kl 7-8 så mötte vi en del som var ute. Men det var ingenting att jämföra med när vi kom tillbaka några timmar senare; då var parkeringen helt full och det var lång kö nere vid vägen. Att vara morgonpigg är att rekommendera i the Rockies!

Emerald lake trail är ingen jättelång led men den bjuder på fantastiska vyer och mäktiga bergstoppar. När jag stod och blickade ut mot bergen så kände jag tydliga rus av lycka gå genom hela kroppen och jag tänkte att nu har jag upplevt en av mina mål i livet; The Rocky mountains! Och så tänkte jag en smula på att nu kan jag dö lycklig men det är ju knäppt att något man blir så glad av kopplas till en sådan morbid känsla. Men det var alldeles euforiskt i alla fall.

På vägen till Emerald lake passerade vi också Nymph lake och Dream lake. Amerikanarna vet hur man ska namnge saker för att det ska låta drömmigt. Men med sådan natur runt omkring så blir det rätt så självklart med spektakulära namn.

Rocky Mountains alltså; vilket lyckopiller. Hit vill jag tillbaka snart igen! Första skidorten har dragit igång för säsongen och det finns ett helt gäng i Colorado att upptäcka!

Om du gillade det här inlägget så får du gärna klicka på hjärtat – eller lämna en kommentar. Det gör mig glad!