Det är mitten av september och jag har inte riktigt summerat min sommar ännu. Eller gjort en lista för min höst och allt som jag vill fylla den med. Det känns som att jag åkt flumride rätt in i den och att jag får hålla i mig bäst jag kan för nu blir det åka av. Den känslan har hållt i mig hela sommaren så det är nog bäst att fortsätta på samma våg.
Det känns som evigheter sedan jag och ett gäng härliga vänner tog flyget till Nice för att sedan köra bil över gränsen till Italien och träffa Lorenzo som vi faktiskt inte riktigt hade koll på alls. Vem var han egentligen? Jag älskade den italienska rivieran. Jag älskade Civezza. Och jag älskade hela den där intensiva resan med Prosecco till lunch och djupa diskussioner om kärlek till middag – och som bland annat mynnade ut i det här gästinlägget av Linda.
Helgen som var gick lite i samma känsla fast på ett helt annat sätt. Med eld och bastu, vin och kokkaffe. Vänner och samtal. Jag tror att den gemensamma nämnaren är tid och närvaro. Att få vara någon helt annanstans än där vardagen knäpper en på axeln hela tiden.
Fjätfallet strax utanför Särna. Här kokade vi kaffe och grillade kanelbullar i helgen.
Apropå kokkaffe. För ett år sedan lockade det mig inte överhuvudtaget. Jag tycker om hur mitt liv har utvecklats och att jag inte slutat med något som jag tyckt om att göra, men däremot adderat ännu mer härlighet.
Jag har hängt på så många takbarer i Stockholm i sommar. Sovit i tält på fjäll. Skrattat på uteserveringar med vänner. Cyklat ut på småvägar och upptäckt på egen hand. Delat upplevelser. Skapat minnen. Det har varit en av de bästa somrarna på länge.
Jag har delat upplevelser. Skapat minnen. Det har varit en av de bästa somrarna på länge.
Och nu blev det plötsligt höst och jag älskar det och jag toklängtar efter vintern men samtidigt så är jag rädd att den där totalt euforiska livsglädjen jag känt ända från i våras liksom ska ta slut. Slockna. Försvinna. Glömmas bort.
Det är lite som att ha ofantligt mycket träningsmotivation. Det är en härlig känsla av flow och känner man efter för mycket så blir det så påtagligt och så tänker man på alla de dagar då den känslan inte varit närvarande. Och när man tänker för mycket så kommer det ifatt en.
Så i höst vill jag ägna mig åt att inte tänka så mycket. Utan istället helst bara fortsätta leva. Fylla på med det som jag mår bra av. Som skratt, upplevelser och vänner. Och mer sådant här.
Jag har några lösa planer för hösten och ska berätta mer om dem när jag fått lite mer struktur i tankarna. Träningsmässigt så står frihet högst som ledord. Frihet som i cykling. Frihet som i löpning på fjället. Frihet som i att känna mig obegränsad. Och stark.
Det finns några inbokade resor också. Kontrasternas resor till Hawaii och till Colorado. Och några resor innanför Sveriges gränser. Det blir fint.
Vad fyller du hösten med?
16 kommentarer
Så himla snygga bilder så man blir alldeles förskräckt! 🙂 Love your style.
tuuusen tack!!! kan vi göra om barhänget snart??
Jag har en fråga om din fransförlängning (för visst gör du det fortfarande?), hur ofta behöver du egentligen fylla på? Är själv sugen på att testa, men har inte lust att gå dit för ofta… Tycker du för övrigt gärna kan blanda in lite mer “ytliga” inlägg som typ fransförlängning då jag personligen tycker det blir en skön blandning och visar att man kan gilla “båda” världarna!
yes jag gör det fortfarande och jag älskar det!!! jag fyller på ungefär en gång i månaden och varje gång tar runt 60-75 minuter på ett ungefär. kul att du vill ha mer av annat än träning – det kan jag absolut bjuda på! 😀 jag älskar ju alla världar!!
Åh vad kul att du vill skriva mer om båda världarna! Detta är min absoluta favoritblogg och då vill man bara ha mer, mer, mer (!) av allt som du fyller ditt liv med. Jag tycker du verkar ha en så sund inställning till allt så jag skulle jättegärna vilja läsa om allt mellan relationer, kläder du tycker är fina och hållbara, tankar och funderingar om framtiden eller annat som faller på! Tack för en superblogg!
KUL! Då lovar jag att det blir mer sånt!
Jag känner som så många andra att det inte blev någon skillnad från när det var sommar till det blev höst. Jag brukar envist hålla fast vid att det är sommar hela september men det går inte riktigt i år. Jag tycker det låter som du har en fantastisk höst framför dig. Lösa planer, frihet och flow låter som en perfekt kombo.
PS Din blogg har blivit kanonfin!
Tack Dorotea vad glad jag blir!
Grillade kanelbullar? Det lät som något för mig!
ja! testa!
Har inte varit på din blogg på ett tag, vad fint du fått det här inne!
Inte tror jag att din euforiska livsglädje ska slockna nu, tycker det verkar som detta är bara början, men det vet du nog redan! Jag gillar ju sommaren men är ju en person som inte riktigt gillar alltför varma temperaturer, därför passar hösten och speciellt vintern mig alldeles perfekt. Vintern får mig att tänka på skidåkning, både utför och på längd. Men finns det något mysigare än att skida till en stuga mitt ute i ingenstans? Hoppas din höst och vinter blir fylld av sådana mysiga resor också.
Colorado låter skoj, har aldrig varit på Hawaii, även fast vi ibland säger att vi måste åka dit. Vart i Colorado ska du?
jag vill verkligen skida till en stuga mitt ute i ingenstans!!! kram på dig! ps. jag ska till denver förresten!
Hawaii? Nej, jag blir så avundsjuk! Älskade att vara där på en långsemester men det finns mycket kvar att se. Det blir kul att höra om planerna för din resa (om jag var en marathonlöparen skulle jag absolut välja Honolulu).
det ska bli kul att åka dit – första gången för mig!
Jag har precis samma känsla – vilken sommar! Och vilken höst! Och varför känns det inte ens som en skiljelinje dem emellan? Antingen är det ruskigt framgångsrik life design eller så är det en sån period som en kommer se tillbaks på med stjärnor i ögonen om några år.
Så glad att jag fått dela så mycket av det här senaste halvåret med dig!
PS – det här inlägget kommer jag spara nånstans. Så himla fint.
Katta, spara inte inlägget – jag tycker att vi istället ska fylla på med mer innehåll!!! :-*