När vi passerade svenska gränsen med husbilen kom regnet. Vi såg Lapporten genom ett svartvitt filter och vadade i snö till utsiktsplatsen där vyn var fri som nakna fjällbjörkar som ännu inte klätts i grönska. Kontrasten från Norge var enorm och jag hängde inte med i humöret.
Några timmar söderut kom grönskan igen och jag blev lättare i sinnet. När älvorna dansade i natten i Hälsingland var det som mjuk bomull i själen. Jag var hemma i det landskap jag känner bäst. I den skog och vid de sjöar som följt mig genom livet.
Jag tror vi präglas mycket av uppväxten i många avseenden. Jag märker det på hur människor förälskat och passionerat beskriver landskapet de lever i. Västerbotten är det vackraste som finns. Nej Dalarna. Nej Lappland. Nej Hälsingland. Nej Skåne! Vi ser på världen med så många olika slags glasögon. Och det är fint. Vi har alla våra hem där vi på ett eller annat sätt har våra rötter. Det behöver inte vara fysiskt utan istället bara en känsla.
Fast hemma kan definieras på fler sätt; som där wifi-signalen är som starkast. Och jag har ju några stycken…
De sista timmarna i husbilen igår kväll tog extra lång tid eftersom vi stannade och fotade allt det magiska. Vi vinkade till några älgar och spelade Whitney Houston på högsta volym. Sedan sov vi gott den sista natten och vaknade till solsken. Men i Stockholm väntade regnet som ett ödesmättat farväl till denna roadtrip på 3500 kilometer.
Jag ska berätta mer om det här med husbil och hur det funkade, men det tar vi imorgon. Medan älvorna dansar där ute på ängarna och åkrarna i Hälsingland somnar jag med utsikt över takåsarna.
8 kommentarer
Jag är uppväxt i Västerås men vi hade sommarhus (min mormors när hon gick bort) på Smögen och spenderade massor av tid där under min uppväxt. Det är min favoritplats i Sverige så visst är man hemmakär.
ja visst är det så! <3
Fantastiskt <3 Håller med om att många är hemmakära, även jag. Norrbottenspatrioten som nu ska flytta till Dalarna. Viktigast är nog att man är öppensinnad och vågar vidga sina gränser!
Vackra bilder också!
ja verkligen; det gäller att hitta sitt hemma. dalarna är vackert tycker jag!
Haha den rubriken var faktiskt en “home is where…” som jag inte hört innan, I like it 😉
Ni verkar ha haft en så vacker resa. Jag förstår att ni stannade och fångade den fina kvällen på bild också, det brukar vara värt det ju!
Ja dr var magiskt alltså!
Fantastiskt! Ja, tänka sig vad många “hem” det finns. Oändligt många…
Hur kommer du vara i Åre nu framöver?
Jag är där men på lite spretiga datum liksom…