Jag var lite för hård i rubriken. Jag gör vettiga saker. Jobbar och är med vänner och sådär. Men att röra på sig kan vara bland det vettigaste som finns och just det gör jag väldigt lite av just nu. Och vet du vad jag upplever händer? Jo detta:
1.
Jag blir alldeles färgglös på insidan. Jag tycker att det är ett så målande sätt att beskriva det på. När jag är aktiv och i rörelse så är känner jag mig färgglad under huden; det är som att varje cell i kroppen hoppar och studsar och mår bra. Mitt inre fylls av färg för den är full av liv. När jag inte rör på mig så bleknar färgen ju längre tiden går. Jag blir grå där inne.
2.
Jag tappar kreativiteten och lösningsförmågan. När jag rör på mig så kommer jag på smarta saker. Allt från lösningar till idéer. När jag inte rör på mig så stimuleras inte den förmågan och idéerna kommer inte till mig på samma självklara sätt. Jag får jobba för dem mycket mer.
3.
Jag minns inte dagarna. De senaste tio dagarna eller så har jag kollat på så väldigt mycket serier. Eller, mycket och mycket, det är ju relativt men jag kollar i vanliga fall inte serier och nu har jag sett alla säsonger av The Fall och Bron. Men jag kan inte urskilja var och en av dessa dagar. Allt är ett virrvarr utan särskilt mycket innehåll alls. Varje dag är den andra lik. Jag minns dem inte.
4.
Jag blir en ganska tråkig person. Mitt register som vanligtvis fylls av allt det som är lekande lätt och allt det som är sjukt tungt blir nu en motorväg med allt som är lite blaha. Mina dagar fylls av “jobbiga” saker ändå men eftersom det bara rör saker som handlar om till exempel jobb, räkningar eller annat som inte är fysiskt så blir det enahanda. Jag upplever att min låda med saker som är jobbigt måste bestå av fysiskt jobbiga saker också; för då blir liksom hela mixen bättre och i slutändan blir inget särskilt jobbigt. Jag förklarar det nog inte så bra men det är som att när jag gör fysiskt jobbiga saker så tar det udden av allt annat som kan upplevas som jobbigt. Som att betala räkningar.
5.
Jag har tråkigt. Och det är en kombination av punkt 1, 2, 3 och 4.
30 kommentarer
Ååh, hoppas du lyckas bli av med problemet snart! Jag känner sååå igen mig men blivit inaktiv i perioder pga ihållande förkylningar och hela jag blir deprimerad. Försöker peppa mig med att planera för saker att göra när jag åter är på rätt spår men alltid svårt när man inte kan göra sakerna NU.
Sååå sant, jag har själv varit sjuk några dagar och sängliggande. Man blir så grå och ofräsch både på insidan och utsidan. Rörelse är nödvändigt för att vi ska känna oss levande. Så fort man slutar röra sig är det kört, det vet jag som jobbar med männikor som är väldigt sjuka. Rörelse är LIV. Nu önskar jag dig all lycka till med operationen fina härliga Sara!
I’m with you. Opererades för ljumskbråck onsdag (dagkirurgi och hem samma eftermiddag), nu är det fredag förmiddag och jag är fruktansvärt rastlös och färglös av att “ta det lugnt”. Men det är snart över och jag håller tummarna för att det går bra för dig i dag!
Fantastiskt bra beskrivning! Precis så färglös känner jag mig också om jag inte har möjlighet att träna, både på insidan och utsidan. Träningen påverkar mitt liv och mitt mindset så otroligt mycket mer än vad jag vanligtvis tänker på, men blir så väldigt tydligt när jag någon anledning inte kan träna. Både känslan i kroppen och även om kroppen. En massa känslor och tankar som i vanliga fall inte alls finns där eller som jag i alla fall väldigt lätt kan trycka undan kommer fram och det krävs inte alls mycket för det. För mig är träning, eller kanske snarare rörelse en av de viktigaste pusselbitarna i mitt liv, utan rörelse – i vilken form den än kommer – är jag inte hel!
Snart vänder det!
Igenkänning på den. Blir precis så också.
Du sätter ord på det jag inte kunnat sätta ord på. Jag har nte kunnat träna på flera år. Jag tränade massor. Jag har funnit ya sätt att känna mig färgglad men jag saknar klarheten.
Du är snart igång Sara. Mycket färg kommer det bli då.
kram
Alltså! Äntligen någon som sätter ord på det, exakt såhär blir jag också! Min omgivning verkar inte riktigt förstå mig när jag säger att jag BEHÖVER röra på mig, men ska visa dem det här inlägget nästa gång.
✌?
Känner igen mig till punkt och pricka. <3
Jag tror jag förstår känslan du beskriver. Men samtidigt undrar jag om det inte har litet att göra med vad du gör, då du inte har möjlighet att vara fysiskt aktiv. Om jag är sjuk eller trött eller allmänt slö gör jag ofta förslöande saker. Bingewatchar TV-serier, hänger på sociala medier (hoppar desperat mellan facebook och Instagram för att kolla om det kommit något nytt), bläddrar i tidningar. Då blir jag bara ännu slöare och rastlösare. Men om jag t.ex. aktivt lyssnar på musik (medvetet väljer ut något som jag verkligen lyssnar på, och inte bara har som bakgrundsskval), eller läser en bra bok (för att jag vill läsa den och inte för att jag måste vara stilla) eller gör något med händerna känns det helt annorlunda. Tycker inte du det?
haha jo, såklart. jag har väl helt enkelt inte så många intressen som inte är aktiva. jobbar ju mest. jobb och aktivitet är en perfekt kombo. jobb och jobb är en sämre kombo. ;9
Haha, där kan jag verkligen hålla med dig på samtliga punkter!
????????
Väldigt igenkännande. Lider med dig.
lid inte. men njut av rörelse för min skull! ??
Så himla bra beskrivet! EXAKT så här känns det! Ju mindre jag rör på mig desto segare blir resten av livet. Det påverkar min kreativitet och produktivitet starkt negativt att vara stilla. Därför tar jag rörelse på allvar! För min del behöver det inte vara hård träning, men jag måste röra på mig lite varje dag. Jag grundar med totalt 3,5 km promenad enkel väg till och från jobbet varje dag.
Förstår verkligen att det måste vara frustrerande att stoppas av skador och liknande! <3
det positiva är att jag är väldigt pepp på framtiden!
Igenkänningsnivån är hög! Så bra beskrivet. Precis så blir det för mig också. Speciellt när det gäller löpning, eller livet utan löpning. Löpningen är således kanske det vettigaste jag gör.
mkt vettigt indeed
Precis så. Att inte röra sig har sjukt tråkiga konsekvenser! Otrevlig blir jag också. Rastlös. I två veckor. Sen lägger sig det där och jag hittar in i en annan lunk. Inser hur mycket tid jag får när jag inte tränar. Att soffan är ganska skön. Och det är det som är så skrämmande. För då kanske man inte hittar tillbaka! Sjukor över två veckor borde därmed förbjudas 🙂 Tur att det var 3 år sen sist! Peppar peppar!
usch då. otrevlig dessutom! så långt har jag inte gått ner mig än!
Se det som en bekräftelse på att du vanligtvis gör rätt.
Och snart nog kommer nya tider. Hårdaste tummarna för dig!
klokt! och tack!
Känner igen mig så himla väl, har ju legat sjuk ett tag och inte tränat och då blir det precis så där: segt, grått och oinspirerat. Vill träna nu!!
exakt så! krya på dig – mycket ingefära!!
Full förståelse för samtliga punkter. Sambon brukar säga att jag blir kärv när jag inte rör på mig. Han har nog väldigt rätt, även om jag där och då är så kärv att jag måste säga emot honom… Haha…
kärv. så bra ord!
Sånn har jeg det også! Kjente meg virkelig igjen i beskrivelsen.
livet alltså!!!