Jag skrev det där som står i rubriken till en bild på Instagram (jag heter @sararonne där) häromdagen och mantrat har fastnat i min hjärna. Ju mer jag tänker på det desto mer saker som jag tycker om symboliserar det.
Just den dagen var jag på väg uppför ett berg i Åre. På toppen började det regna småspik och det var fantastiskt. I funktionskläder är allt skitväder rätt så fantastiskt (om man inte är ute för länge eller har skavsår eller ont någonstans eller taskigt med energi). Uppför och småspik och jag var i mitt esse.
Igår kväll tog jag en sen kvällsrunda. Jag hade på riktigt suttit inne och jobbat konstant hela dagen och inte ens knäppt av min Moccamaster från förmiddagens bryggkaffe. Tids nog knäppte den av sig själv i tron om att den glömts bort.
Att sitta still sådär en hel dag är totalt ohälsosamt av flera skäl och det är ju en evinnerlig tur att jag inte gör det så ofta men njutningen att få sticka ut på en löptur i kolmörkret efteråt alltså. Ren och skär lycka.
Jag älskar att springa i mörker. Det är som att alla sinnen är mycket starkare då. Och på samma gång så är omvärlden så totalt frånvarande. Det är som att vara i sin egna bubbla – precis som när det regnar småspik. When the going gets tough och så vidare. Eller så är det inte särskilt tufft alls utan alla andra väljer bara helt andra tillfällen. Som tidpunkter mitt på dagen som är mina absolut tråkigaste om jag inte springer långpass i en skog eller på ett fjäll.
Det har varit fullmåne så många kvällar i rad nu att jag dessutom lever i en dubbelvärld av enorm sömnbrist och evinnerlig energi. Det är så knasigt att jag inte kan sova när det är fullmåne – och jag tycker att den senaste tiden har det blivit allt värre med det där. Kombinationen med att min hjärna går på full speed med mina jobbprojekt och alla bra idéer jag måste knyta en röd tråd genom gör kanske måneffekten extra påtaglig. Men jag tänker att det är sådant som kvällsjoggar i nattmörker nog kan bota.
Till veckan måste jag skaffa mig en bra pannlampa. Förra säsongens har blivit utbränd.
22 kommentarer
Jag älskar att springa i regn! Man känner sig så levande!
eller hur. igår kände jag mig väldigt levande när det blåste på fjället…
Håller med om att man känner sig “tuff” när man springer i sämre förhållanden, regn eller kanske snöväder. Kan vara skönt! Att känna en bubbla i mörker känner jag också igen även om jag aldrig springer i naturen då, utan i upplyst bostadsområde. Det är ändå en annan känsla med väldigt lite folk ute. Gäller bara att komma ihåg reflexer för oss som inte har ett helt fjäll!
reflexer är bra här också. finns ju ingen gatubelysning… 😀
ÄLSKAR det här inlägget. Håller med precis! THe hardshop lägger liksom till extra njutning i ansträngningen. Kontrasterna och det där.
Och du, det är väl en viss födelsedag som närmar sig? Inte ska man köpa nåt då? 🙂
hahaha!
Underbart!
Tycker alltid träningen känns mer när man varit ute i riktigt väder. Alltså sånt väder som känns:)
Åre, fint som alltid, måste hitta en helg att åka till denna vackra dal. KRAM
men ja verkligen – det måste du!!
Det låter underbart med en regn och mörker. Själv cyklade jag till ett jobbmöte i morse i ösregn, Så mycket att man hade behövt visir och vindrutetorkare på hjälpen för att se. Det var underbart uppfriskande och det slog mig än en gång att vi kan välja att gilla saker som spontant kan verka jobbiga. 🙂
hahaha! jag kan se det framför mig!
Så himla himla härligt! Springa i busväder slår det mesta. Speciellt känslan efteråt.
eller hur!!
Vad använder du för trailskor? Har du flera par för olika miljöer eller ett bra bra som funkar överallt?
jag kör med vicebugs lättaste trailsko eller inov-8 (har mest kört i deras x-talon 180 men även 190 och så) – jag tycker att dessa skor funkar fint på vintern också, men ibland kör jag med metalldubb. just dessa tunna skor kör jag helst riktig stig med, är det grusväg använder jag mina skor för asfalt. hade jag sprungit ett klassiskt elljusspår använder jag mestadels också vanliga asfaltsskor (fast kanske inte mina tunnaste asfaltsskor utan typ adidas ultra boost)
Blir helt förvirrad av alla benämningar, har själv ett par vanliga Nike i alla väder och på alla underlag 😉
Min smiley föll bort – jag menade alltså inte att det är fånigt att ha många skor, ok?! Jag är ju lite mer amatör onekligen. Tack för en underbar blogg.
haha ingen fara. det är inte livsviktigt med olika skor, men ju mer man gillar löpning desto mer gillar man oftast skor som är optimerade för olika underlag… :-p
Dina bilder är helt fantastiska! Otroligt inspirerande, jag blir så sugen att ge mig ut och springa i naturen. Tummen upp!
tack annika vad glad jag blir!!
Gud så härligt! Springa i mörkret (gärna med sällskap då om jag får bestämma) och i regn, det är grejer det!! 🙂
jaa – riktigt höstigt!!!