Jag springer ofta tillsammans med min hund Hazel och ni är många som har frågat om mina bästa tips på sele och sådant. När vi skaffade hund var ett av “kraven” på val av hundras att den skulle kunna följa med på både löpturer och i skidspår och allt möjligt annat också. Hazel har förvånat mig många gånger – och jag tror hon kommer fortsätta förvåna länge än.
Hazel är en jaktcocker från en kennel i Hälsingland och i februari har hon varit hos mig i Åre i ett år. Vi hade henne på prov under julen förra året, och då var hon lite drygt 9 månader. Här har jag skrivit mer om henne men också om de tidigare hundarna i mitt liv.
Det första jag gjorde här i Åre var att åka till Sundpro utanför Duved och skaffa en sele. På Sundpro syr man alla selar själv med stor erfarenhet från vad som funkar för draghundar och andra hundar som är med i löparspåret, skidspåret eller cykelspåret till exempel. Eftersom man tar med hunden så kan man på plats se vilken storlek man ska ha så att det där blir rätt och riktigt på en gång.
Hazel gillar selen och vet att när jag tar fram den så ska vi ut och springa eller göra något annat mer äventyrligt. Här är nog bästa bilden på Hazel med selen på!
På själva selen fäster man en lina som man i sin tur fäster i det man själv har runt midjan. Jag köpte själva linan från Sundpro också, men selen runt midjan har jag köpt i en djurbutik i Stockholm. Det finns en mängd olika varianter så man får känna vad man själv gillar bäst. Min har mycket reflexer till exempel, men jag skulle gärna ha en liten ficka någonstans för att kunna lägga nycklar eller så.
När jag vet att det inte finns risk för andra människor eller djur så brukar Hazel springa lös när jag själv springer. Hon håller sig i närheten; faktiskt mer i närheten när jag springer än när jag går. Men för det mesta har jag henne i selen; det är trots allt svårt att hålla uppsikt över både hund och terräng. När hon är lös har jag alltid en visselpipa (en sådan som är tänkt för hund) runt halsen.
Tillfällen då hon är lös är när jag ska springa backintervaller. Det är de enda “kvalitetspassen” jag tar med henne på – backintervallerna tycker hon också är kul och vi gör det till en lek. Jag springer aldrig andra typer av intervallpass eller så med hund, varken lös eller i sele. Däremot följer hon alltid med på alla former av njutarpass i terräng eller kortare distanspass på grusväg (bitvis asfalt) – men inte på långpass på asfalt när jag tränade inför marathon.
Vi testade att åka lite längdskidor med henne i vintras och det gick jättebra. Hon gillar att dra och vi jobbade rätt mycket på kommandon som är bra i spåret; som “framåt” till exempel – när man är i en utförslöpa och till exempel möter andra hundar, eller att hålla sig på en viss sida av spåret.
I vinter ser jag fram emot att ta med henne på fler skidäventyr på fjället, med termos och filt och allt sådant där.
Såhär kan det se ut när jag och Hazel tränar tillsammans:
> Backintervaller i liftgatan – full fart utan sele
> Myrlöpning på fjället – här hade jag full koll på omgivningen så hon sprang lös
> Här sprang vi Bäverkroken – och Hazel springer över de kraftigt gungande hängbroarna
> Pyramiderna och Issjödalen – ett heldagsäventyr och sommarens mest minnesvärda löptur med Hazel
21 kommentarer
Intressant att läsa om dig och din hunds löpning. ??♀️? Fina bilder på ljuvlig hund. ☀️❄️
Vilka fina bilder! Längtar tills Fokus är gammal nog att orka hänga med på längre äventyr 🙂
vilket härligt namn på din hund!!
Vilka underbara bilder! Och vilken underbar hund hon verkar vara – och du en underbar matte som har koll på henne och gör så mycket bra.
Åh, mitt sug efter hund blev inte mindre av ditt inlägg precis 🙂 Men ibland måste man vara realist, att skaffa hund för mig vore bara bra för min egen skull, kanske mindre bra för hunden. Det liv jag lever just nu är inte lämpligt för en hund och då måste man vara ansvarsfull nog att låta bli, finns tillräckligt många som tänker efter först när det är för sent… Men någon dag, då blir det en vovve till mig!
det är nog klokt resonerat!
Fram till förra fredagen trodde jag inte man kunde springa med hund. Trodde de skulle stanna och kissa överallt. Så fel jag hade, det gick hur bra som helst och var dessutom kul med sällskap. Och för mig som är så mörkrädd hade det varit värsta bästa idén med en hund ju. Fast nej, jag är ju trots allt lite rädd för dem ändå 🙂
ja oftast går det finfint! och mycket bra med hund i mörker!! 😀
Fina, fina Hazel! 🙂 Vad härligt att ni tränar så mycket tillsammans!
Jag ser fram emot att börja träna med Elsie nästa år 🙂 Nu blir det mest längre promenader och så får hon kuta runt i skogen. Men när hon växt till sig lite mer så vill jag prova någon form av dragträning. Blandrasen hon är (Scandinavian hound) tränas ju ofta till att bli draghundar. Hon är stark som en oxe och riktigt envis, så det passar nog henne 😉
Inspirerande att se och läsa om den träningen ni gör tillsammans!
Evelina – Evelinas Ekologiska
http://evelinasekologiska.femina.se/
hon är så cool med sina ögon!! 🙂
Alltså hon är så söt! Det verkar så himla mysigt med träningssällskap.
hon är en gullhund!
Åh det här inlägget gillade jag! Brukar ha med min lilla jack russel ut eftersom han behöver göra av med en hel del energi 😉 och har bara sprungit med honom i koppel då han inte kan vara lös pga att han tidigare blivit anfallen av annan hund och nu själv ost anfaller :/ Men borde nog investera i sele och midjebälte och testa om det fungerar bättre
ja, testa sele – det är så mycket skönare att springa för en själv då, för man har händerna fria!
Såå fint träningssällskap! Träningspassen blir snäppet vassare med en fyrbent vän på sidan av, tycker jag.. Hazel är för övrigt så sjukt fin!! 🙂
ja många av de där njutarpassen blir liksom mer meningsfulla 🙂 tack, säger hazel. och jag!
Hon är så ljuvlig!
en liten drömhund!
Hon är så ljuvlig!
Vilka underbara bilder 🙂
När jag springer med min hund brukar vi komma ungefär 400 m på 20 minuter. Jag springer runt runt på stället som ett fån medan hon nosar. Men när jag kan ha henne lös, när jag ser långt att det inte är folk eller hundar i närheten, då kan hon faktiskt få för sig att ta några löpsteg hon också, och det är jätteroligt.
haha Märta, jag förstår vad du menar – vi har haft sådana hundar förut! 😀