Jag vet när jag sitter i soffan hur träningsruset kommer att pirra i kroppen 30 minuter senare. Om jag väl tar mig ut. Jag kan bli avundsjuk på mig själv för den känslan; för den kan vara bland de mest välgörande i världen. Det är som att varje cell är rusig, som om varje liten mikroskopisk del av kroppen går från att halvslumra till att ha fest. Lite som en björk som går från aprilgrå till majgrön och blir levande och alldeles full av liv. Den känslan alltså. Den är oslagbar.
Igår kväll satte jag på mig mössan klockan 21. En novembersöndag är ingen ute klockan 21; det var bara jag och mina hörlurar som kapslade in världen i en mjuk och stadig rytm.
Asfalten gnistrade av förrädisk isbana för chanslösa sommarhjul men det gick fint att springa min backe. För varje intervall blev jag tröttare och gladare. Kanske den bästa kombinationen för mitt inre och för att dämpa söndagsvemodet.
Jag hade en plan med min träning och det var 15 minuter backintervaller, 10 minuter styrka och 5 minuter rörlighet. 30 minuter allt som allt – och en himla fin trippel som satte startskottet för kommande träningsvecka.
Känner du igen känslan som jag försöker beskriva här ovan? Vilka ord skulle du sätta på den?
Jag har ägnat mig åt att beskriva den där känslan några gånger – som här tillexempel:
> Om den kittlande känslan ovan mjölksyretröskeln
16 kommentarer
Busig känsla på något sätt. Som när man var liten och fick göra något man längtat efter och hade så kul, inte busigt att man gjorde något hyss men att det kändes lite pirrigt. Som att klättra i träd.
åh, mitt i prick!!
Även om vi inte var på samma plats så var du inte ensam. Skönaste stunderna tycker jag det är, folktomt och pannlampa <3
ja verkligen!
Ett lyckorus 🙂
Åh! Älskar känslan! Pirrigt glad och bubblig som kolsyrat vatten!
haha bra liknelse där!!
nu kommer kanske en lite djup fråga, du måste inte svara om du inte orkar.. men jag blir så ledsen att jag inte kan känna den där lyckan till träning längre. Har under perioder tränat jävligt destruktivt (long story, men helt enkelt tvingat mig när jag inte haft energi/lust). Tror du man kan hitta tillbaka till glädjen? Mvh måndagsfilosof 😉
ja det tror jag, men man måste våga bryta mönstret och man måste våga trotsa tankarna som ger upphov till den onda spiralen! inte så enkelt i praktiken dock, men det handlar nog om att jobba väldigt mycket med det mentala.
Klokt och sant!
peace out!!
Haha, jag drar liksom paralleller till berusning av den känslan, en å andra sidan känns det kanske inte så rätt att beskriva det som endorfinfull?
bra rus!!
Åh tack för måndagsinspiration! Jag snor det träningsupplägget i kväll. Behöver lite snabba intervaller. Känslan kan beskrivas som lycka och terapi. Balsam för kropp och knopp.
lyckoterapi? terapilycka? 😀
ja, bra saker ska man sno!!