När jag läste på om tips i Chicago, och framförallt bra restauranger, dök Lou Mitchell’s upp på flera ställen. Det är en visserligen en diner, men även diners har sin charm. När även en vän på Facebook rekommenderade oss att åka dit, så gjorde vi det.
Lou Mitchell’s är en diner från 1923, och en riktig institution i Chicago. Här har ett flertal presidenter ätit mat, bland annat Barack Obama. Dinern sägs också vara första stoppet på The mother road; Route 66. Route 66 är nästan 400 mil lång och går mellan Chicago och Los Angeles och på min bucket list står en road trip längs just den här vägen.
Jag vill gärna tipsa vidare om Lou Mitchell’s om du någon gång åker till Chicago; god mat och väldigt bra service. När vi väntade på ett bord fick vi en liten doughnut och innan vi beställde fick vi en bit apelsin. Och efter frukosten fick vi mjukglass.
Frukosten som vi beställde var riktigt bra jämfört med alla andra diners jag varit på, men också jämfört med andra frukostställen här i USA: omeletten jag beställde var helt fantastisk. Jag valde den ovanliga smakkombinationen “apple and cheese omelette”: Michigan sugar sweet apples som låg ovanpå en fluffig omelett med riktigt gul cheddarost. Helt gudomligt! Jag kan tycka att riktigt klassiskt diner-kaffe är rätt så gott; det har en speciell smak tillsammans med mjölk och i tjocka koppar som man får på diners. Och apelsinjuicen är alltid riktigt bra på en diner tycker jag.
Förutom Lou Michell’s diner i downtown Chicago har jag inte sett särskilt många andra diners i de kvarter där vi bor (strax norr om Chicago loop och ungefär ett eller två kvarter väster om the Magnificent mile). Men i New York finns diners på många ställen; här är några som jag gillar:
> La Parisienne någon gata söder om Central Park – ett ställe som ser helt forntida ut, det är charmigt trots sin trubbiga uppsyn.
> Westside på Broadway/69th – oansenligt men bra frukost tycker jag.
När vi ändå är inne på frukost och New York så måste jag även tipsa om:
> The Smith – jag har varit på två av deras restauranger, en av dem åt jag frukost på – den andra middag.
> Friend of a farmer – bra och mysigt.
2 kommentarer
Kanske inte så udda som det verkar med kombon ost och äpple. På en del ställen i USA är (eller i alla fall var) serveringsalternativen “vaniljsås” eller “cheddarost” till äpplepajen – även om jag också (fortfarande) tycker att det låter konstigt.
låter inte jättegott faktiskt?