Igår gjorde jag och Annika något som stått på min bucket list för Åre under lång, lång tid: vi åkte till Ottsjö och letade upp ridvadet över Ottsjön. Det är ungefär 500-700 meter långt och allra djupast är det i början precis när du ska gå i och ca 70 meter ut. Det gör att man blir lite tveksam och undrar om det här verkligen är rätt ställe – dessutom står det att man ska ta sikte på en vit skylt på andra sidan, men någon sådan såg inte vi.
Ridvadsrundan är led 262 på ledkartan. Vi parkerade vid Ottsjöbua och gick asfaltsvägen tillbaka samma väg som vi kom. När man tror att man kanske är på fel väg så visar en skylt höger ner i diket och sedan följer man en stig rund 2-3 kilometer. Där stigen tar slut visar en skylt vägen mot Vallbo rätt ut mot sjön.
Vi funderade väldigt mycket på om det här verkligen var rätt ställe; skylten visade förvisso rätt ut i vattnet men jag var tveksam eftersom det var så stenigt vid kanten dessutom. Eftersom vi var så osäkra så gick vi genom snår och mossa och sly en bit till, eftersom vi såg en annan person långt där borta som gick över sjön. Men stället med skylten var alltså rätt: ridvadet är som djupast precis i början så låt inte det avskräcka dig.
Botten består av räfflad sand precis hela tiden och det i sig är rätt så magiskt. Jag vet inte exakt vad temperaturen låg på men jag gissar på någonstans mellan 18-21 grader.
Som mest går vattnet upp till halva låren för en lång person som mig, och det är som sagt precis i början. När man närmar sig sandbanken på andra sidan så blir det grundare och en lång bit hade vi vatten bara upp till vaderna.
Ridvadet är magiskt på sommaren, förmodligen allra bäst i augusti. Du kan gå över från Ottsjösidan, eller från andra sidan där den långa sandstranden är. Precis efter Storån.
9 kommentarer
Hejsan! Vi är i Åre nu och ska ta efter ert fantastiska tips imorgon! En helt annan fråga dock, vad är det för kamera ni har som tagit dessa fina bilder? Hälsningar,
Rakel
Hej! Canon systemkamera. Blir alltid bättre med systemkamera tycker jag – förutsatt att man kan hantera den.
Alltså sista avsnittet av Träningsglädje talks är så bra! Jag älskar att höra dig och Annika prata om olika saker i livet och att ni avslöjar vad ni ser hos varandra. 🙂
Alltså vad coolt! Det är sådan sandbotten som är det härligaste också.
Åh, den spar jag till nästa sommar! Ser underbart ut!
Paula: haha ja!!
Katrin: ja det är ju inte välskyltat direkt…
Vad skoj att ni hittade dit. Vi skulle faktiskt rida över från Vålådalssidan men hittade inte ner till rätt ställe. Får testa utan häst, ser riktigt härligt ut på dina bilder!
Häftig bild när du springer i vattnet, nästan Jesus-status på dig 😉