Älskade hatade backintervaller. Hur kan en backe som är så snäll på vintern vara så brant på sommaren? Gunillbacken i Tegefjäll fick stå värd för dagens svett, flås och mjölksyra.
Jag körde 10 rusher uppför en bit av backen som jag ansåg lämplig. Marken var sumpig och det var blött. Myggen och knotten festade runt mitt ansikte när jag pustade ut på toppen, där man hoppar av liften ungefär halvvägs. Hazel som sprang ungefär dubbelt så mycket som jag passade på att vila ut i ett kärr och ruskade av sig all vätan, som var långt ifrån bäckens kristallklara vatten, i bilen. Till på köpet trampade jag ner till halva vaden i lerig gyttja. Oh well.
Sådana här pass ska nog vara skitiga. Jag önskade mig en dos regn för min hud hettar fortfarande sedan igår. Så påpassligt då med kärret och leran i skorna.
När jag kom hem ville jag ha en öl. Så är det med riktigt bra pass tycker jag. Öl är bäst efter träning och när det är riktigt varmt. Det blev en Mayfly sparkling ale från Huså Bryggcompagni. Lokalt såklart.
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert] Tröja // GAP. Tights // Craft Delta compression
6 kommentarer
Ser underbart vackert och skönt ont ut!
Mari: det var det. så härligt!!
Åsa: ja, ett Åsa-pass!!!
Rund: både lättare och jobbigare tycker jag… svårförklarat! men hela kroppen får jobba på ett annat sätt, vilket gör det jobbigare. samtidigt vill man använda armarna mer när det går uppför så det är också lättare…
Hur känns det att köra backintervaller med stavar, jämfört med utan? *nyfiken*
Vill boka in det här passet med dig Sara. I Åre. 🙂
Bra jobbat! Såg svettigt ut 🙂