Det bor en längtan inom mig. Den börjar krypa fram så smått. Tankar om jobbighet och mentala trösklar byts sakta ut mot en längtan efter att springa långt. Trötthet bor inte i den längtan. Trötthet finns inte som hinder.
Jag har en gel och en bar i min fotoväska. De ligger där när jag reser som en påminnelse om att äventyret väntar på mig. När som, var som.
Och jag har tittat ut en led för helgen. Nu är kanske inte dags att springa hela. Men nu är definitivt dags att springa en del av den.
[insert]
[/insert]
8 kommentarer
ÄLSKAR denna bild. Du ser ut som ett lejon som sprungit av sig!
Längtar också efter att springa långt!
Så härligt inlägg, jag blev sugen på att springa 🙂
Va härligt med en bild där du ser lite “tilltufsad” ut, sådär som om du tagit ut dig riktigt ordentligt och nu är adrenalinstinn och lycklig. Det får mig att bli lite pepp på annat än de myspass som jag oftast kör………. 🙂
Åh! Härligt! jag längtar också efter långa långa turer!
Shit vad ljuvligt det lät när du skrev det sådär. Ge mig ett fjäll så är jag med!
Just go! Let life flow! 🙂
Men åååh, det låter helt fantastiskt!! 🙂
Mmm, känner samma. Ut och äventyra! Långsamt, oändligt långsamt för min del. Perfekt.