Idag startar vänliga veckan, ett initiativ från Läkarmissionen. “Vänlighet kan låta banalt, men forskning har visat att vänlighet, omtanke och engagemang för andra människor gör både oss själva och dem vi hjälper lyckligare”, skriver Läkarmissionen i ett pressutskick.
Jag minns Värvetintervjun med Per Holknekt som fick en så stor kick av att göra en vänlig grej att han fortsatte med medvetna vänligheter hela dagen. Jag håller med, man mår bra av att göra bra grejer för andra – därför gillar jag pay it forward-initiativ. För några år sedan skickade jag iväg flera kilo träningskläder till er bloggläsare, i julas köpte jag julklappar till ett helt gäng och det känns fint att uppmuntra med hejarop eller bara göra en sådan liten sak som att ge en kommentar på någons blogg.
Och på andra sidan spektrat tycker jag nog att om man inte tillför något med sin kommentar, oavsett om det handlar om Twitter eller Instagram eller verkliga livet, ja då kan man lika gärna hålla tyst. Jag har tänkt på det så himla många gånger på senaste tiden, att vissa grejer behöver man faktiskt inte yttra även om varje ord på sociala plattformar är gratis.
Det handlar inte om att man inte får ha en annan åsikt; för det ska man definitivt dela med sig av – men på ett konstruktivt och bra sätt som bidrar till debatten. Mycket annat av det man tänker behöver man faktiskt inte låta någon annan läsa eller höra; det stannar gott i ens eget huvud.
Jag är skyldig till meningslösa yttranden, men jag jobbar på att tänka mig för. Att tänka på vad jag säger, vad jag egentligen vill ha sagt med det jag säger och om det finns någon egentlig mening med att faktiskt säga det.
[insert]
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert]
9 kommentarer
Vänliga veckan behövs nog jämt. Ibland tycker jag att det är svårt att formulera bra kommentarer på inlägg jag gillar och låter bli. Så tokigt, för man vet ju hur lycklig man kan bli för en positiv kommentar även om den är kort.
Vänlighet är sjukt fint och borde egentligen vara en självklarhet. Men vi är människor hela bunten och glömmer det där med vänlighet mitt i all stress och alla problem runt omkring oss. Så bra initiativ av Läkarmissionen!
Klokt och fint! Det svåra med ord tycker jag är att en kanske inte alltid vet hur de landar. Personligen tycker jag att det skitjobbigaste är när jag säger något som tolkas om och blir fel i åhörarens öra, utifrån dennes sinnesstämning typ. Hade ett sånt tillfälle på jobbet nyligen, vi gör om vår webb och vid ett tillfälle ursäktade jag min framfusighet med “förlåt, jag är från 80-talet”. Med det var min (för mig självklara) tanke att driva med bilden av oss som egogenerationen. Men personen som jag sa det till, 70-talist, trodde att jag menade att han var gammal och låg efter. Det förstod jag först ett par timmar senare, när han berättade att han blivit irriterad. Jag som trodde att han fattade mitt skämt! Sånt är så himla jobbigt och kan fastna i mig. Att en aldrig är fri från risken att det som sägs tolkas fel och blir fel. Brrrrrr. Bäst då att som du skriver göra vad en kan och se till att det som kommer ut munnen (eller handen) åtminstone aldrig är menat att vara elakt.
Vänlighet kan ta sig så enkla proportioner. Jag har tänkt på det en hel del senaste tiden, att ge ett leende till busschauffören, ett enkelt “ha en bra dag” till mina elevers föräldrar eller ett “tack för hjälpen” till en kollega. Små saker som gör mig glad, och förhoppningsvis mottagaren också 🙂
Gilla på det
Hej!
Jag var en av dem som fick fina kläder för ett par år sedan. Vann Craft Jacka och Byxor på julaftons lucka i kalendern. Jag har tänkt så många gånger jag borde ta en bild på mig med dem och skicka till dig och tacka! Har varit så nöjd och glad för dem 🙂 Har verkligen varit till användning!
Så nu när det är vänliga veckan kan jag iaf få iväg ett TACK! 🙂
Så klok du är!
Jag tycker nog att jag är ganska vänlig nästan jämt, men ska nog försöka att vara extra snäll i veckan 😀