Idag har det inte varit lika strålande vinterväder här i Åre men jag, min mamma och Hazel styrde ändå bilen mot fjällmassiven en bit härifrån och tog oss an Storulvån. Den här helgen öppnade också Sylarna och Blåhammaren och det märktes att det var mer folk i omlopp, jämfört med förra helgen. Vi var inte särskilt äventyrliga utan höll oss till fots på skaren nere i dalgången.
Kommande vecka är den sista vinterveckan; för på söndag är det 1 mars! Jag brukar göra bucket lists för alla årstider (ibland är det per månad eller annan tidsperiod) och jag har gjort en hel del sedan vintern började; men har mycket kvar att uppleva nu under vårvintern. Jag har två härliga månader kvar innan jag tänker byta om till t-shirt och korta tights på riktigt.
Resterande februaridagar ska jag hitta till min tröskelpuls och kanske även till min maxpuls igen. Jag har varit ute mycket och gjort massor, men det var ett tag sedan jag verkligen tränade. Med alla framsteg jag gjort med ryggen så är jag otroligt pepp. Dessutom anar jag en annalkande cykelsäsong. Det är som om varje cell i kroppen skrattar och jublar över att livet leker.
[insert]
[/insert]
6 kommentarer
Fantastiskt att ryggen känns bra Sara! Att vara smärtfri är frihet & livskvalité.
Kari: tack, jag är så glad!!
Rund är också en form: jaaaaa!!
Betty: tack fina du!
Älskar sista meningen och jag är glad för din skull! Livet leker <3
Vilken härligt känsla!
Känna att kroppen känns bra och är redo (igen). 🙂
Kram M
Grattis till framstegen med ryggen!